Matar troll i skymningen

"Fan vad det är osexigt och okvinnligt när kvinnor blir bittra. De som protesterar högs brukar vara gråhåriga kvinnor vars bäst före datum passerat eller rabiata batikhäxor. Sådana kvinnor vill inte män ta i med tång ens. Så varför går ni omkring och tror att ni ska bli våldtagna??? Pinsamt!"

Jag fick ett par kommentarer, förmodligen från samma lilla människa (ids inte kolla upp IP adressen i detta nu) som jag först hade tänkt strunta i att kommentera vidare, mata inte trollen ni vet men,,,
Inlägget är inte till honom egentligen. Inlägget är viktigare än så.
Innan denna kommentaren ovan på ämnet kvinnofrid så fick jag även kommentarer på två andra inlägg om rasism och Sverigedemokraterna.
Klassisk Sd retorik om att "massinvandringen för hundratals miljarder" (de är inte så noga med siffrorna eller källhänvisning de där små trollen) genererar att Sjuksköterskor inte kan få vettiga löner och flyr vården, att cancerpatienter inte får den vård de är berättigade till, att tågrälsarna går sönder och tåg spårar ut mm.
Allt förfaller tack vare invandringen. Allt skulle vi ha råd med, om det inte vore för invandringen.
Å jag är för frisk och för korkad för att förstå. Men tids nog kommer jag att bli varse och ångra att jag inte röstade på Sd.
Jo jo. Säkert.
När helvetet fryser till is eller nåt sånt.

Och sedan kommer det då, för Sd svansen är lika förutsägbar som att det regnar på midsommar och töar på jul i södra Sverige, kvinnoföraktet.
Kommentaren ovan.
Den att gråhåriga kvinnor som mej vill inte män ta med i tång ens.
Knullbarhet.
Nu diskuterades aldrig min sexualitet. Inlägget som besvarades var ingen kontaktannons.
Det var ett inlägg om bla Lisa Holm och kvinnan som mördades i motionsspåret.
Det var ett inlägg kring hur mkt tid å möda vi i all omsorg lägger på att lära unga kvinnor att agera rätt, anpassa sej, skydda sej, miniminera riskerna för överfall.
Å svaret var alltså att vi som gapar högst är ändå oknullbara.

Låt mej få upplösa dej herr Anonym Sd drägg om följande...
Jag har aldrig haft någon pervers längtan efter att få bli våldtagen av ett Sd drägg.
Inte ens i mina allra mest skruvade sexuella fantasier.
Där utöver handlar inte våldtäkter om sex. Våldtäkter är maktutövande.
Det handlar om ursäkter till män som tar sej rätten att söndra och härska.
För att de har liten pitt, inte blev ammade av sin mor eller vad vet jag om hur dessa arma hjärnor blev som de blev.
Jag har ingen aning om våldtäkt främst drabbar unga attraktiva kvinnor men jag tror inte det.
Som sagt, våldtäkt är våld och inte sex.
Och hur som helst skrevs inlägget för alla kvinnor. För mina döttrar. Barnbarn.
För att jag önskar dem en bättre värld än den som är nu och önskar dem starkare, finare män än sådana som du.
Men det är klassisk Sd retorik. Klassisk Sd kvinnosyn.
Obekväma kvinnor som blir hotade med antingen våldtäkt eller vad som i deras ögon förmodligen är värre, att ingen man kommer vilja ha henne.
Och för övrigt, vad vet du om hur män tänker???
Du är knappast nån själv men du kanske känner någon?

Sverigedemokrater kan uppdelas i två kategorier.
De som är så jävla rädda för allting och
De som vill att Sverige ska vara så som det var 1950.
De ser faror och hot överallt. Alla brister kan skyllas på "det nya" eller "de nya."
Själv är jag mycket mer rädd för att den här typen av människor ska få representera Sverige.
Inte nog med att Sverige som land kommer att göra bort sej, det kommer gå åt helvete med allt.
Det finns nämligen inga "hundratals miljarder" att tjäna på strypt invandring.

