Återanvänd rubrik 3/5. Dålig på humor.

Jag har varit dålig på att skratta på sista tiden. Dålig på att vara lättsam.
Jag brukar inte vara dålig på det. Jag har alltid varit känslosam och haft lätt till både tårar och skratt men det är en annan sak.
När tillräckligt mycket oro, illavarslande nyheter, problem, sverigedemokrater i facebookflödet ansamlat sej så har jag gått å blivit ganska allvarsam. Inte deprimerad men heller inte glad.
Mina killar... Gottfrid å Noah... får mej förvisso att skatta varje dag och igår var det ett klipp på fb som fick mej att fnissa säkert 27 gånger men i övrigt så... not so much.
Jag ska försöka råda bot på det.

Alldeles strax ska jag sätta mej och se årets julfilm. Alltså den film jag ser varje år så här års.
Vid ett tillfälle per år, varken mer eller mindre, Min å Minis fina egna jultradition... Love Actually.
Filmen som har allt och som får mej att skratta å gråta på exakt samma ställen varje år trots att jag kan många av replikerna utantill.

På annandagen om inte förr hoppas jag få skratta igen.
Då tänkte jag nämligen släpa med mej maken på "En man som heter Ove."
Älskade ju boken. Älskar Rolf Lassgård. Har skyhöga förväntningar.

Och redan imorgon ska jag gå och fixa fransarna. Kanske inget tillfälle att tokflabba men ändå lite kul att se snygg(are) ut.

Skulle vilja läsa någon rolig bok nu när jag är "ledig." Har du några förslag?
Väntar på Martina Haags bok "Det är något som inte stämmer" men den skulle komma först efter jul och verkar inte vara av det skojiga slaget heller.

Puss/ Asta

Till Mr Mark Tobin

Mark är en sån där anhöriginvandrare som Sverige ska dras med här ett tag.
Bekant till mej. Med hopp om att han nu, när han tillsammans med min superhjältinna Nina, lämnar de Australienska vildmarkerna för Ninas hemmaplan ska trivas här.

Jag vill ge Mark några goda ord på vägen...

Du kommer få bygga snögubbar och snölyktor. Eller ja, åtminstone plaska runt i smömodd (som är den mer vattniga varianten.) Converce är inte att rekommendera alltså..., jo självklart under sommaren som brukar infalla mellan den 5:e och 12:e juli.

Du kommer få bilrutor att skrapa fria från frost (eeeh, istäcke ungefär) varje morgon mellan november och april och det är kallt som satan om fingrarna.

Du kommer att märka att folk kör som dårar... och i stor utsträckning ÄR dårar... påtända eller berusade eller fulla av ungdomligt testostron eller den ombonade välsignelsen av grön starr och framlobsdemens... även när det är snorhalt ute.

Lär känna de svenska myggorna, de älskar att suga blod i samma utsträckning som alla heta vampyrer som snurrar runt i tonårsfilmerna numera.
Dock är de sällan Skarsgårdssnygga.

Här utbrister vi "Å hhh, gud äntligen en ljuvligt varm dag" när kvicksilvret orkar över 12 grader. (Du har väl packat med dej de varmaste kläderna du har?)

Svensken blir inte arg. Jo svensken blir jättearg. Det är bara det att det är svårt att uppfatta alla gånger. Ilska hos den svenska mannen utmärker sej på tre sätt.
1.) En knuten näve i fickan. 2.) En ilsk rad på facebook 3.) Ett obstinat klistermärke på bilen.

Sveriges tredje största parti heter Sverigedemokraterna.
Deras ideologi går i korthet ut på att gradera människor. Vi svenskar är så klart bäst, sedan kommer norden, sen kommer typ England. Tröstande nog för din del hamnar du någonstans i mitten på "människor som möjligen är något att ha." Långt efter irländaren, men å andra sidan långt före de från Somalia eller Irak. 

