Barn av vår tid.

 

"Vi är barn av vår tid, vi är barn av vår tid. Är du rädd för ditt eget barn lilla mamma."

Dageby som sjunger om betongens ungar. De som ränner ute och är kungar när mörkret lagt sej. De som slår pensionärer på käften. Sniffar thinner. Längtar efter kärlek.
Det är min barndom. Min barndom på fler än ett sätt.

Jag är uppvuxen i Högsbohöjd i Göteborg. På -70 talet.
Kanske den förort i världen där sniffning bland vuxna var som mest utbredd.
Givetvis testade ungarna med, men det är kanske inte lika ovanligt.
Men alla dessa vuxna. I gäng. Med sina småbarn och sina rottweiler som satt överallt på lekplatser och torg.
Sniffade, spelade musik. Blev inneslutna i sej själva eller högljutt stökiga.
Vi barn av vår tid lekte sida vid sida bredvid dem.
Något avvaktande men ändå rätt vana.
Förorten á la -70 tal.

Förorten idag.
Kanske har våldet blivit grövre. Kanske är det bara jag som i min medelklassidyll lever på avstånd.
Problematiken är den samma.
Ungar som tar över om natten. Vuxna som inte orkar eller vågar se.
Nu pratar vi, och Sd, om integrationsproblem. Då talade man om olika socialgrupper.
Same same but different.
Fattiga människor som marginaliserats.
Det handlar inte om etnicitet, det handlar om utanförskap.

Dagens "Så mycket bättre" var fantastiskt.
Jag har vuxit upp med Ulf Dageby. Jag är fostrad under deras politiska och fackliga budskap. Jag kan varenda text, varenda melodislinga. Det är mitt liv... min uppväxt... som finns i låtarna.
Tanken slog mej när jag satt å lyssnade på dagens program att jag är tacksam över min uppväxt, jag är glad över att ha vuxit upp med i förorten och med ett starkt arbetarklasspatos.
Det är min identitet som jag är stolt över att bära.
Den har gett mej insikter som lätt går förlorade om livet är för mycket räkmacka och putsade fasader.

Vackrast tolkade Titiyo. Fast kanske är jag inte rättvis?
"Bara om min älskade väntar" är min absoluta favoritlåt av National Teatern och har alltid varit. Å faktiskt har jag precis som Titiyo tänk tanken att "wow att ha en man som kan tänka/ känna så här... jag blir avundsjuk."
Tack tv 4 för storslagen underhållning.

Puss/ Asta

Sista "Så mycket bättre..."

 

Så har sista avsnittet av "Så mycket bättre 2012" avslutats och jag saknar dom redan.
Vilket gäng det var i år. Klart bästa säsongen och svårslaget för kommande år.
Jag har älskat dem allihopa.

Mest har nog ändå Magnus Uggla överraskat mej.
Jag har förvisso lyssnat på Uggla hela mitt liv, och av deltagarna var det hans musik jag bäst kände till.
Men kanske just därför... Jag trodde mej lixom känna Magnus Uggla.
Beundrade hans ordkonstnärskap och hans tungvrickeri men var småless på hans "aldrig-växa-upp-rocker-stil", hans eviga Rayban och hans smådryga jargong.
Å så visade han sej vara både humoristisk och känslig.
Bjussade på sej själv och släppte oss tevetittare nära inpå.
Och gjorde jätte vackra ballader.

Miss Li och Darin visade sej inte helt otippat vara de största proffsen.
Miss Li för att hon ÄR en så fullfjädrad artist och jag har verkligen njutit av att höra henne göra så mycket på svenska i den här serien och Darin för att han har en sådan röst att man dånar.
Så klockrent vacker och så mäktigt stark.

Maja Ivarsson och Olle Ljungström blev jag lite kär i.
För deras musik och deras tolkningar men framför allt för deras stora personligheter och charm.
Sylvia och Pugh... well "så där" rent musikaliskt men de har bidragit till ett skönt gäng.

Jag gillar dem alla och jag kommer att sakna dem mycket.
"Så mycket bättre" är helt enkelt ett tvprogram man blir lycklig av.
Jag har suttit med ett stort leende på läpparna varenda gång, alldeles oavsett hur jag mått egentligen.

Tack ska ni ha vänner!

Puss/ Asta

"Du var mitt stora runkobjekt...

 

... å jag är inte säker på att det har gått över ännu!"
Ja så sa ju Magnus Uggla till Sylvia Vrethammar i "Så mycket bättre."
Och det var så fint! Inte ett dugg sexistiskt, så hade i alla fall inte jag tagit det, det var en STOOOR komplimang som kändes äkta och gedigen.
Han gjorde därefter en underbar version av "Tycker om dej" riktat rakt till henne.
Hur känner ni? Får man säga så till en kvinna?
Med glimten i ögat. För att man helt enkelt inte är typen av man som säger "Jag var förälskad i dej."