Ni som röstar på Sd och som på allvar menar att ni bara är "bekymrade medborgare som vill att invandringen tas tag i" (suck), till er har jag en fråga.
Vill ni på allvar bli representerade av ett parti som talar så här till kvinnor?
Som spyr ur sex homofoba grodor?
Som räknar på "hundratals miljarder"?
Vill ni det???

/ Asta

Kommentarer som får mej att vilja sniffa lim

Jag har skrivit om det förut. Jag stör mej som FAN på vissa bloggkommentarer.
Själv har jag (så gott som) bara snälla läsare numera. Jag har haft min beskärda del av troll jag med men sista åren har jag varit väldigt förskonad. Det är en å annan SD nisse som förirrar sej in hit emellanåt och lämnar lite bajsspår efter sej.
Men Vimmelmamman, ja jag har sagt det förr och orkar inte dra igen varför jag tycker att hon verkar vara en härlig människa och har en trevlig blogg.
Mitt inlägg handlar inte om henne nu utan om hennes läsare. I stort sett dagligen är det någon eller några som skriver något spydigt eller nedsättande.
Idag... jag vet inte om man får lov att kopiera andra bloggares kommentarer så jag beskriver istället för citerar... skrev Vimmelmamman om att hon kanske kommit in i klimakteriet och beskrev lite symtom. Inget kladdigt, närgånget, privat alls utan typ oregelbunden mens, svettas nattetid osv.
En "Maria" läxade då upp henne över varför hon vädrar en sådan sak på sin blogg. Har hon ingen gynekolog, mamma, vän att fråga? VAD är (detta hemska) syfte?

Jag blir så fruktansvärt provocerad av denna typ av kommentarer och kvinnor människor.
Jag känner mej som en obstinat trettonåring som typ vill sniffa lim framför sina föräldrar på en parmiddag bara för att jävlas. Jag känner att jag vill skriva en massa superduper privata saker om kroppsvätskor och annat och gärna lägga upp bilder med hängpattarna fladdrande i vinden och länka till den kommentaren.
Åsiktsyttringar som denna "Maria" uppvisar plockar verkligen fram det sämsta hos mej.
Men istället för att sniffa lim... in your face så tänkte jag beskriva syfte 1 A med en blogg.
En blogg är att skriva ner EGNA tankar efter EGET huvud och utifrån sina EGNA värderingar kring vad den EGNA bloggen skall innehålla.
Bloggläsarens syfte 1 A är att läsa bloggar som de finner INTRESSANTA av en eller annan anledning.
Punkt!

Det här med bloggeri kan man minsann tycka olika om vilket ju är fantastiskt!
Det ger alla som vill möjligheten att blogga om just sina intressen och eller värderingar och det ger en obegränsad mängd bloggar att välja och vraka mellan som läsare.
Här finns något för den feministiska läsaren, den klädintresserade, hårintresserade. För sminkentusiasten, djurvännen, fotonörden. Här finns de politiska bloggarna, träningsbloggarna, dietinläggen. Här finns de öppna dagböckerna, mammatankarna, singelbruttorna.
Här finns bloggar för musikintresserade. Eller för fågelskådaren. För baknissen. För svampplockaren.
För den som är intresserad av massmördare eller sällsynta sniglar.
Välj å vraka.
Men välj nån du gillar. Ingen du känner att du måste klaga på/ läxa upp/ förändra var enda dag.

Själv tycker jag att det är skittrist att läsa bloggar där det bara är glättigt. Jag tröttnar på ämnesbloggar som skriver om samma sak dag efter dag. Jag vill ha variation, jag vill åtminstone ana vem människan bakom bloggen är. En opersonlig blogg blir ointressant. Men det är jag det.
Själv har jag en blogg där jag försöker blanda högt å lågt. Ljus å mörker. Flärd med svärta.
Jag försöker skriva en blogg som är personlig men ibland tangerar den det privata och det är okej.
Det mesta jag lämnar ut på bloggen, även om barndomssår och övergrepp, är sådant jag skulle kunnat berätta för en trevlig okänd människa på tåget på väg någonstans. Å så vill jag se på er läsare, de av er jag inte har någon relation till.
Som vänner jag inte riktigt känner.
Läs eller gå vidare.