Vattnet här är säkert vad du skulle kalla kallt. Just nu kanske 7-8 grader, efter en hyfsat bra sommar i slutet av juli kring isbildning möjligen 18-20°c. Å andra sidan har vi extremt få vithajar här.

Du har goda möjligheter till att få somna dygnrak tillbedjande toalettstolen även i Sverige.
Främst till midsommar och kräftskivor. Men även helt vanliga onsdagar efter after work.

Om du nu får nåt jobb. Du vet att arb givaren har väääääldigt lätt för att slarva bort din ansökan även om du är mångdubbelt bättre än alla andra sökandes pga att du inte heter Svensson.
Nej, just det, det gällde främst afrikaner och araber, glöm att jag jag sa nåt där...

Vi svenskar har svårt för att tala med invandrare. Hälften för att de är rasister, andra hälften för att de är som jag och har glömt bort varenda engelska lektion vi någonsin haft i ren blygsel och därför klarar av engelska i nivå med... cat, dog, child, airplain, boz, fuck, and.... nä, det var nog det.

Vi är ett blygt folk. I en hiss smetar vi oss fast mot väggen som är längst bort från sällskapet.
I en buss är principen den samma.... så många säten som möjligt emellan.

Please, säg inte "How are you" för då tror vi du är ett perverst svin som tänker kidnappa oss, stycka oss och lägga oss i små plastpåsar.

Jag varnar dej! Besök inte GeKå's i Ullared. HUR mycket Nina eller nån annan kvinnlig släkting tjatar. Åtminstone inte utan en god livförsäkring.
Jag har inga siffror, men jag skulle gissa att ca 93% av alla besökande män dör i kardioella kärlsjukdomar och ytterligare några i uttråkning eller insikten i hur deras ekonomin kommer se ut efter att kassorna passerats. 

Vi har en hel del mattradition som jag är säker på att du kommer att uppskatta.
Svensk husmanskost så som Burger king, kebabpizza och friterade räkor.
Men även lite mer gammaldags vanor. Salt sill med sur grädde. Kalles kaviar och surströmming (jäst fisk som borde kasserats på -20 talen.)

Här slår inte män sina kvinnor och barn. Eller jo, det gör dom och då kallas det inte misshandel utan familjekonflikter. Sött.

Solkräm... solkrämen tror jag faktiskt du kan sluta med å spara in ett par spänn på.
Samma sak med harpun slipningarna. Vi har inga krokodiler. Så harpunerna kan slöa till bäst de vill.

Vi svenskar värnar både vår egen och annan kultur kan man säga. I alla fall inom vissa områden, så som alkohol.
Vi har kvar det nordiska sättet att dricka på. Dvs så mkt alkohol som möjligt under så kort tid som möjligt för att uppnå högsta möjliga promillehalt i blodet på fredagar och lördagar.
På veckorna där emot kulturdricker vi, så som i södra Europa, med rödvin till maten en vanlig tisdag och en återställare innan jobbat på torsdag morgon.

Ingenstans är vi så deprimerade som här. För att spara tid... läs på om olika antidepressiva läkemedel. Själv tycker jag att Cipralex är mkt bra, verkar fort, lusten till sex försvinner däremot nästan ögonblickligen. Men å andra sidan så är vi svenskar inte ALLS lika mkt för att utöva sex som att prata om sex.

Varje vår ser vi på uttagningen till Melodifestivalen i typ 76 delfinaler.
Sen kommer Lets Dance förstår du. 
I maj går den stora Eurovison song contest som hela Sverige tittar på men ingen erkänner.
I samband med detta även ishockey vm. Hur ligger ni Australiensare till i hockey? Vårt Tre kronor är topp tre i världen. Det var bara en liten parentes.
Under sommaren är det lite stiltje, då är korsstygnsbroderi ett hett tips.
Till hösten drar "Bonde söker fru" och "Ensam mamma söker kärlek" vilket är två dokusåpor som går ut på precis det de antyder.
Därefter nångång brukar "Så mycket bättre" dyka upp med artister (du aldrig hört talas om) som tolkar andra artister (du heller inte hört talas om..)
Sen kommer SHL igång. Alltså, Svenska hockeyligan. Här håller du på Frölunda Indians, kan vi bara vara överens om det så kommer din å min vänskap utvecklas så mycket enklare efter det.
I vinter kommer "Stjärnorna på slottet" med kändisar som du inte känner till som dricker vin, äter god mat, gråter ut över sin barndom och hyllar varandra.

