Summering av sommaren

Idag, nästan halvvägs in i augusti, känns det som höst.
Regnet, mörkret, luften.
Nåt gör att det inte bara känns som en regnig sommardag utan som att det faktiskt har växlat årstid.
Fast jag kan ha fel... och trots att jag är höstmänniska så välkomnar jag gärna ett par veckor till av sommar.

Jag tänkte ändå att jag skulle ta å summera sommaren 2013 lite grann.
Juni, juli, augusti.



Juni...

Jag hade på allvar kommit igång med att springa och klarade nu av att springa 5 km eller mer vilket jag gjorde rätt ivrigt där i början på juni.

Den 4:e juni korsade jag, med musik i öronen, en väg och väcktes med alla sinnen av en tvärbromsande bil och tjutande bromsar.
Ett par decimeter från döden. Med kylskåpet fullt av pajer å tårtor.

Dagen därpå hade vi nämligen student för vår Mini.
Solen sken och allt var å blev så himla lyckat trots en del stress kring logistik.

Den 10:e juni hade vi den traditionella sommarfesten med jobbet.
Det blev detta året en ganska lugn och tidig tillställning men mysigt ändå.
Vi kunde sitta ute en stor del av kvällen och jag invigde min nyinköpta långklänning i kamouflagemönster.

Den 12:e kl 13:41 föddes mitt första barnbarn... äntligen!
Lilla Ängla, känslan var så stor!
Så mycket lycka, en sådan tacksamhet och stolthet.
Världens vackraste flicka... så klart.
Dagen där på fick jag träffa henne. Hålla. Lukta. Pussa.

Vecka 25, mitt i juni, var intensiv.
Jag träffade Annanas. Jag fick veta att Gottfrid hade en lunginflammation.
Pappa å hans fru hälsade på och maken å jag var på Harry's en kväll.

Sen var det parmiddagar, allergi, kämpande med löpningen.
Vi var å hälsade på Ängla å jag var äntligen och klippte mej efter typ ett halvår.

 

Juli...

Första veckan var jag sjuk i astma/ bronkit.
Intervjuades av Hallands Nyheter kring vår arbetsbelastning och träffade Maria, Nina och Jessica från bloggen i Varberg. Hade en underbar dag med tjejerna.
God mat och en massa prat.

Den 6:e juli premiärbadade jag.

Så kom första semesterveckan.
Jag läste en massa böcker. Jag åt gott. Drack vin.
Jag träffade Cissi. Grillade på stranden och var på GeKås.
Var på krogen med Cissi. Jag var på hundutställning.

Andra semesterveckan fortsatte i samma anda.
Lättja. Glädje.
Var å hälsade på pappi på tisdagen å strosade sedan i Göteborg längst hamnen och sen hade mys med några kollegor på onsdagen.
Cissi fyllde år.
På söndagen var Maria här med sina barn å vi hade en underbar dag med sol, bad, grill å spökhus.

Sista semesterveckan var en smula vemodig, lätt ångest inför att börja jobba... och jobba fullt igen.
Men jag startade upp den genom att en varm, vacker måndagkväll gå på Badjävlar med Cissi och skratta tills magmusklerna bara ville dö.

Gottfrid fick sitt sår och jag fick punga ut med en massa pengar. Munsår from hell drog oxå ner stämningen en aning.
Men jag hade även mysiga stunder.
Parmiddag och en lunchdejt med mina två mellanungar.
Den 29:e juli började jag jobba igen.

Augusti...



Ja hittills då. Har jobbat en massa med spridda dagar ledigt, vilket hittills har gått bra.
Småkul på jobbet även om man saknar kollegor som har semester.

Sen finns det så klart en del jag inte kan skriva om på en blogg som läses av både känningar å okänningar.
Men på det stora hela en fin sommar. Juli lär bli svårslagbar i fråga om soltimmar.
Jag har grillat, badat, solat, hinkat vin, ätit jordgubbar och skrattat mer den här sommaren än på mycket, mycket länge.
Allergin har varit kännbar men hanterbar och jag har klarat av att springa nästan hela tiden.
Jag ska försöka bära med mej alla vackra, ljuva sommarbilder i höst och vinter.
Sparade som en skimrande skatt.

Hur har er sommar varit? 

Puss/ Asta

Det var min semester det 2013

 

Idag är det söndagarnas söndag. Den tyngsta söndagen. Semestern-är-slut-söndagen.
Jag känner en ångest långt utanför den vanliga småstress som man kan känna en sån här dag. Det är inte bara att mina lata lediga dagar är över, det är en högst relevant oro över att jag inte fixar detta. Att jobba 5-6 dagar i veckan. På ett dårhus.
Men va fan, sånt är systemet. Det är bara att göra det.
Antingen går det bra. Eller så dundrar jag med huvudet rakt in i den där otrevliga väggen.