Man kan absolut ha olika åsikter.
Det händer inte så ofta i mitt kommentarsfält att det blir livlig debatt, sista tiden så har jag fått glad om någon vill säga nåt, men när det händer så tycker jag bara att det är roligt.
Att ni tycker. Att vi tycker olika ibland. Att det argumenteras och debatteras.
Men det är inte samma sak som att lämna en kommentar bara för att vara taskig.

Vad tycker ni?
Är det jobbigt när en blogg är personlig?
Varför drabbas vissa bloggare av troll å andra inte?

Puss/ Asta

Ps. Nu ska jag vädra en högst privat åsikt.... håll i er.
Det var ta me fan skandal att inte Kristin Amparo gick vidare till finalen. Resten var dynga jämfört med henne.

Vidriga läsare

Vad är det egentligen som gör att vissa bloggare har trevliga, snälla uppmuntrande läsare och andra bloggare har läsare som är rent ut sagt vidriga?
Visst, vissa bloggare har själva en aggressiv eller stöddig approach och då är det kanske inte så märkligt. Deras syfte är inte att berätta eller föra samtal för/med läsaren utan att provocera. Retas lite.
Som man ropar får man svar...

Men det finns bloggare, jag tänker tex nu på Vimmelmamman, eller Lotta som hon egentligen heter.
Lotta har en jättefin blogg som skiftar på det där sättet jag tycker om och själv försöker skriva på, mellan allvar och yta.
Hon verkar vara en fantastisk människa som gör massor för andra människor. Engagerar sej på riktigt i utsatta barn i fattiga länder och som blottar sina rädslor och tillkortakommanden.
Det finns ingenting provocerande alls över Lotta, om man nu inte retar sej på att hon är hyfsat framgångsrik, snygg, har en stilig man, en söt son, ett vackert hem och ett liv som hon verkar nöjd med.
Men uppenbart så är det inte alla som pallar så många framgångsfaktorer hos en medmänniska.
Under i princip varje inlägg så får hon spydiga, näsvisa, uppfostrande kommentarer kring hur hon klär sej, vad hon fotar, vilka val hon väljer och inte minst stavfel. Vissa av hennes läsare ääälskar att tala om för henne var det bör stå kommatecken istället för punkt och tvärtom.
Jag läser inte dagligdags och ffa inte kommentarerna men det är ständigt en "Moa" och en "Siv" som är återkommande i sin aldrig sinande kritik.
Är inte det fascinerande?
Hur människor kan sitta framför sina datorer och dag efter dag, vecka efter vecka följa en bloggare och så reta sej på allt hon gör. Upprepat skriva elakt och nedsättande, inlindat i något som ska framstå som "goda råd."

Själv gnäller jag på er ibland för att ni är dåliga på att kommentera men jag är samtidigt medveten om att jag har några av cyberrymdens allra finaste följare.
Väldigt väldigt sällan trollas det i mitt kommentarsfält.
Det är ibland nån stackars liten rasist som förirrat sej in till mej men det är inte särskilt ofta.
Kommentarer om att jag klär mej fult, börjar se trashig ut, skriver uselt, gör egocentriska val osv får jag aldrig. Har aldrig fått.

Puss/ Asta

Stink, stank, stunk

 

Det stinker hemma hos Asta Pastasson.
Å nej, jag kan faktiskt inte skylla det på maken som är hemma igen hur mycket jag än skulle önska.
Det stinker värre än jag någonsin känt och jag har gått med ett dovt illamående under senare delen av dagen.
Då är jag ändå härdad. Vad det gäller obehagliga lukter.
I mitt yrke lär man sej att känna skillnader på olika bakterier i bajs, i sår, i urin.
Man kan sniffa sej fram till Chlostridium eller en urinvägsinfektion.
En pseudomonasinfektion.
Man ser när skruttiga gubbar och gummor harkar och har sej för att sedan spotta ut nån läskig goja i dricksglas, hur de kommer gående med en plutt skit i en servett för att jag vid nåt tillfälle bett dem om avföringsprov eller hur de har kisseflaskan tätt intill sin lunchbricka.
Man är rätt van vid att klippa upp kläder för att patienten är indränkt i diarré och... ja, ni kanske fattar... jag är INTE äckelmagad men detta luktar... stinker... bortom ALLT annat.

