Lantisar å storstadsbor

Cissi Wallin skrev ett kontroversiellt inlägg om lantisar kontra de som bor på Söder som jag trodde det skulle bli ett jäkla rabalder om men än så länge några få mest medhållande kommentarer. Folk är väl på semester. Inte barra mina läsare som är lite slöa på att ge respons mitt i regnrusket. Jag tycker ni ska läsa det i alla fall. Här. 

Och jag är inte bara benägen att hålla med utan jag brister ut i ett halleluja så rätt hon har, även om hon kunde tagit småstad- storstad istället då Stockholm är rätt mycket mer än Söder.
Det hon skriver är, kort sammanfattat, att efter att ha varit i sin hemstad Uddevalla på semester och kommit hem igen uppskattar hon hur Pk allt är. Öppenheten för olikheter och att färre uttrycker plumpa sexistiska och rasistiska grodor.

Jag har skrivit inlägg själv om detta tidigare.
Jag föddes och bodde mina första 22 år i Göteborg. I arbetarkvarter och förort dessutom. De senaste 26 åren har jag bott här, i en småstad i Halland. Falkenberg om vi nu inte ska vara så hemliga.
Båda städerna är nu mer eller mindre hemma.
När jag flyttade hit slogs jag av den enorma skillnaden. Inte bara i mängden gräspollen och hur ofta man ser en ko utan även i hur människorna är.
Det skiljer bara 10 mil men det är en enorm skillnad om man skall generalisera lite grann. Så sto skillnad att jag kände obehag för att sätta barnen i skola här, för att de skulle växa upp och bli inskränkta och homogena.
Tack å lov funka hjärntvätt rätt bra på små barn.
Falkenbergarna hälsade på främlingar. När de kom körande i bil och när man möttes på gatan. Ett jäkla "hej hej" var det som jag inte alls var van vid.
Däremot var det initialt svårt att lära känna någon, att släppas in i någons hem eller att få dem komma in till mej. Där var det "Tack men nej tack, jag har redan de vänner jag vill ha" attityden.
Jag GRÄT hela första året av ensamhet.
Alla känner alla i den här stan, alla är på något sätt ihoplänkade med varann. De har jobbat ihop, gått i skola ihop, varit ihop med varandras bröder, bott grannar, gått på samma förskola, är kusin med bästa kompisen eller liknande. DET är en stor förklaring tror jag till senare resonemang i inlägget.

Falkenbergarna sa redan fån början "här har vi så mycket invandrare."
Under den tiden jag bott här har det kommit en del invandrare men då var det typ ett gäng mörka män som satt längst in på Ritz och fikade som var "många."
Jag kom då från Tynnered. En av de invandrartätaste förorterna i Sverige, något som jag aldrig upplevde som ett problem. Det fanns förortsproblem absolut men de stod svenskar å finnar framför allt för.
Och precis som Cissi Wallin upplever jag att det i min småstad är lite omodernt sexistisk jargong och en utbredd köksbordsrasism. Mycket skällsord för invandrare och mörkhyade som används slentrianmässigt och utan eftertanke och som man ständigt ses som en tjatig jävel som ska hålla på att anmärka på.

I senaste valet blev Sverigedemokraterna näst största parti i mitt lilla välmående valdistrikt. Näst största parti. Var å varannan granne kan med andra ord antas rösta på dem. Jävligt obehagligt och sånt som kan lämna en envis klåda inom mej.
I min svågers valdistrikt i Majorna i Göteborg... Majorna som kanske får ses som Söders motsvarighet... var Sd knappt synliga i valresultatet.
Där var Vänstern, Feministiskt initiativ, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Liberalerna störst. Och då får göteborgarna väl ändå anses ha sett fler negativa resultat av flyktingströmmarna än lilla Skogstorp/ Stafsinge.
Så vad beror det då på?
Varför är lantisar större rasistiska rövhattar än storstadsborna?
Är dom mer korkade? Hade den unga Kindberg Batra rätt i det?
Hade vi inte haft storstadsröstarna och en del kvinnor från landsorten så hade vår statsminister hetat Jimmie och Sd haft majoritet i riksdagen.
Skåne ska vi ju bara inte tala om. Där finns det samhällen där Sd når uppmot 45 % och kanske mer. Och när vi pratar Skåne pratar vi inte Malmö utan de små samhällena där det inte finns några förorter som segregerats sönder.
Och där rasismen frodas, där vet vi att även homofobin och kvinnoföraktet frodas.

Nej. Jag tror inte lantisar är dummare än storstadsbor. Inte om man med dum menar ointelligent.
Jag tror det till stor del har med det här jag skrev ovan, som jag skulle återkomma till.
Småstadsbor utsätts inte för samma mångfald, de frotteras inte med det okända, de möter få nya människor och får därmed ett mindre vidgat sinne. De ärver i mångt och mycket sina föräldrars åsikter och de umgås bara med likasinnade.
De ställs inte till svars för sina åsikter, får dem aldrig synade och tänker i mindre nya banor.
När jag bodde i Göteborg pratade jag med okända människor varje dag på spårvagnen, fik, på lekplatser och krogen.
I småstäder är utbildningsnivån lägre och att läsa på universitet är inte bara bra för att lära sej de ämnen som undervisas utan oxå i att lära sej tänka självständigt och källkritiskt. Att syna syften och agendor.
I storstäder bejakas andra kulturer på ett mer lättillgängligt och öppet sätt.
Det gäller inte bara gent emot invandrare det handlar även om svenskars rätt att vara annorlunda och inte följa massan.

Vad tänker du?

Puss/ Asta

Tillägg: Självklart generaliseras det friskt i inlägget. Det finns rövhattar i storstan med och öppna, fina, generösa människor i småstäder.