Visar inlägg med etikett hot. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hot. Visa alla inlägg

fredag 28 mars 2014

Supervalåret 2014. Vilket parti som helst.

 

Vilket parti som helst?
Jo men tjena. Hur många inlägg har jag skrivit på detta tema nu?
Ingen aning men då ska ni ändå veta att det finns mååååånga gånger som jag faktiskt avstått att skriva inlägg om Sverigedemokraterna och deras lakejer.

Vilket parti som helst.
Vi har hört Jimmie och hans gossar säga det så många gånger.
"Rötägg finns inom alla parti." Jo men tjena... igen.
Det finns inget etablerat parti som kommer i närheten av Sverigedemokraterna när det kommer till uttalad rasism, underförstådd rasism, hot av oliktänkande osv.

Nu senast är det den heroiska läkaren för en geriatrikavdelning på Norrlands universitetssjukhus som en tid sedan hindrade Sverigedemokraterna från att komma in på hans avdelning då han ansåg att det hindrade patientsäkerheten.
Både personal och patienter var upprörda över det ovälkomna besöket.
Jimmie Åkesson med partikamrater fick lära sej att demokrati fungerar åt två håll.
Lika mycket som Sd anser att svenskarna har rätt att rösta in ett rasistiskt parti i riksdagen lika mycket har människor rätt att inte behöva lyssna eller ta del av.

Alltihop hade kunnat vara en liten söt solskenshistoria där mod och beslutsamhet vinner över intolerans men istället har vi idag kunnat ta del av att läkaren nu är mordhotad. Såpass allvarliga hot att han varken kan vistas på sitt arbete eller i sitt hem.
Föreställ er att tvingas leva i den rädslan. I den vanmakten.
Föreställ er att något annat parti... vilket som helst, vi kan ta det parti jag tycker sämst om  bland "sjuklövern", Kristdemokraterna, att de skulle orsaka samma scenario?!
Det går inte, eller hur?
"Men, men, men..." tänker nu upprörda Sverigedemokratsympatisörer.
"Det är inte partiledningen som hotat läkaren."
Nej det är det kanske inte. Även om vi inte ska/ kan vara alldeles säkra på det med tanke på vilka virrpannor det sitter i den ledningen. Det är det kanske inte som sagt...
Men varken Socialdemokratiska, Moderaternas, Kristdemokraternas, Miljöpartiets, Centerns, Folkpartiets, Vänsterns väljare skulle NÅGONSIN agera så.
Å kring Sd's väljare händer det gång, på gång, på gång.

Vilket parti som helst.
Jo, men tjena.

För en rasistfri riksdag 2014!
TÄNK för fan den där söndan i september.

Puss/ Asta

torsdag 18 april 2013

Vem vill vara en liten lort?

 

Vad är mod?
Jag ser det lite som "hundtermens" dådkraft.
Med dådkraft innebär att en hund förmår ta tag i, närma sej saker och upplevelser som den egentligen är lite rädd för. Å att den kan släppa obehaget efteråt.
Så är mod för mej.

Mod är inte att stå upp och tala inför 150 personer.
Inte om du älskar att vara i centrum och gör det helt obehindrat.
Jag är inte modig som brottas med stora hundar med stora tänder.
Jag är ju inte rädd för hundar.
Mod är inte för mej att hoppa fallskärm ut från en flygplan eller köra bil genom Europa... om det inte skrämmer dej ett dugg.
Men om det skrämmer... och du gör det ändå. Då uppvisar du mod.

Ett av mina barn tycker inte om när jag skriver i allt för hårda tongångar om Sverigedemokraterna. I synnerhet inte när jag lämnar ut mitt namn.
Inte för att hon inte delar mina åsikter... det gör så klart alla mina barn... utan för att hon oroar sej över min säkerhet.
Det är på den nivån det är nämligen. Att diskutera med ett av vårt folkvalda partis sympatisörer. Risk för hot. Uthängning.
Jag tror aldrig att mina barn skulle känt sej ängsliga om jag kritiserade Folkpartiets sympatisörer. Eller Miljöpartiet.

Jag kalkylerar med den risken även om jag hittills varit väldigt förskonad.
Mycket mer förskonad än andra öppet antirasister som jag känner.
Någon ringde och väste "blattehora" i min telefon en gång.
Det är allt.
Men som sagt, självfallet räknar jag med att risken finns.
Å jag är en vanlig människa. Inte tränad att bemöta den typen av aggression.
Inte uppstöttad av någon tidningsredaktör eller dyligt.
Jag skulle förmodligen tyckt att det var hemskt obehagligt.
Men ni minns väl er Astrid Lindgren?
"Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort."
Så är det!
Ibland måste man stå upp även om man skräms av det.
För att ens allra mest grundläggande värderingar spottas på och hotas.
Det är mod för mej.
Begär jag av andra att stå för sina åsikter och inte gömma sej bakom alias när de häver ur sej sina fruktansvärdheter... ja, då får jag göra det själv.