Gottfrid rullade sej i "nåt"... vad såg jag inte, men han var gömd i vassen en god stund innan han kom springande lycklig insmetad i nåt som såg ut som grått fosterfett men luktade allt utom det.
Rutten val är vad jag tänker på. Jag minns att det svagt, svagt luktade nåt liknande på ett museum vi var när jag var liten.
Vedervärdigt fisk, död, förruttnelse.
Jag tog upp honom i badkaret när vi kom hem.
Andades försiktigt genom munnen medan jag stängde av näsan.
Tvålade omsorgsfullt in honom å duschade ur.
En gång. Två gånger. Tre gånger.
Han stank fortfarande.
Jag gav upp och torkade honom och familjen skrek högt och äcklat när han kom i närheten.
In i duschen igen.
Ny sanering. Denna gången väääääldigt omsorgsfullt med Yes diskmedel.
Han stinker ännu.
JAG stinker trots dusch efteråt.
Allt stinker!

Å maken är hemma igen ja.
Belamrar huset med saker.
Pratar oavbrutet. Kräver mitt öra, min åsikt.
Peppad så klart med politiska och fackliga argument och slagord.
Igår spelade de poker... högljutt... till halv två på natten.
Jag som brukar ha det så lugnt och skönt.
Gottfrid blängde på familjen.
Även han ville sova.

Igår fick jag besök av ett "troll" för första gången på länge.
Ett troll är alltså en läsare som kommenterar anonymt, med ett enda syfte, att vara spydig.
Det var ett ganska försiktigt litet troll. Inte alls särskilt högljutt.
Men väl ett troll.
Jag skulle kunna gissa mellan tre, fyra stycken vem det är.
För jag tror det är någon jag "känner."
Pillutta mej om det inte är så.

Bilden.
Tyckte bara den var cool.
Därför.

Jo, vad tyckte ni om Mello idag då?
Army of lovers var otippat dåliga tyckte jag.
Ulrik Munther som gick direkt till final var väl inte kass... inte alls... men tänk att höra den låten med någon som har lite mer röstresurser.
Tänkte genast på Jay Smith från Idol. Ni vet, killen med den stora rösten som tyvärr föll tillbaka i missbruk istället för att ta tillvara på sin chans.
Han hade ju gjort den fantastiskt!

Hur har er dag varit?

Puss/ Asta

Bloggetik å sånt där

 

Det är februari flickor och pojkar.
Årets första månad har gått på det nya året. Det som skulle bli sååå bra. Det som hittills varit tuffare än någonsin.
Februari. Som Märta skulle ha fyllt 8 år.
Februari. Som min Dotter nr II fyller (får räkna lite snabbt på fingrarna) 24 år.
Februari. Å där med 1 år sedan jag började blogga här på denna portalen.
Jag roade mej alldeles nyss med att läsa mina första inlägg här.
Det kan jag rekommendera alla bloggare.
Att gå tillbaka till de första inläggen.
Jag kan rekommendera mina nya (å fantastiskt välkomna) läsare det med.
Är nog en smula mer utförlig där.
Ett år här alltså, fast det var i slutet av februari -12 jag började skriva på Blogspot.
Över 120 100 sidhänvisningar!
Tusen, tusen tack!
Puss, puss, puss.

Jag var inne på en bloggsysters sida, skit samma vem just nu.
Hon skriver mer privat än vad jag gör. Eller vad jag oftast gör.
Resonerar kring problem hon har, relationer som kärvar å så där.
Hon har en stor blogg, många trogna läsare precis som jag men betydligt fler troll.
(Troll är i bloggsammanhang läsare som bara kommenterar för att vara nedlåtande och förminskande. Oftast anonyma. Ibland utger de sej för att vara olika personer.)

