Profilbilder å frisyrtyckande

Här nedan följer profilbilder från facebook. Har valt sådana där jag är motivet.
För att visa ålderdom å förfall För att visa hur min frisyr och färg ändrats. Lugg å inte lugg.
Har ni synpunkter eller tankar om vilket som är bäst?
Tycker ni jag åldrats med värdighet? Det tycker nog jag i alla fall.
Jag har blivit tant med stil.
Oändligt med frisörer har alltid sagt att jag bör inte ha långt hår eftersom jag har så avlångt ansikte.
Max till käkbenet har de sagt.
Å jag tänker på boken jag läser "Britt-Marie var här" där huvudpersonen (som är ständigt passivt aggressiv men förnekar det lika ofta) säger till en flicka på Arbetsförmedlingen:
"Modigt av dej att ha en sån frisyr när du har så mycket panna." :)
Jag har oxå "mkt panna" och borde kanske därför ha lugg.
Eller?

2008.
Min allra första profilbild på facebook. Som jag fick hjälp av en kollega att lägga in.
Lite ljusare, lite rödare, lite tunnare än nu. Fem år sen.



2010
På Samos i aug. Nu är jag mörkare. Har mer "ordentlig frisyr"



Oxå 2010
Nyårsafton. Lika mörk som nu. Men med lugg. Betydligt kortare hår. Har längre på ena sidan.



2011
Denna bild la jag BARA in för att demonstrera att oavsett vad du har på dej... till å med en lurvig tantmössa... så ser du glammig ut i ett par riktiga och stora Rayban



Oxå 2011
Håret hann bli kortare ändå.



Å 2011 igen
Och ännu något kortare.



Senare 2011
Här är jag på Landvetter påväg till Grekland. Börjat spara ut håret igen.



2012
Hämtar Gottfrid i juli. Fortf olika längd på sidorna. Längre på vänster än höger.



2013
I somras. Håret börjar bli långt nu även om det växer fan så sakta.



2013
Här om dagen, snart 2014.
Mitt hår är axellångt, har det väldigt sällan utsläppt men gillar att kunna sätta upp det.
Känner mej mer feminin än med mitt kort även om jag nog inser att jag passade bättre i det.
Jag tror att jag kör på långt hår till nästa höst. Då bör det ha blivit "långt" på riktigt.
Sen åker det nog.



Har ni några synpunkter kära vänner? :)
Ärliga sådana ska det så klart vara, de andra kan jag vara utan.
Tycker ni jag är piffigare i kort?

Puss/ Asta

Me, my self and I

Det sägs att vi i dagens selfiesamhälle tar samma bilder på oss själva om å om igen.
Att vi alltid har samma uttryck, samma vinkling, samma miner på alla kort.
Att vi på alla kort vill dölja å framhäva samma saker.
Jag ser i en del bloggar å på en del facebooksidor att det stämmer väldigt väl.

Vad det gäller mina egna bilder så retuscherar jag aldrig å jag lägger ut bilder som är både fördelaktiga och... not so much.

Eller vad tycker ni? Håll till godo. Asta i urval.

















Puss/ Asta

Sommarens planer å förhoppningar samt en vårta vi kan kalla Greta

Jag tänkte göra Åsas sommarlista men när jag inte kom på några roliga eller orginella svar på de första tre frågorna gav jag upp och bestämde mej för att skriva en egen sammanfattning om vad jag hoppas att sommaren skall vara för mej.

I år blir det ingen utlandsresa och förmodligen blir sommaren inte heller lika social som förra året heller. Jag har just nu åtminstone inte samma behov av det.
Jag tror att min hjärna blivit lite småförvirrad av att ha ett barnbarn under samma tak och att jag drabbats av någon slags mammadvala light.
Jag är liksom fullt nöjd med att boa in mej här hemma.
Kanske spelar bristen på alkohol oxå in, för NEJ det är inte lika roligt att partaja nykter, det är i synnerhet inte roligt att partaja med höggradigt berusade människor nykter.
Tyvärr.
Det kan ju också ha med åldern att göra. Tanttecknen står som spön i backen numera.

Så vad ska jag göra då? Bortsett från att hålla mej hemma, vara nykter och försöka undvika liggsår?
Här är min plan... 

 

Äta obscent mycket jordgubbar.

Kvällsbada med Gottfrid (om vattentemperaturen överstiger 20°c och natten kvalar in som tropisk.)

Springa regelbundet.

Sola mina tuttar (å övriga kroppen med) på min insynsskyddade tomt. Självklart med solfaktor på mej eftersom jag numera uppnått en ålder som kräver både måttfullhet å förnuft.

Svansa runt på stan å var helst folk kan se (å beundra mej) i mina vrålsnygga haremsbyxor.

Gå på Änglas dop.

Hålla dop för Noah.

Lära mej sova utan Zopiklon. (Ja jag VET att jag skrivit det på de senaste 4 årens sommarlistor, ni behöver inte mosa in det i nyllet på mej. En flicka måste få drömma.)

Baka kanelbullar och unna mej fika så som tanter gör. På förmiddagen. Med saft i blommig kanna.

Tvinga männen i familjen att grilla så ofta jag kan.

Förhoppningsvis köra bil utan körförbud.

Bryta mot lagen å ha min hund lös på noggrant utvalda platser.

Ligga i gräset och lösa Suduko med Noah bredvid mej.

Läsa minst 2 böcker per månad. Ja jag har större ambitioner men när det ska summeras räcker det om jag misslyckats med Zopiklonen.

Ständigt ha perfekt manikyrerade naglar.

Plocka blommor (bli allergisk och kasta ut dem igen.)

Dela glass med Gottfrid på stan. Kanske samkör jag det med uppvisningen av haremsbyxorna.