 

Nu skulle mitt inlägg inte handla om det utan snarare vara en sammanfattning av 2013 års semester. På det har jag inte mycket att klaga. Tja, det skulle ju vara den långdragna bronkiten och munsår som sällskapat mej i princip alla tre veckorna... och som faktiskt tänkte åka med mej i bilen till jobbet imorgon också.
Men semestern som sej kan jag inte klaga på.
Tvärtom, årets upplaga är svårslagen. Väldigt svårslagen.
Jag har haft fint väder i princip hela tiden. Sverige är ju verkligen fantastiskt när det är så här.
Det har varit väldigt lite konflikter och den där suck-vi-går-varann-på-nerverna-stämningen-när-alla-är-hemma känslan.
Å jag har fått in en skön mix mellan sociala prylar å roligheter å ena sidan och att bara vara å andra.

 

Jag premiärbadade den 6:e juli. Rätt tidigt för att vara mej som är en riktig badkruka.
Första veckan tog jag det mest lugnt här hemma.
Umgicks med Gottfrid å Mini.
Läste böcker i rykande fart utomhus.
Träffade Cissi, var på GeKås
Min astma som jag var sjukskriven veckan innan semestern blev något bättre och jag kunde springa vid två tillfällen, korta distanser.
Vi grillade på stranden hela familjen och mer somrigt och idylliskt kan det ju nästan inte bli.
På lördagen var jag å Lillebror å Gotteman och skämde ut oss på hundutställningen.




Andra veckan var den sociala veckan.
Veckan när vi hälsade på pappa, maken och jag var i Göteborg och myste, vi hade grillkväll hos Lillebror.
Cissi å jag var på stan på kvällen å kollade in raggarbilar å folk. Käkade räkmacka och drack öl.
Å på söndan var Maria här med sina ungar och vi hade en underbar dag.
Jag sprang  två gånger.

 

Sista veckan har mer eller mindre gått i ängslans och rastlöshetens tecken.
En oförmåga att koppla av fullständigt med tanke på jobbet.
Fast jag har gjort mitt bästa och lyckats... delvis i alla fall.
På måndagen var Cissi å jag ute på stan igen... vi har ju blivit värsta partybrudarna... och såg badjävlar. Sommarens kanske bästa kväll.
Gotte blev sjuk, vi har grillat 3 gånger denna vecka.
På fredagen hade jag lunchddejt med mina två mellanbarn och sen var vi på middag på kvällen hos min vän Carina å hennes man.
Alltid lika trevligt. Å många drinkar blev det.
Lördagen var lugn å jag sprang en runda bara, det blev två rundor även denna vecka.
Söndagen går helt i ångestens tecken.

Nu väntar ordning å reda.
Försöka komma i säng på kvällarna. Ställa klockan å gå upp i rimlig tid.
Äta ordentligt. Ta hand om sej. Klämma in löparrundor och Gottfridpromenader.
Och avgifta min vinmarinerade lever. Slut på att hutta lite vareviga dag.
Så kuuuuuul det låter.

Puss/ Asta

Startskott

 
Oj vilken härlig dag jag har haft.
Sitter här i kvällningen med en mugg te.
Lite solsvedd, lite "febrig" och enormt trött men så tankad på lycka.
Det bästa av det bästa av allting.

Dagen började med att äldsta dottern ringde å sa att hon var på väg på en spontanbesök.
En blank dag blev plötsligt händelserik.
Jag hann plocka lite å valla dammsugaren ett varv innan jag hämtade henne vid tåget.
Höggravid å vacker.

Vi njöt av dagen som den var.
Åt frukost i solen, låg på filten, även om vi fick freda oss från en svartsjuk Gottfrid mest hela tiden.
Till slut stod vi inte ut med honom längre utan åkte ner till stranden med honom istället så han fick bada.
Vi var i stort sätt ensamma å det var helt ljuvligt om än lite svalare än i trädgården.

 

På seneftermiddagen grillade vi.
Jag själv för första gången i mitt liv! Kvinnor kan.
Jag tror fan till och med det blev bättre än när mannen gör det.
Lagom till han kom hem från jobbet + övertid stod marinerad grillad fläskkarré, ugnstekt potatis, sallad å en härlig sås på bordet.
Vi åt å drack kaffe och sen körde jag dottern till tåget igen.

 

Sen gick jag och Mini en lång runda med Gottfrid i den sista kvällssolen.
Det var så stilla och vackert ute.
Väl hemma såg jag på hockey med maken och betalade in handpenningen till resan :) i september.

En underbar underbar ledig dag.
En dag när jag tankat sol, kärlek, vila och gemenskap.
Ett startskott för en fantastisk sommar.
Många superlativ i den här texten... men va fan, är man glad så ska man väl vara det? Imorgon kan det vara sju bedrövelser igen.

Har ni haft en fin start på veckan?