Jag tycker det är lite spännande det här med bloggetik.
Själv lägger jag mej inte i hur andra sköter sina bloggar.
Jag kan bara säga att JAG personligen tröttnar på att läsa, aldrig så välskrivna inlägg, om de inte är personliga. Om de inte GER något av personen.
En hel bild. Inte bara det där lyckade å vackra å framgångsrika.
För mej är en bra blogg personlig, med ett stänk av att vara privat.
En god blogg uppdateras ofta. Släpper fram alla möjliga åsikter bland kommentarerna och har en kontakt med sina läsare.
Själv vill jag inte vara för privat.
Jag tror många läsare uppfattar mej som mer privat än vad jag egentligen är.
När jag lämnar ut någon är det nästan alltid mej själv, jag försöker att hålla privta konflikter utanför bloggen eller åtminstone så neutraliserade att ingen ska bli kränkt av dem.
Framför allt skriver jag ingenting som jag inte skulle stå för face to face.
Det mesta av det jag skriver skulle jag kunna prata om med en främling på tåget.
Men det är jag det...
Och det är svårare än vad man tror.
I synnerhet när man kanske skriver 2-3-4 inlägg om dagen vecka in och vecka ut.
Gränserna blir lätt glidande utan att man märker det och det är lätt att vaggas in i känslan av att tala i ett varmt å ombonat å kärleksfullt kvinnorum fastän vem som helst med vilka syften som helst kan gå in här och läsa.

Har man någon bloggetik och förhålla sej till som läsare då?
Ja, här kan man oxå tycka olika.
Jag tycker att man som läsare skall få reagera på texten och skriva vad man tycker.
Men precis som i verkliga livet hålla en respektfull ton. Presentera sej.
Stå för vem man är.
Diskussioner är inte farliga. Tvärt om.
Jag håller inte alltid med de bloggare jag läser. Ibland säger jag det.
Jag försöker... precis som IRL att skilja på sak och person.
Det är skillnad på att... tja, vad ska vi ta för exempel... skillnad på att diskutera mina ständiga politiska inlägg eller lägga sej i faktumet att jag älskat en hund mer än en människa. Inte för att någon av mina fina läsare gjort det, men ni förstår kanske hur jag menar.
Jag tar gärna olika åsikter om det som går att tycka olika om, men mina känslor... de är ju mina.
De... troll... som bara går in å gör sej åbäket att kommentera för att säga något elakt eller nedlåtande (jo då, på min förra portal hade jag några stycken sådana) är bara patetiska.
Jag skulle dock aldrig censurera dem. Nej, låt vargarna (mina fina läsare) ta dem istället.

Vad känner ni om bloggetik?
Som författare till bloggen och som läsare?
Det vore spännande att höra.

Puss/ Asta

Trollpackor

"Troll på bloggen" är en gammal fras i Bloggdala som syftar på en anonym "kommenterare" vars syfte är att komma med kritik... som inte alltid är särskilt konstruktiv.
Det drabbar förmodligen alla bloggare med många läsare.
Jag är på senare år väldigt förskonad trots att jag ofta är stark i mina åsikter.
Kanske ska jag inte ta det som en komplimang att "alla" håller med mej utan mer att jag är för ointressant å pluttig för att bråka med :)

Just nu har det varit troll inne på Marias blogg. Leta upp inlägget med flest kommentarer om ni är nyfikna.
I detta fallet retar sej en eller flera anonyma kommenterare på Marias livstil.
Hon har många barn, ingen arbetsrelaterad inkomst, tycker om att shoppa kläder, väljer att stå för att hon inte bara är mamma utan oxå kvinna och prioriterar där med ibland sej själv.

