Betyder pengar verkligen ingenting?

Rätt många säger det.
"Pengar betyder ingenting för mej."
Eller...
"Jag skiter i pengar."
Eller...
"Pengar gör ingen människa lycklig."
Nästan alltid är det den välmående medelklassen som säger så där.
De som bor i en schysst villa. Har ett vackert och stämningsfullt hem. Åker utomlands någon gång om året. Har råd med bil och unnar sej det oxå. Kan käka ute ibland.

Jag tror inte att de flesta människor som slänger ur sej något sånt menar något illa.
Jag tror bara inte att de reflekterar över hur vansinnigt privilegierade de är jämfört med de flesta på detta klot och jämfört med en hel del människor i vårt eget land.

En gång var jag fattig. Vi levde på en lön. 5000 kr i månaden. Hyran kostade hälften.
Vi hade 3 barn. Min föräldrapenning var slut, men visst vi hade några spänn i bostadsbidrag och barnbidrag. Å andra sidan hade vi fler utgifter än hyran.
Vi låg ett par någon tusenlapp under existensbehovet uträknat av socialtjänsten men fann inte förnedringen värd att gå dit.

Jag upplevde aldrig att det gick någon nöd på oss. Jag var ung och detta liv var det enda jag kände till.
Men det innebar bland annat att chips å cola som fredagsmys hörde till ovanligheterna.
Det innebar att barnen åt väldigt mkt falukorv, blodpudding, pannkakor och annan billig mat. Vi vuxna åt mackor eller inget alls rätt ofta.
När barnen vart sjuka... vilket småbarn ofta är i öroninflammationer, falsk krupp och allt var det var och man behövde hämta ut penicillin så var månadens budget spräckt.
Semester var inte att tänka på. Nån dagsutflykt kunde det bli i den risiga gamla volvon som läckte in avgaser så ungarna blev åksjuka och började kräkas efter en halvtimma blev det nån enstaka gång.
Övriga nöjen fick vara gratis. Rasa av sej i skogen. Leka hos kompisar. Äta kvällsmaten ute som picknick. Leka med trolldeg.
Vi levde så där under några års tid. Det gick. Men inte så mycket mer.

Å då finns det dom som har det värre. Där det bara inte GÅR ihop i slutet av månaden alldeles oavsett hur det har sparats. Ungar som går i trasiga gympadojor när vintern kommer. Barn som inte har råd att ta med ett äpple eller en banan om dagen till skolans fruktstund. Barn som uppmuntras att, oavsett vad det är som serveras i skolbespisningen så måste de äta för det serveras ingen mer mat hemma sen.
Föräldrar som bryter ihop av ångest inför julen.
Relativ fattigdom kallade väl Janne Josefsson det?
Jag antar att Janne Josefsson är en sån där härlig skjutjärnsjournalist som inte heller bryr sej om pengar.

Det finns studier som visar att ett överdåd av pengar faktiskt inte gör människor lyckligare. Det påverkar inte lyckokvoten om du tjänar 100 000 kr/ månad eller 200 000 kr/månad.
Men upp till en viss summa påverkar pengar lyckokänslan.
Därför att vetskapen om att räkningar kan betalas, mat inhandlas, kök renoveras om och den där resan till grekiska övärlden nästa sommar kan bli av ger trygghet.
Trygghet OCH en liten guldkant. DET påverkar lyckan.

Allt annat är bullshit.

Puss/ Asta

Mål å nya planer

 

"Hur gick det för Asta med förra veckans mål?" sitter ni väl där å undrar allesammans i Sveriges avlånga land (å en å annan ute i stora världen med.)

Ja, jag får väl bekänna att det gick "så där." Lite halvvägs.

Löpningen... en fjuttig dag. I tisdags.

Putsa fönsterna på nedervåningen... nöjde mej med kökets fyra fönster.

Storstäda och skura luckor å annat... jo då.

Städa båda toaletterna... det med.

Mys med kollegor å parmiddag... där fuskades det inte minsann och är två goda anledningar till att löparmålet stöp. Det har varit en hel del alkoholhaltiga drycker med sträng baksmälla till följd.

Dejt med frisören... sköts upp till nästa vecka.

Adventpyntet är framme. Julgardinerna uppe i köket.

Julklappar är inte inköpte, GeKås har jag inte varit på, julköttbullarna har jag inte orkat tänka på.

Promenader, läsning och "bara vara" har det blivit en del.

Vikten... väger mej imorgon men skulle inte tro att jag tappat nåt. Tvärt om.

Nästa vecka... 

Springa varannan dag. Måndag, onsdag, fredag, söndag. Eller nja, blir det tre tillfällen är det godkänt.

Träffa bästaste Cissi en sväng imorgon å planera in en knäckkväll.

Äldsta dottern å lilla Ängla kommer måndag- tisdag <3

Träffa min frisör för en liten dejt på tisdag.

Jobba onsdag-söndag.

Fortsätta mitt uttrappande av insomningstabletter. Har nu en så liten dos att den inte funkar ändå, vilket resulterar i att jag somnar fram på småtimmarna (är svintrött jämt) men nu ska den bort!

Komma under 60 kg gränsen.

Inte dricka nån glögg!

Puss/ Asta

Tio saker jag inte önskar mej av tomten

1.) Handskar... för det har jag köpt själv. Lärde mej tidigt att inte lita på karlar tomten när det gäller vad man önskar. Själv är ibland bäste dräng.

2.)  Årets påstådda julklapp en råsaftscentrifug. Sååå... så fullkomligt meningslöst

3.) Böckerna om Mr Grey. Nej, jag vill inte å tänker inte läsa dem. Jag har högre tankar om mitt intellekt och mina läsvanor än så.

4.) När vi ändå är inne på ämnet... Jag önskar mej inte sex 365 ggr på ett år som en brittisk karl fick i födelsedagspresent.

5.) Biljett till Ladys night. Usch!

6.) Jordgubbsblomma i plast som jag fick av maken i 25 års present. Det räcker med en gång i livet.

7.) En stekpanna. Varför är det bara mammor som får sånt?

8.) Ett bungy jump hopp. Äter hellre flugsvamp är gör något sådant.

9.)  Ett stycke T-shirtvikare. Har redan en. Som jag fick i julklapp av Landstinget för 2 år sedan. Jojo mensan, de uppskattar sina slitande medarbetare.

10.) En jävla massa Alladinaskar som sätter sej kring midjan innan man hinner säga hoppsan. 

Puss/ Asta