Klasskillnad mellan bröstmjölk och tillägg

Amningen minskar i världen.
Jag hörde på ett reportage på radion från Kina där endast 17 % helammar enligt WFO's rekommendationer fullt ut i sex månader. Inte så konstigt kanske med tanke på att få kinesiska kvinnor har mammor eller väninnor som ammat och att föräldraledigheten är en bråkdel av den vi har i Sverige.
Men i många länder som har god ekonomisk standard minskar amningen och så också i Sverige.
Det är allvarligt och vi måste på allvar börja prata om det. Inte minst vi som arbetar inom branschen måste våga ta diskussionen och säga som det är. Inte vara så förbannat ängsliga att trampa på ömma tår.
Det bästa för barnet är att ammas fullt och även kvinnan har många hälsofördelar av att amma!

Precis som jag sagt tidigare när jag skrivit om amning så är amningen det naturligaste som finns.
Vi kvinnor är gjorda för att amma. Barnen är gjorda för att suga.
Med få undantag av anatomiska defekter eller ev bröstförminskning så KAN kvinnor amma och barn suga.
Men för att någonting är naturligt så är det inte per automatik enkelt.
Det är naturligt att föda barn oxå men många kvinnor kan intyga att det där med inte är a walk in the park  för det.
I stort sätt alla mammor och alla barn har startsvårigheter innan man båda har lärt sej och mjölken runnit till.
Amningshormonerna prolaktin (som bildar mjölken) och oxytocin (som driver ut mjölken) är känsliga för stress, smärta, tålamod och tillit.
Ömma bröstvårtor initialt är mer regel än undantag. Mjölkstockning vanligt och även att få mängden att stämma med barnets behov kan krångla både i början och senare in i amningen, men med kunskap, vila och tålamod så reder det till sej och därefter har man världens bästa mat... helt skräddarsydd... till sitt barn.

För nej. Tillägg kan inte jämföras i kvalitet med bröstmjölken.
Bröstmjölken anpassar sej efter barnets ålder och skyddar mot en mängd sjukdomar och tillstånd så som diarréer, förstoppning, allvarliga luftvägsinfektioner. Man vet oxå att genom att amma samtidigt som laktos och gluten introduceras för barnet så skyddar det i hög grad mot intoleranser. Man tror även att det ger ökat skydd mot framtida övervikt och diabetes.
Ammande barn utvecklar en högre intelligens, oaktat föräldrarnas IQ och det ger en annan närhet och anknytning än vad flaskmatning gör.
Mamman får ett ökat skydd mot bröstcancer och livmodercancer. Större skydd mot depression och stress i samband med småbarnstiden.
Detta måste vårdpersonal så klart våga informera om! Det är vår skyldighet enligt barnkonventionen.

Det är tråkigt... men en sak... om mamman bestämt sej och är övertygad i sin inställning om att hon inte vill amma av någon orsak. Gör hon ett informerat val om vad hon avsäger sej så måste det vara upp till varje mamma att bestämma.
Men så är det inte för de flesta. De flesta mammor börjar amma på BB och sedan slutar en stor andel när de kommer hem.
De kanske inte känner att de får till det, de kanske ger tillägg och upplever att barnet blir väldigt nöjd och sover längre.
De slutar av okunskap eller i tron att de inte har mjölk nog. Dessa kunskapsbrister måste vården fylla i!

Amningen och dess hormoner är initialt väldigt känsliga.
Allt styrs av efterfrågan. Varje gång barnet läggs till bröstet och suger skickas signaler om att producera mer mjölk.
Är mjölkmängden för liten behöver barnet suga mer, är den för stor kommer det att anpassas av att brösten inte lämnas tömda.
Mjölken produceras hela tiden, till och med under tiden barnet ammar, och efter en timma har 60-70% redan fyllt på sej igen.
Ges tillägg, för att barnet ska bli "mätt" eller för att partnern ska ta någon natt med matning skickas genast signaler om att det inte behövs så mycket mjölk och produktionen avtar.
För människobarn, precis som för andra däggdjur, är det naturligt att äta ofta och tilläggens mättnadskänsla i många timmar är så ledes inget bra tecken, det är inte naturligt.

Bortsett från antikroppar, skydd mot diverse sjukdomar och en mat som anpassar sej efter barnets ålder och behov så bidrar amningen till att stärka anknytningen till barnet.
Amningen kräver hud mot hud. Den kräver närvaro.
Jag har sett många bebisar flaskmatas långt ner i knät eller till å med liggande för sej.
Jag har sett många bebisar som lämnas bort till släktingar och vänner kvällar eller dygn när de bara är några månader därför att det "går" med tillägg.
Att det "går" betyder inte att det är bra.
Små barn har förvisso förmågan att känslomässigt knyta an till fler än mamman. Men det kräver tät närvaro. Det räcker inte att personen är nära mej som mamma. En trygg anknytningsperson (pappa, mormor, nära vän) är den barnet känner igen på röst och doft. Det kräver i princip dagligt umgänge med barnet.
Att små bebisar inte protesterar av att vara hos mormor som de träffar en gång i veckan betyder inte att det är bra för dem. Att små bebisar kan ligga raklånga i knät eller på en soffa och få flaskan betyder inte att det är så ett litet barn skall matas.
Vi måste våga vädra det!

Puss/ Asta