Detta typ av inlägg får alltid minst kommentarer.
Varför?
Är de ointressanta?
Tjatiga?
Jag tycker alldeles för få tar kampen som hotar demokratin.
Jag kommer fortsätta tjata.

Puss/ Asta

onsdag 6 februari 2013

Uppdrag granskning om hotet mot demokratin

"Näthatet mot kvinnor ett demokratiskt problem"

Ja, så har jag sett Uppdrag granskning om Näthatet mot kvinnor.
Man blir upprörd.
Arg. Ledsen. Förundrad.


Jag vet inte vilket som upprörde mej mest egentligen.
Stackars Julia, som skrev helt befogad kritik till HM, och möttes av allt detta hat eller att journalister faktiskt hotas i sin yrkesutövning?
Det är upprörande på olika vis.

Agendas programledare Anna Hedenmo beskrev hoten som riktades mot henne och sedan mot hennes barn. I hennes fall blev en man dömd till fängelse. Känd hos polisen sedan tidigare.
Hon berättade, precis som Sanna Lundell och Karin Hubinette, hur hon visste att "vissa ämnen" triggade igång hoten. Hur diskussioner kring Sverigedemokraterna och intervjuer med Jimmie Åkesson eller någon annan från partitoppen alltid resulterade i konsekvenser.

Journalister är bara människor. De har partners, barn, ett liv vid sidan av jobbet.
De reagerar på hot som alla oss andra.
Att hota... och att försöka tysta... journalister är ett hot vår demokrati.
Det är ett hot mot det öppna samhälle som majoriteten av oss vill leva i.
Det är ju fullkomligt oacceptabelt att de ska leva under hot för att de gör sitt jobb.
Tänka sej för när de går ute på gatan. Ha skyddsglasfönster i sin bostad.
Följas av vakt från sin arbetsplats.

Flertalet av alla de här männen som spyr ur sej hot om bestialiska våldtäkter och mord är så klart bara pajaser. Lågbegåvade lättkränkta små pojkar som känner sej tuffa av att skriva ner alla fula ord de kan komma på.
Men hur ska man veta?
Hur ska Julia, en helt vanlig ung tjej, som skrev på HM's facebooksida veta?
Hur ska författaren Maria Sveland veta? Journalisten Lisa Magnusson veta?
Om det finns någon riktigt sjuk människa där bland alla hoten som faktiskt menar det han skriver?
Om Uppdrag granskning så enkelt kunde leta upp flera av dessa näthatande män så borde ju rimligen även polisen kunna det?
Varför prioriteras inte hot mot kvinnor högre?
Varför prioriteras inte försvaret av vår demokrati högre?

Fruktansvärt obehagligt. Om ni frågar mej...

Puss/ Asta

tisdag 5 februari 2013

Ditt lilla jävla feministluder

 

Hora.
Feministluder.
Du borde knullas sönder med ett baseballträ.
Svenskfientliga svin som du har blivit mördade förr, på gator och i varuhus.
Jag tänker mörda dej när du minst anar det.
Jag önskar jag fick se dej grovt våldtagen och mördad av en stor neger.
Flytta ut till Tensta och bli gruppvåldtagen och hedersmördad ditt muslimsvin.


Och så vidare. Och så vidare. Och så vidare...
Imorgon sänder Uppdrag granskning ett program om Näthatet.
Redan nu kan du lyssna och ta del av när utsatta journalister berättar om hatbreven här.

Jag blir stum.
Jo men faktiskt.
Dessa kvinnor, några av dem bland de främsta kvinnliga journalister och skribenter vi har, får motta hot... grova hot... mot sej själva, sina barn och sin familj.
De får höra hur fula de är, hur korkade de är, hur "oknullbara" de är.
De får höra att de förtjänar att misshandlas, våldtas, förnedras, lemlästas och mördas på de mest groteska vis.
För att...
För att de är kvinnor.
För att de står upp för kvinnors rättigheter.
För att de granskar Sverigedemokrater.
För att de bekämpar rasism.
Varken mer.
Eller mindre.

Men låt det sjunka in!
Läs inte bara igenom och tänk "jävla nötter" eller "världen är inte klok" utan låt det sjunka in.
Försök greppa vad det betyder att lev så.
Att få läsa sin adress, sina arbetstider, sina barns namn i samband med mycket grova mord och våldtäktshot.
Bara för att de är kvinnor och gör sitt jobb.
Jag blir fan mörkrädd!
Å arg.
Å ledsen.
Bestört.
Hur kan det vara möjligt? Hur kan det få fortgå?
Varför gör inte polisen mer?
Varför gör inte vi... samhället... mer?
Varför ställer vi oss inte upp och skriker N O G ! ! !
Varför har vi accepterat ett samhällsklimat där det är allt mer accepterat med rasism och hat mot kvinnor.
Vad är det för patetiska svenska män som känner sej så hotade av utländska män att de ger sej på "sina egna" kvinnor i raseri med hopp om att de ska bli våldtagna?
Var är alla bra/ sunda/ intelligent och RIKTIGA män någonstans i debatten?

Jag mår fan illa!

/ Asta