Att (på riktigt) sluta med Zopiklon

Ett inlägg som ständigt kommer upp som läst i min statistik är "Att sluta med Zopiklon" som jag skrev 2013. Googlar man på det kommer mitt inlägg upp som andra länk. Det är uppenbarligen något som många människor söker information kring och som berör många. Väldigt många människor får den här typen av läkemedel utskrivet. Psykisk ohälsa, ångest och sömnproblem är vanlig förekommande, inte minst bland oss som arbetar inom sjukvården.
Sedan jag skrev detta inlägg har jag skrivit fler inlägg i ämnet varje gång jag försökt trappa ner på och sluta med medicinen.
Zopiklon och liknande mediciner är till skillnad mot antidepressiva läkemedel vanebildande. Zopiklon är ett läkemedel som skall användas under kort tid.  Jag har ätit dem sedan sex-sju år tillbaka. Varje kväll.
För många som använt medicinen skapas en ökad tolerans vilket gör att dosen får ökas för att få effekt, det är även en substans som kan ge abstinens att sluta med.

Jag har gjort massor av försök att sluta med Zopiklon. Jag har då försökt att trappa ut dem, att minska någon kvarts pilla i taget, men jag har alltid kommit  tillbaka till samma dos. Däremot har jag aldrig behövt öka den.
Nu är jag sedan ca tre veckor varit helt utan.
Jag slutade tvärt denna gången.
Jag fick ingen abstinens men svåra sömnrubbningar som håller i sej ännu och i början jobbig ångest, rädsla för att lägga mej.
Men till skillnad mot de andra gångerna när jag försökt sluta så vet jag nu att jag kommer att lyckas.

Min mamma har ett långvarigt och allvarligt missbruk av insomningstabletter.
Min användning av det samma har i princip redan från början därför varit förknippat med en viss ångest. I synnerhet sedan jag efter några månaders användning insåg att jag inte kunde sluta med dem.
Varför började jag då?
Det var i samband med en depression som jag för första gången i mitt liv fick svårt att sova. Normalt om man sover illa en natt så tar man igen det efterföljande natt. Så blev det inte för mej. Jag låg vaken natt efter natt och blev allt sämre i mitt mående till följd av tröttheten.
Och när jag väl fick medicinen var det en sådan befrielse att kunna sova.
Att ta ett piller och veta att tjugo minuter senare sov jag värsta törnrosasömnen.
Så jag fortsatte.

Nu efter knappt tre veckor utan Zopiklon sover jag fortfarande rätt illa men mycket bättre än första veckan när jag knappt sov alls. Då låg jag vaken med en tyngd över bröstet, med hjärtklappning och med att desperat försöka att inte tänka på att jag inte skulle kunna sova... i natt heller tills jag slumrade in av ren utmattning framåt morgontimmarna. Försök att inte tänka på den rosa elefanten.
Dem sömn som infann sej framåt morgonkvisten var tunn och ytlig och jag vaknade typ en gång i halvtimman.
Nu somnar jag ofta gott men sent. Jag har svårt att somna när jag ska upp tidigt men jobbar jag kväll eller är ledig går det bra och jag somnar nån timma eller två efter jag lagt mej. Jag är inte längre rädd för att lägga mej.
Framförallt mår jag så fantastiskt mycket bättre av att inte "äta samma tabletter som mamma." En oro och en ångest som jag burit på under många år är nu borta.
Men det har varit jättesvårt. Man måste vara supermotiverad och väldigt väldigt taggad. Det är nåt av det svåraste jag gjort, värre än vad det var att sluta röka.

Efter som så många sökt på "Att sluta med Zopiklon" så tror jag det finns ett stort intresse av att göra detta så här  är mina bästa tips.

1. Var ordentligt motiverad.

2. Försök inte hitta "en tid som är lämplig", alla som är beroende av något gör så och det finns aldrig nån bra tid att sluta röka, dricka, äta skräpmat mm.
Bara GÖR det!

3. Skriv en lista varför du vill sluta.

4. Skriv en lista med framgångsfaktorer, alltså varför du kommer att klara det. Det kan vara dina barn, för att du är en envis jävel, du har lyckats sluta röka osv. Läs sedan dessaa listor varje gång motivationen tryter.

