Att återfalla

Hur länge höll det mitt köpstopp? Min nya hållbara stil.
Tre dagar?
Att återfalla. Ta sej ett återfall. Falla för frestelsen.

Nej, jag ser det inte så.
Mina mål är snarare ambitioner än huggna i sten. Jag gör det inte för att bevisa det för någon.
Varken att springa, låta bli alkoholen, 5:2 a mej igenom livet, ha köpstopp, källsortera, äta mindre mängd gris och allt vad det är jag bestämmer mej för.
Det tar TID att lära gamla kärringar sitta.
Jag ihärdar i mina försök... inte det heller löften som då å då bryts utan just försök... i att vara min egna bästa kompis.
Jag skulle inte sagt till någon annan nära vän "Fy fan vad kass du är, tre dar! Är du nåt jävla skämt eller?"
Nej, jag skulle gett henne en kram och sagt att "Du är jättefin i klänningen, den var du värd och du kan alltid börja om... om du vill."
Så precis så säger jag till mej själv. Trygg i vetskapen att mina tre shoppinglösa dagar förmodligen inte löste klimatkrisen och lika trygg i att mitt återfall inte dömde oss alla till undergången.
Tid. Tid att lära gamla kärringar sitta.

Den här klänningen är jag. Så mycket jag det kan bli utan att skriva Asta Pastasson med stora bokstäver över hela röven.
Jag har suktat efter den sedan i våras då jag såg den i ett blogginlägg hos Big ass fashion.
Ja till och med ännu längre för innan fanns den i en grön-blå variant och redan då ville jag ha den.
Den kostade sina sköna slantar. 400 kr i butik och sedan lika mycket i parkeringsböter.
Så jag lovar er och mej själv att använda den ofta och i många år.
Att slita den med hälsan. Å ohälsan om den kommer på besök. Tvi tvi tvi.

Jag inser dock... trots återfallet... att de där månaderna jag ska försöka hålla upp med att köpa något mer... september, oktober, november och december... kommer bli jobbigare än vad jag först tänkte när jag kände mej så pepp å så laddad och tog beslutet.
Nu känns det mer så där uppgivet "till vilken nytta?"
Till vilken nytta hjälper det att jag låter varan hänga/ ligga kvar i butik och någon annan köper den istället?
Är inte miljökatastroferna över oss om 30 år då?
Om lilla jag, i lilla Sverige, i lilla Europa låter bli... samtidigt som det i andra städer långtbortistan inte går att vistas utomhus utan ansiktsmask?
Hjälp mej här nu alla ni som kommit längre i era miljö och rättviseperspektiv.
Hur tänker ni?
Hur motiverar ni er själva?

Man ska lära känna sin fiende. VAD är det med shoppingen som skapar detta behov och detta glädjerus?
Som jag sagt tidigare, och jag är säker på att det gäller flertalet kvinnor i detta land, så har jag kläder så jag klarar mej i säkert 10 år framåt.
Jag har en knökfull garderob men använder kanske egentligen 10 plagg.
Resten bara hänger där.
Hänger där för att "de är rätt fina" eller "inte så dum ändå" eller "kan va bra å ha".
Varför "behöver" jag då nytt?

Hur tänker du?

Puss/ Asta

Officiellt köpstoppsdatum 2014-08-20 till 2015-01-01

 

Jag då är det sagt. Å finns det på pränt på självaste bloggen är det en sanning.
Eller nja, det vet vi ju alla hur det brukar gå med mina storslagna ambitioner men det finns åtminstone lite mera krav då än om jag bara behåller tankarna i mitt eget huvud.

Från och med i dag alltså och året ut.
Det kan låta fjuttigt men tro mej, för en shoppoholicer som mej utlöser det nästan ett behov av att andas i papperspåse. Nej, jag överdriver. Det känns... nästan lite skönt. Just nu i alla fall.
Lite som på det gamla korkade tiden när jag rökte och satt där med en cigg i handen och sa:
"Nu ska jag sluta röka... åhhh, så skönt det ska bli, så pepp jag är."
(45 minuter senare kände jag mej inte lika pepp.)
Men nu så och tillbaka till köpstoppet...

Det innebär att jag ska...

Inte köpa några nya kläder mer detta år.

Inga fler skor/ stövlar detta år.

Bara köpa nödvändigt smink, och med det menar jag sådant jag frekvent använder som tar slut.

Inga onödiga saker till hemmet.

Endast köpa julklappar till barnbarnen och då göra det med måtta, inte tävla med övrigt släkt om vem som ger mest å finast. De är ljuvliga ungar, världens bästa, men de är små och förstår ändå inte riktigt och framför allt så har de redan allt de kan önska och mer där till.
Ev kör vi även Secret Santa i år med så som förra året och då blir det en julklapp till en vuxen person.

Alkohol. Det köper jag ändå inte just nu. 

Undantaget från köpstoppet...

Självklart mat, hygienartiklar osv.

Böcker. Själen behöver böcker för att kunna andas.

Småinköp någon enstaka gång för max 50 kr. Det innebär att jag kan "unna mej" ett par blingande örhängen från Ur&Penn för en tjuga eller köpa ett par nylonstrumpor så jag slipper gå barbent om jag ska ha klänning.

Ja goa vänner. Det här lär jag väl inte vinna nya bloggläsare på, jag hoppas att ni gamla stannar i alla fall. Om inte annat kan ni ju kika in för att se om jag misslyckas :)

Puss/ Asta