Utan att ta ställning FÖR kommenteraren för det gör jag verkligen inte!!! så kan man... det är fullt tillåtet... ha olika inställning till, ja allting.
Det finns de som tycker att samhället bär ett ansvar för människor som inte har någon försörjning.
I synnerhet om det finns barn i hushållet.
Som försvarar skyddsnäten i samhället, allas möjlighet till en andra (å tredje- fjärde-femte) chans i livet. Som försvarar att alla ska ha rätt att leva, inte bara överleva.
Det finns de som lägger ett hårdare krav på indivien i att kunna försörja sej själv, i skyldigheten att anpassa sej osv.
Idag med den borgliga regeringen säger ju tex reglerna att en människa som erhåller A-kassa skall vara beredd att ta det arbete som erbjuds henne och även att vara flyttbar.
Det vore intressant att se hur många av dem som har lust att flytta till Kiruna och ett jobb för LKAB.
Man kan ha olika syn på vad det innebär att vara förälder, hur barn bör uppfostras.
Alkohol i samband med att barn finns med, dagis eller inte, curlande el ej, barnen skall alltid ha först eller mamma kan faktiskt få gå före ibland osv.
Olika åsikter ÄR okej.
Mer än okej, olika åsikter ÄR berikande tycker jag.
Å visst fasen kan man få TYCKA saker, prata med sina vänner om man vill, skvallra lite... det gör jag om vissa bloggare å medmänniskor oxå... men det är stor skillnad mot att SKRIVA dem på näsan.
Väldigt många människor verkar blanda ihop "att vara rak" med att vara oförskämt tycker jag.

Maria o jag går way back som bloggsystrar.
Känner varandra väl. Har olika åsikter ibland och olika toleransnivåer för vad det innebär att "lägga sej i"... mer vill inte jag utveckla det för det känns som privat mellan oss... men det finns en respekt för varandras klämmande skor å ryggsäckar.
Vart jag vill komma är att det enligt mej är vitt skilda ting att som bloggsyster eller vän komma med råd eller åsikter i välmening när man känner varandra och att anonymt kommentera på en blogg.
Att som läsare...och främling... kommentera, kritisera, gå över gränsen, inte ta ett svar för ett svar, inte vilja förstå, sakna förmåga till inlevelse and so on.
Att ifrågasätta någons förmåga att ta hand om sina barn, slå mot det allra känsligaste som mamma, helt anonymt... ja, det är så fegt!
Det är riktigt trolltyg!
Det har ingenting med omtanke av varken Maria (i det här fallet) eller de barn man säger sej vara så bekyrmad för.
Maria är kanske en jätte bra mamma. Eller en urdålig mamma.
Det vet en bloggläsare... utifrån hennes inlägg... ingenting om!
Man kan tycka vad man vill om de hon skriver.
Själv kanske jag tycker det är ett väldigt litet problem att hon unnar sej lite schysst hotellsex för första gången ever eller köper en ny klänning i förhållande till hur många barn har det.
Barn som lever i missbruk. I instabila hem. I utanförskap eller ensamhet. I rädsla och otrygghet.
Som bekymrade och självutnämnda "barnombudsmän" kan man ju försöka göra något för alla de barnen istället?!
Å den som BLIR så där väldigt upprörd över att "Maria hänger på bloggen" eller "springer på Indiska" eller vad det må vara. .. jag säger som Stina Ekbladh sa i en reklamfilm för länge sen...
"Har du barn?!" OM du har det... gör du ALLTING perfekt? Själv har jag gjort hundratals fel mot mina barn.
Å jag kan ändå sträcka på ryggen och säga "Jag är bra nog!" i alla fall.

Nu kom inlägget väldigt mycket att handla om Maria. Trots att jag egentligen ville skriva om "troll" i allmänhet.
Kontentan... HELT okej att tycka saker, men man... du som läser å kommenterar.. bör INSE dina begränsade rättigheter.
Inse att du inte har hela bilden, av varken här, nu eller då. Inse din rätt att klampa in i en annan människas... en vilt främmande människas... liv.
Å ju tuffare du är i din kritik. Ju öppnare ska du ta me fan vara med vem du är.
En anonym människa bakom en datorskärm som slår där de tror det gör mest ont... det finns inget ballt med det alls.

Det var mina tankar kring troll i Bloggdala.