5. Se till att du ser över dina sömnvanor. Läs på om vad som gynnar bra sömn.
Ex. Mörkt, svalt, inget kaffe, inget tv tittande i sängen osv

6. Om du äter terapeutiska doser så bara sluta tvärt och ta all skit samtidigt.
Har du titrerat upp din dos så ta hjälp av TILMA eller på vårdcentralen för uttrappningsschema.

Hör gärna av dej för stöd eller pepp.

Puss/ Asta

Att sluta med Zopiklon del II

 

Ett av mina populäraste inlägg, som återfinns i statistiken bland mest lästa, vecka efter vecka är ett inlägg som jag skrev för nästan ett år sedan. "Att sluta med Zopiklon." Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det är ett ämne som berör och som googlas efter.
Det är ett oändligt vanligt förekommande läkemedel och det finns fortfarande mycket skam förknippat med det.
Jag har även då å då fått frågor om hur det går av läsare som har funderingar över att själva sluta med den typen av läkemedel.

Zopiklon är ett läkemedel som ges på indikationen av kortvariga sömnproblem.
Det är en insomningstablett och har maximal effekt efter 1-2 timmar för att sedan avta.
Zopiklon är ett läkemedel med risk för tillvänjning och behandlingstiden bör därför inte överskrida fyra veckor.

Jag har medicinerat med detta läkemedel i fyra år.
För er som inte orkar läsa det första inlägget kan jag berätta att jag började med behandlingen under en tid av kraftig ångest som i sin tur gett mej sömnsvårigheter.
Från att ha varit en människa som i alla situationer kunde somna nästan på stående fot smög sej de där timmarna som jag låg vaken i sängen på.
Jag slumrade in framåt morgontimmarna och jag tog inte igen vad jag missat natten efteråt.
Efter ett tag var jag fullkomligt dränerad... och fixerad... av min sömnbrist.
Så jag fick mina piller, piller som jag från början hade ett väldigt stort motstånd till då det finns läkemedelsmissbruk i släkten på nära håll, och jag sov... äntligen... som en prinsessa.
Å sedan har det rullat på.

Av alla laster, idéer och beroenden jag har så är det mina insomningstabletter jag allra helst vill bli av med. Jag har tänkt... och jag har försökt... att sluta många gånger.
Jag har minskat ner doseringen, vilket i de allra flesta fall har fungerat. Även om det tar längre tid att somna och jag sover tunnare så har jag inte fått stora bekymmer med att halvera dosen.
Men efter ett tag finns det alltid någon anledning som gör att jag "behöver sova riktigt bra", kanske stressen på jobbet eller nåt annat å jag har ökat upp igen.
Inte mycket skrämmer mej så mycket som att sluta med dem helt och inte få sova.
Jag vet att jag är helt oproportionerligt rädd för sömnlöshet.
Och ändå så vill jag ju så jäkla gärna bli av med det här.
Jag vill inte vara beroende av ett läkemedel som faktiskt kan bli svårt att få utskrivet nästa gång.
Det finns en ständig rädsla att inte få förnyat recept.
Jag har dåliga erfarenheter från släkten av dessa typer av mediciner.
Jag blir en smula förändrad när jag tagit dem, framför allt i samband med alkohol.
Jag tror ingen i min närhet skulle märka det men jag blir mer... tillåtande å gränslös.
Kan äta en massa. Skicka efter kläder. Jag är lixom medveten och adekvat men mer "äsch va fan" och det känns inte bra. Mamma är lik sin mamma å allt det där.
Men som sagt, man skall inte använda dem mer än fyra veckor och jag har använt dem fyra år!
Jag KAN inte sova utan dem och utan sömn i tre-fyra-fem nätter försvinner snabbt min motståndskraft mot stress i jobbet å livet i stort.

Just nu har jag minskat dosen från 7,5 mg till 5 mg. Jag hade tänkt att äta denna dos någon vecka till och därefter minska till  3,75 mg. Köra på det någon vecka och minska till 2,5 mg innan jag slutar helt.
Jag vill och jag ska!
Jag hoppas bara 2015 blir året när jag fixar det.

Till alla er som sökt mitt tidigare inlägg på ämnet, skriv gärna en rad. Ni kan göra det anonymt om det känns jobbigt (va fan, kan rasisterna så kan ni.)
Har ni tankar å funderingar så fråga. Det är bara fåneri med allt hysch hysch som råder kring denna typ av mediciner.

Puss/ Asta