Hör ni, har nu har Fru Asta semester en hel vecka.
Andas vi ut tillsammans?
Phuuuuuuuu.
Eller ja, jag ska adventa hela veckan.
Det är tredje året i rad jag tar ledigt för att städa, putsa fönster, pynta, köpa julklappar, dricka glögg å baka lussekatter.
Inte särskilt feministiskt kanske att ta ledigt för hushållsarbete, men va fan det måste göras och ingen kommer att göra det för mej så då är det skönt med TID.
Jag ska ju göra trevligheter med, som sagt som att köpa julklappar å dricka glögg.
Jag ska oxå träffa mina finaste kollegor under lättsamma former... äta mat å dricka vin och jag ska ta med min prins och börja valpkurs. Spännande!
Å ni ska via bloggen få följa med på allt sammans.

Jag tycker inte om julafton. Jag vill göra det, försöker varje år, men gör inte.
Ända sedan jag var liten har den mest inneburit krossade drömmar å förhoppningar.
Luftslott som sprängdes.
Jag hoppas att det kommer att förändras när jag en dag får barnbarn å får se deras tindrande ögon. 
Men advent har jag alltid tyckt om.
Julstjärnornas milda ljus i fönstren, doften av glögg, pepparkakor och apelsiner med nejlikor i.
Jag brukar längta dit.
Men i år... jag vet inte, jag är inte DÄR. Inte HÄR.
Kanske för att jag är stressad, för det här med struliga relationer å annat, jag vet inte.
Känslan... den vill lixom inte infinna sej.
Ännu... ska jag kanske tillägga. Det kanske kommer, nu när jag får adventa i fred.

Å min Märta är nu helt piggelin igen. Ingen värk, ingen stelhet, fin å fast avföring (det kanske ni inte var så sugna på att få veta.)
För det är jag oändligt tacksam. Oändligt!

Sov sött mina fina läsare. Dröm nåt vackert.

Puss/ Asta

Den norrländska präriens gudinna

 

Ja jag vet... alla säger det.
Alla tycker det.
Det är lite tjatigt.
Men jag måste ändå stämma in i hyllningskören... än en gång... till "Så mycket bättre."
Hur underbart är inte det programmet?!

Tredje säsongen. Bästa hittills.
Underbara människor. En fantastisk sammansättning individer som bjuder på sej själva med humor, begåvning och känslighet.
Jag tycker så mycket om dem allihop.
Snyggast i detta avsnittet var Maja... igen. Nynnar på "Den norrländska präriens gudinna."
Vackrast sjung Miss Li... igen.
Bäst var Magnus Uggla "Jag och min far."
Jag har alltid lyssnat på Uggla, ända sedan jag var liten.
Lyssnat på honom, uppskattat hans ordkonstnärskap, men aldrig riktigt gillat honom.
Tyckt att detta med samma stil, solbrillor å brudar, varit rätt patetiskt.
Ikväll fick jag en annan bild. En djupare å finare.
Män som visar känslor är vackra.
Män som blottar sårbarhet för andra är manliga.

Å Olle Ljungström...
Tänk om jag fick ta dej i famnen och bara krama dej.
Underbara, speciella du.

Natti natti.

Puss/ Asta

Så mycket bättre

 

Ett av årets riktigt stora tvproduktioner drog igång igår på Tv 4, "Så mycket bättre." Detta gänget är en så spännande och begåvad samling människor.
Pugh Rogefeldt
Magnus Uggla
Maja Ivarsson
Darin Zanyar
Olle Ljungström
Sylvia Wrethammar
Miss Li

Först ut med sin dag var Pugh Rogefeltdt. Mannen som var först med att sjunga rock på svenska.
En legendar och en stor del av min barndom och uppväxt musikaliskt.
Hans låtar blev tolkade blandat med lunch, blomsterletande, smide, middag och sangria.

Mina favoriter ikväll var... 

Miss Li' s tolkning av Här kommer natten gjorde mej mest berörd.
Ja men vilken inlevelse och vilken röst hon har!
Fantastiskt!
Jag fick höneskinn och gråten i halsen.
Jag har alltid gillat Miss Li och alltid tyckt att hon är bäst på svenska.

Darin framförde Stockholm på sitt alldeles egna sätt och ingen kan ta ifrån honom hans röst!
Vilken kraft. Så häftigt att höra en gammal låt i alldeles modern tolkning med nytt, fräscht sound.
Å förlåt tantvarningen hör ni, men han är ju söt som... ja jag vet inte vad.
Söt som en Dogue de bordeauxvalp eller nåt.

Maja! Kan någon man eller kvinna undgå att bli förälskad?!
Hennes variant av Mitt bästa för dej med all sin attityd och sitt kroppspråk, sina snygga ben, höga klackar, sin sexiga skånska och sitt kaxiga framträdande var otroligt.
Maja har inte den starkaste rösten i samlingen (det har Miss Li) men hon har hela paketet av vad en riktigt bra artist skall ha.
Hon balanserade på en egg av något som skulle kunnat bli smaklöst men höll sej på rätt sida och fick åtminstone min puls att slå hårdare. I'm in love ♥

Puss/ Asta