Puss/ Asta

Jag tror jag tror på sommaren.

 

Jag känner på mej att detta kommer att bli den bästa sommaren på mycket länge.
Kanske rent av någonsin...
Jag ser sällan fram emot sommaren så där jätte mycket, eftersom den innebär att jag är så sjuk i min astma, men i år så är det mer än en längtan.
Det är en tillförsikt.
Den bästa sommaren.
Jo, jag tror det.

Nu är jag inte ett dugg synsk så kom inte till mej å klaga i höst om det inte stämmer, men jag tror på en ganska varm sommar.
Jag tror att maj är si så där, rätt kylig.
I juni smäller det till med värmen och juli blir torr å varm å solig.
Det är helt enkelt lite payback time för vädergudarna.

Jag har en så lugn och glad känsla inuti mej angående sommaren.
Det är inte särskilt likt mej att våga tro så på framtiden men denna gång gör jag det och känner mej rätt så säker.
Jag ska ta tillvara på den, så som jag tagit tillvara på våren.
Jag ska vara ute mycket och greppa varje ögonblick.
Inte kravfyllt och pressande utan mer bejakande.
De små sakerna.
Min familj, min hund, mina vänner.
Havet, trädgården, stranden.
Å så barnbarnet så klart.

Nu är det inte så lång tid kvar.
Jag längtar jätte mycket.
Fysiskt mycket.
Jag vill doppa min näsa i den där lilla hjässan, snusa på den där lilla nacken, känna med läpparna över fjunen och andas in... fyllas av... att det här är mitt.
Mitt barnbarn.
Min lycka.
Mitt att skämma bort och ge viktiga pusselbitar till en lycklig barndom.

Jag tänker blanda min almanacka med roliga saker och lediga dagar.
Hur mycket jag än uppskattar roliga aktiviteter så trivs jag ändå bäst här hemma.
Gottfrids första sommar som "stor."
Jag hoppas på långa kvällspromenader och svalkande dopp.
Hur mycket jag än saknar Märta så är det så skönt med en hund som Gottfrid.
En hund som är positiv till sin omgivning, som man kan ta med sej.
Funderar på om jag ska våga ställa ut honom i sommar?
Jag har ingen aning om hur han reagerar bland så mycket människor och hundar och jag kan ingenting om hur man uppför sej i en utställningsring men det vore roligt. Kanske?

Student.
Barnbarn.
Semester i juli.
Gyllene tider konsert
Köpenhamn
Cypern
Å alla guldstunder där emellan.
Det blir bra tror jag.

Längtar ni efter sommaren och har ni planerat nåt speciellt?

Puss/ Asta

Tillfreds och förväntansfull

 

Jag... som så många med mej... tycker att denna vintern varit evighetslång.
Kall. Tung. Lång.
Jag känner större förhoppning och förtröstan inför den kommande våren och sommaren än vad jag gjort på många, många år.
Det känns som att "bara den är här" så blir det bra, så räcker det.

Jag har inte en massa krav i år på vad jag ska hinna och vad sommaren måste innehålla.
Jag har mer en inställning om att jag tänker ta tillvara på de små stunderna så gott det går.
Jag har sänkt mina krav. Längtar inte efter spektakulära fester eller stora ting utan mer efter att "fånga stunden där den är."
Gud, ge oss lite sol bara. Sol är det enda jag önskar mej.

Jag vet inte varför jag känner större glädje och längtan till våren/ sommaren i år?
Det är så mycket... enkla småsaker... jag vill göra ihop med mina närmaste.
Kvällsbada med Gottfrid. Grilla en korv på stranden... och vill maken som vanligt hellre hänga vid datorn så tänker inte jag sura för det utan göra det själv.

Jag har gått ner i vikt och kan ha mina klänningar.
Jag har semester i juli månad när alla andra är lediga.
Jag kommer att få ett barnbarn.
Jag har en hund som är social och som går att ta med sej överallt.
Å hur många år som helst kan det inte bli en regnig sommar.
Det känns bara... bra helt enkelt.

Tänk hur mycket man kan längta efter små små ting.
Som en grillad entrecote och ett glas vin.
Som att ligga på studsmattan i solen och läsa en bok.
Som att ha pappa å hans fru hemma och sitta i kvällssolen och prata över en sval öl.
Som att ligga på stranden och begrava tårna i den svala sanden.
Som att ta en kvällspromenad och gå med nakna fötter i vattenbrynet med sin hund.
Små små ting som jag tänker njuta utav i år.

Å i höst väntar en spännande hockeysäsong med Sveriges kanske bästa tränare.
Det väntar en Köpenhamnsresa med Lillebror och Systera Mi.
Det väntar kanske en Cypernresa med mamma å Mini.
Livet känns gott.
För andra dagen på raken känner jag mej genuint lycklig.

Puss/ Asta