Ja, du hör ju. Märker. Detta kommer att gå som en dans.
Avslutningsvis lägger jag ut en bild på Sveriges farligaste djur, det djur som dödar flest människor varje år i vårt land. Inte någon giftorm nä...
Håll till god...
Asta presenterar....

Getingen.

 


Välkommen vännen till Sweden, the land of vikings.
Puss/ Asta

En hen lovar mej guld å gröna skogar

Fick en kommentar. En... hen... lovade mej om inte guld å gröna skogar så hjälp med ett antal problem.
Nu kanske jag låter som väldens mest problemfria människa alternativt väldens mest otacksammaste människa men ingenting av nedanstående lockade mej riktigt.
Fast det är klart... kan... ehhh, hen bota ebola, göra mej rik och få mej att sluta fuska i Fia så kan kanske hen lösa gräsallergi, dålig självkänsla och klena biceps med.
Vad tycker ni? Ska jag slå en signal?

Här är kommentaren med mina svar nedan och om just du känner dej i större behov av hjälp från Kakuta så tveka inte att ringa. Det KAN hända att erbjudandet bara gäller mej, det är kanske rent av troligt, men det skadar ju inte att pröva.

få ditt problem som ska lösas en gång för alla.Jag am
vittnade om att han lever.
(1) Om du behöver ditt ex tillbaka.
(Vilket ex? Vem som helst av dem, kan jag välja? Vet inte om jag är sugen på nån mer karl över huvud taget. Högst tveksam till det.)
(2) om du behöver ett botemedel mot HIV-sjukdom
(Personligen behöver jag inte det men det är klart... visst vore det trevligt för klotet i stort.)
(3) Om du behöver för att bota sjukdomen huden
(Vad har jag för sjukdom under huden? Gills mitt eksem på vänster skinka?)
(4) Om du behöver härda Ebola Warriors
(Nix, är tydligen väldigt frisk för jag har inte Ebola heller mej veterligen.)
(5) Det är nödvändigt att bota sjukdomen av övervikt
(Absolut, men sååå överviktig är jag inte.)
(6) Om du alltid har mardrömmar.
(Nån enstaka gång kanske, ser det inte som ett problem å definitivt inte alltid.)
(7) Vill du främjas på sitt kontor.
(Tja, en slant extra skulle inte sitta fel, i synnerhet inte om det nu blir plugg till hösten.)
(8) Vill du kvinnor / män att springa efter dig.
(Nej huva, det låter läskigt, springer helst lonesum på mina rundor)
(9) Om du vill ha ett barn.
(Tack! De fyra jag har räcker alldeles utmärkt.)
(10) Vill du bli rik.
(Nej, inte särskilt...)
(11) som du vill länka din make / maka att vara
din för evigt.
(Avböjer här oxå)
(12) Om du behöver ekonomiskt stöd.
(Som sagt, i nuläget finns det säkert fler som behöver hjälpen bättre.)
(13) Hur du har fuskat och önskemål
att återhämta sig pengar han förlorade.
(Pfff. Fuskat?! Jag fuskar aldrig... möjligtvis i Fia.)
(14) om du vill stoppa din skilsmässa.
(Maken har inte nämnt att han ansökt om någon sådan.)
(15) om du vill skilja sig från sin make.
(Jag har heller inte ansökt om någon sådan.)
(16) om du vill att dina önskemål beviljas.
(Frågan är ju då vad som ÄR mina önskemål då inget av erbjudandena lockat hittills. Jag vill ha en betald vidareutbildning och dessutom klara den bra, går det att fixa?)
(17) för att skydda dina fyra händer fiende
(Inget överhängande behov av att skydda mina fiendens fyra händer nej...)

kontakt. kakutaspellz@gmail.com

BABA Kakuta kan du ringa det här numret: +2348165915297

Morgonens flin.