Fortsätta utforska alkoholfria cidersorter.

Umgås med mina barn.

Umgås med mina vänner.

Kanske ligga med min man på studsmattan.

Det där sista är en ambition inte ett löfte.

Kanske, kanske, kanske gå på Winnerbäck.

Gå på minst en hundutställning och minst en marknad.

Förhoppningsvis äntligen bli så där härligt kreativ och börja plantera en massa eller måla om gamla grejer å ha mej. Har aldrig gjort det förr men sånt där kanske slår till i 45 års åldern?

Noggrant undvika Weels and wings när de kommer till stan.

Skriva ilskna politiska blogginlägg.

Sova middag så ofta jag kan.

Vad tror ni om den listan?

Puss/ Asta

Ps. Så här brun är jag nu på taxöronen. (Ja, det är en tantvårta ni ser där i klyftan. Den förtjänar nästan ett eget inlägg. För nåt år sedan försökte jag nämligen strypa den genom att vira tråd väääldigt hårt om dess "hals". Verkar läskigt men brukar vara effektivt. De "kvävs" och trillar av. Jag har gjort det förr... även om jag inte direkt skulle rekommendera det.
Men inte denna jäkeln. O no, den vägrade att dö. Levde helt utan syre och blev till å med större.
Till slut började den kladda och vara och lukta illa.
Så den får vara kvar. På lånad tid. Tills jag finner en doktor tjusig nog att skära bort den.
Så länge kallar jag den för Greta. Säg Hej till Greta gott folk.)

 

Lämna mej inte sömnlös med det här...

 

Jag är en kvinna som älskar naglar och nagellack!
Sen var det ju lite roligare på den tiden när jag hade långa, flexibla, starka naglar.
Innan de plötsligt bestämde sej... typ över en natt... att "Nä men vi tar och skivar oss lite grann. Hela tiden. Vad hon än gör med oss å kostar på oss."
Men ändå. Jag försöker fortfarande. Trots att de nu är rätt korta.
Jag gillar när de är hyfsat jämnlånga och vackert lackade.
För kvällen är de klatschigt klarröda.
Lite tomtevarning.

Gällande bland annat mascara hävdar jag med en dåres ihärdighet att man får vad man betalar för.
Lancome, Dior eller mitt favomärke Bobbi Brown kostar några slantar mer än Max Factor eller IsaDora men så skiljer det oxå allt.
På den tiden jag fortfarande lät mej lockas av förförisk mascarareklam eller helt enkelt drabbades av akut snålhet och vilja att spara en hundring så blev jag alltid och utan undantag besviken och sur på mej själv.
De. Billiga. Är. Inte. Lika. Bra. Punkt.
Men ÄR det lika dant med nagellack?
Vad säger ni brudar (å pojkar som som vågar bryta könsmönster)?
Märker ni någon skillnad på ett billigt å ett dyrt lack?

Nu har inte jag köpt så vansinnigt många dyra lack. Ett par OPI har jag shoppat.
Jag har kastat lystna blickar på dyrare märken som Dior men flertalet av mina lack är IsaDora eller Malvala.
Jag tycker lack är bäst nya och redan efter en fyra- fem användningar blir det sämre.
Segare, klumpigare, håller sämre.
Oavsett märke.
Förstår inte de som stolt visar upp 50 olika lack. Är de använda å nåt halvår gamla fungerar de ju inte längre?!
Ibland tycker jag det är stor skillnad inom samma märke.
Har OPI som sitter fantastiskt och OPI som sitter skräpdåligt.
Därför köper jag mest småflaskor.
Malvala har schyssta lack i massor av färger. De räcker ett gäng gånger å sen får man köpa nytt.
Det är min erfarenhet men jag kan ha fel???

Tycker ni att era lack håller i evigheter?
Vilka är era favoritmärken?
Märker ni nån skillnad på dyrt kontra billigt?
Lämna mej inte sömnlös med det här!

Puss/ Asta

Med regelbundenhet

 

En gång per år... 

Firar julafton.
Lovar en massa strunt som jag aldrig håller på Nyårsafton.
Har sex.
Vattnar kaktusen på övervåningen.

En gång varje månad...

Läser åtminstone en ny bok
Färgar håret
Tänker att jag ska sluta med insomningstabletter
Noppar ögonbryn
Har allvarliga tankar på att skilja mej (alt. låta mörda min make.)
Ser ett par skor som jag desperat vill köpa. Lyckas stå emot ibland.
Tänker att jag ska bli en bättre människa (på ett el annat sätt.)

En gång varje vecka...

Rakar mej här å där
Springer en runda eller två
Shoppar något onödigt
Äter pizza
Dammsuger
Väger mej
Svär över vikten
Kommer i konflikt med någon
Känner ångest
Känner lycka
Målar naglar
Klipper hundklor
Skriver dagbok
Tror att jag lider av någon farlig sjukdom
Får rapporter om att min bror gjort något dumt... igen.

Varje dag... 

Klurar över mitt liv och på framtiden.
Funderar ut 5 saker att känna tacksamhet över.
Spelar Maxi-Yatzy med Mini.
Går ut med Gotteman.
Ger Gottfrid 100 pussar.
Pussar på Noah
Byter ett par blöjor
Duschar/ tvättar av mej
Sminkar mej
Bloggar
Snusar för mycket
Plockar i å ur diskmaskinen
Facebookar
Tänker att jag ska lägga mej i rimlig tid
Lägger mej i orimlig tid
Skickar mellan 2 och 10 sms
Skriver i min almanacka
Spelar wordfeud och Taipei

Nu vet ni.
Det går bra att kopiera inlägget om ni vill sätta upp det på er arbetsplats, på kylskåpet eller att ha å läsa om kvällarna innan ni somnar. Feel free.

Puss/ Asta