Det var min semester det 2013

 

Idag är det söndagarnas söndag. Den tyngsta söndagen. Semestern-är-slut-söndagen.
Jag känner en ångest långt utanför den vanliga småstress som man kan känna en sån här dag. Det är inte bara att mina lata lediga dagar är över, det är en högst relevant oro över att jag inte fixar detta. Att jobba 5-6 dagar i veckan. På ett dårhus.
Men va fan, sånt är systemet. Det är bara att göra det.
Antingen går det bra. Eller så dundrar jag med huvudet rakt in i den där otrevliga väggen.

 

Nu skulle mitt inlägg inte handla om det utan snarare vara en sammanfattning av 2013 års semester. På det har jag inte mycket att klaga. Tja, det skulle ju vara den långdragna bronkiten och munsår som sällskapat mej i princip alla tre veckorna... och som faktiskt tänkte åka med mej i bilen till jobbet imorgon också.
Men semestern som sej kan jag inte klaga på.
Tvärtom, årets upplaga är svårslagen. Väldigt svårslagen.
Jag har haft fint väder i princip hela tiden. Sverige är ju verkligen fantastiskt när det är så här.
Det har varit väldigt lite konflikter och den där suck-vi-går-varann-på-nerverna-stämningen-när-alla-är-hemma känslan.
Å jag har fått in en skön mix mellan sociala prylar å roligheter å ena sidan och att bara vara å andra.

 

Jag premiärbadade den 6:e juli. Rätt tidigt för att vara mej som är en riktig badkruka.
Första veckan tog jag det mest lugnt här hemma.
Umgicks med Gottfrid å Mini.
Läste böcker i rykande fart utomhus.
Träffade Cissi, var på GeKås
Min astma som jag var sjukskriven veckan innan semestern blev något bättre och jag kunde springa vid två tillfällen, korta distanser.
Vi grillade på stranden hela familjen och mer somrigt och idylliskt kan det ju nästan inte bli.
På lördagen var jag å Lillebror å Gotteman och skämde ut oss på hundutställningen.




Andra veckan var den sociala veckan.
Veckan när vi hälsade på pappa, maken och jag var i Göteborg och myste, vi hade grillkväll hos Lillebror.
Cissi å jag var på stan på kvällen å kollade in raggarbilar å folk. Käkade räkmacka och drack öl.
Å på söndan var Maria här med sina ungar och vi hade en underbar dag.
Jag sprang  två gånger.

 

Sista veckan har mer eller mindre gått i ängslans och rastlöshetens tecken.
En oförmåga att koppla av fullständigt med tanke på jobbet.
Fast jag har gjort mitt bästa och lyckats... delvis i alla fall.
På måndagen var Cissi å jag ute på stan igen... vi har ju blivit värsta partybrudarna... och såg badjävlar. Sommarens kanske bästa kväll.
Gotte blev sjuk, vi har grillat 3 gånger denna vecka.
På fredagen hade jag lunchddejt med mina två mellanbarn och sen var vi på middag på kvällen hos min vän Carina å hennes man.
Alltid lika trevligt. Å många drinkar blev det.
Lördagen var lugn å jag sprang en runda bara, det blev två rundor även denna vecka.
Söndagen går helt i ångestens tecken.

Nu väntar ordning å reda.
Försöka komma i säng på kvällarna. Ställa klockan å gå upp i rimlig tid.
Äta ordentligt. Ta hand om sej. Klämma in löparrundor och Gottfridpromenader.
Och avgifta min vinmarinerade lever. Slut på att hutta lite vareviga dag.
Så kuuuuuul det låter.

Puss/ Asta