:) Nån som känner igen sej?

Puss/ Asta

Bloggdalas bokcirkel. Asta recenserar "En liten smula underbar"

 

Det är Ergo Sum som valt bok denna gången. Att vi fick relativt kort tid att läsa får ni däremot skylla på mej, jag ville hinna vara med å skriva recensionen innan jag åker till varmare breddgrader.

"En liten smula underbar" är skriven av Dawn French som till vardags är standup komiker, detta är hennes första roman.
Det är en berättelse om familjen Battle.
Mamma, pappa, två tonårsbarn och en jävla massa hormoner kort å gott.
Mamma Mo är terapeut, har alltid varit en ordningsam och lojal hustru å mor.
Inför sin 50 års dag ställs livet och värderingar plötsligt på ända.
Dottern Dora 18 år. som har mer humör än intelligens och som är ett moln av hormoner. Å som anklagar och hatar sin mor för i princip allting.
Sonen Peter... eller Oscar som han föredrar att kalla sej, är 16 år och lika excentrisk som hans syster är temperamentsfull. Han talar, klär sig och uppför sig som om han tillhörde ett annat århundrade.
Å så är det pappan då, som mest nämns i förbifarten i större delen av boken.
Omväxlande genom boken berättar Mo, Dora och Peter i jagform.

Jag hade problem med att komma in i boken och den är nog den roman som jag hittills har haft svårast att tycka till om... helt enkelt för att jag är splittrad.
Boken är bländande rolig till och från. Särskilt Oscars redogörelser av livet och vardagen lockar fram fniss.
Berättelsens stora problem, för min del, är att jag som läsare aldrig lär känna karaktärerna. Det är samma sida av dem som visas upp gång på gång.
Jag lär inte känna dem, och med undantag av mamman, kan jag inte identifiera eller "känna igen" mej i dem.
Allra svårast har jag för arga och ouppfostrade Dora. Jag har aldrig träffat en 18 åring som henne. Så bortskämd, omogen och obstinat. Hade hon varit 13 så hade jag haft lättare att köpa hennes karaktär... kanske. Dora är beskriven allt för spretigt och med allt för hårda penseldrag.

Historien tuggar på i ett långsamt, ibland roligt, tempo.
Det enda som riktigt griper mej är mamma Mo's känslor och kämpande kring val vem hon är och vem hon vill vara. Lojaliteten gentemot familjen kontra den berusade känslan av att vara sedd och åtrådd av en yngre man.

Nej, jag hade svårt för boken och vet inte ens i skrivandets stund vad den lämnade för avtryck (om något?) inom mej.
Det bästa med boken är dess fantastiska titel... "En liten smula underbar."
Jag ger den en 2:a.

Nu ska jag ta och packa ner mina egenvalda pocketböcker för en veckas semester.
Jag kommer att ha med mej "Sommarsquash Tokolosh" av Rachel Zadok, "Fågelbovägen" och "Borta bäst" av Sara Kadefors och "Sirila gentlemän sökes" av Karin Brunk Holmqvist.
Nästa gång väljer Freja bok och recensionsdatum.

Puss/ Asta

Denna är så underbar

Vem kan vara din vän egentligen?

 

Kan du vara vän med vem som helst?
Kan en människa tycka och säga vad som helst och ändå omslutas av din kärlek?
Så klart den inte kan...
Men var går gränsen då?

Jag har skrivit flera inlägg om detta.
Min gräns är ganska snäv, åtminstone bland människor som släpps tillräckligt nära för att bli vänner.
Min make är mycket mer tolerant för olikheter och människors tillkortakommanden än vad jag är. Han kan lixom "se över" om någon har nån riktigt märklig åsikt om nu människan är trevlig på andra vis.
Jag umgås inte med människor som jag inte kan respektera!
Folk får tycka vad de vill om det.
Jag umgås således inte med människor som är rasister, homofober, kvinnohatare, djurplågare, pedofiler eller vad det nu kan tänkas vara.
För nej, jag behöver inte respektera någon som tycker att "muslimer är opålitliga utsugare" eller "bögar är äckliga."

Däremot.
Däremot har jag en hel del människor i min umgängeskrets som inte är fullt lika politiskt korrekta som jag är. Det är rätt svårt att vara :)
Jag har vänner som kan kläcka ur sej halvrasistiska kommentarer eller uttrycka sej en smula homofobiskt eller mansgrisigt nån gång då å då men jag gör ändå bedömningen att hen är en "god människa."
Att saker sägs på skämt, i affekt eller utan större eftertanke.
Om jag skulle ta en diskussion med den här människan så har den ingen genomtänkt rasistisk/homofobisk/ kvinnoförnedrande åsikt.
Alla människor tänker sej inte för innan de pratar. Å alla människor har inte lärt sej att granska sina åsikter med "varför då/ hur kommer det sej?"
Förstår ni hur jag menar?
Det är DÄR... bland dom... det kan bli klurigt att sätta gränser ibland.
De andra... de fullblodade... de är körda från början och enklare att hantera.

Så hur gör jag? Bland vänner som "säger dumheter."
Tja, det beror på.
Ignorerar ofta. Visar ointresse för att diskutera det vidare.
Säger emot och ifrågasätter ibland. För mitt eget resonemang.
Vid enstaka tillfällen går jag därifrån.

Med likasinnade... som tex "Lillebror" kan jag både dra å skratta åt mycket grova skämt. För att jag vet att det inte är på riktigt. Att vi egentligen driver med dem vi låtsas vara. Antifeminister eller rasister.
"Lillebror" brukar ruska mej och säga att "du är hysterisk."
Han kan ifrågasätta hur många hormonplåster jag egentligen behöver eller hur lite kuk jag har fått, han kan säga att "kärringar ska inte vara inom vården, de bara förstör, gå hem å fota dej i en klänning istället."
Han kan kalla invandrare för "hashlibashli" och säga typ att "Du som är så jävla invandrarvänlig kan väl stanna hemma och käka halallkött."
Jag kan själv uttala mej fördomsfullt mot homosexuella till svar.
Sånt är "på låtsas", vi leker med fördomar, där det är tryggt därför att vi vet så tydligt var vi står.
Om nån annan talade om "hashlibashli" hade det inte varit lika roligt.
Eller acceptabelt.

Jag har starka åsikter.
Jag har blivit bättre på att hantera att alla inte tycker lika vad det gäller åsikter som inte är fullt lika känsliga. Och jag försöker respektera de flesta.
Det låter fånigt att säga att jag skulle inte kunna vara vän med en moderat eller jag skulle inte kunna vara vän med någon som vill utrota vargen.
Men det beror på. Beror på hur "övertygade" och "påstridiga" de är i sin åsikt.
Jag HAR moderatpolare. Men jag skulle kanske inte kunna ha en moderatpolare där värderingar och ideologer sken igenom allt för mycket.
Är man en ideologiskt förankrad sosse och en lika ideologiskt förankrad blåing... ja då skiljer det rätt väsentligt hur man ser på människan, samhället och världen.
Det handlar om mer än vilken lapp man väljer på valdagen då.

Hur är ni själva? Vad har ni för gränser?
Vem kan ni umgås med och vem kan ni inte?
Å är det verkligen ok att "leka" rasist el homofob som jag gör ibland?
Vad tycker du?

Puss/ Asta