Stoppa BB krisen

Jag önskar att jag kunnat vara med och marschera på någon av landets BB demonstrationer idag.
Jag är förvisso en nybakad barnmorska. Jag har bara arbetat i sju månader och förlöst 46 bäbisar som legitimerad men självklart har jag en å annan tanke omkring förlossningsvården i Sverige ändå, hur det är och hur jag önskar att det vore.

En dräktig ko får inte störas och transporteras senare än 28 dagar före kalvning och inte på 21 dagar efter kalvning. Liknande regler finns inskrivna för hästar, hundar och andra sällskaps och nyttodjur. I lagen.
Det finns goda skäl till det, till varför den blivande "modern" inte skall stressas utan istället omges med lugn och ro. Hon behöver samla kraft för att kroppen och hormonerna ska jobba för henne i det kommande födsloarbetet.
Vad det gäller kvinnor så är det på helt andra premisser. Här får de "transporteras" och leva i ovisshet om var de skall föda timmarna innan. Svenska kvinnor kan hänvisas till andra sjukhus än de de har tänkt å har närmast till halvvägs in i en förlossning.
Självklart är kvinnor inte annorlunda än andra däggdjur.
För att en förlossning ska fungera behövs Oxytocin. Oxytocin är det kroppsegna hormonet som brukar kallas för "lugn och ro hormonet" eller "håll ihop hormonet."
Det frigörs vid lugn och ro. Vid värme, beröring och massage. Det frigörs vid sex och blir till ett kit som binder oss samman med vår partner.
Oxytocin frigörs i stora mängder när barnet föds för att vi skall knyta an till vår avkomma.
Oxytocin verkar på glatt muskulatur, så som exempelvis livmodern,och behövs för att denna muskel skall kunna göra sitt jobb under förlossningen.
Men hur toppen oxytocin än är så är det ett "blygt" hormon. Det är ett hormon som viker undan för andra typer av hormoner, ex sådana som flödar vid stress, smärta och oro.
Detta är anledningen till det välkända fenomen som alla kvinnor som fött barn känner igen. Värkarna är starka och regelbundna hemma, men väl på sjukhuset klingar de initialt av och många kvinnor säger lite skamset "Men jag hade mer värkar hemma."
Man behöver inte vara medicinskt utbildad för att förstå vad rapporter om tokfulla förlossningsavdelningar och ständiga hänvisningar gör med kvinnor och deras oxytocinpåslag.

Inför lagen är vi alla lika. Så också inför vården.
Åtminstone sägs det så, men det är inte sant. Hade det varit män som födde barn skulle villkoren sett annorlunda ut, det är jag fullkomligt övertygad om.
Och jag tror även våra politiker lever på gamla meriter, den att Sverige har en mycket säker förlossningsvård med låga mortalitet för kvinnor och barn.
Vi HAR kunskaperna i vårt land, men vi har oxå för lite och för likriktade resurser.

Jag skulle bland annat önska...

Att kvinnor fick föda på det stället de själva valt. Det borde tillhöra undantag att få höra "det är fullt" snarare än som nu, att det är ett normaltillstånd.

Att vårt land hade fler utspridda förlossningskliniker så att det inte handlar om timmar att ta sej till närmsta ställe. Bilförlossningskurser är ett hån mot fertila kvinnor.

En barnmorska per födande kvinna. Få saker är så väl underbyggt av vetenskapen inom förlossningsvård som att kontinuitet från barnmorskan innebär trygghet till kvinnan vilket innebär minskat behov av smärtlindring, högre grad av nöjdhet och färre komplikationer. På sina håll springer barnmorskor mellan 3-4 födande kvinnor samtidigt. Det är ingenting annat än galenskap, för kvinnan och barnet i första hand men även för barnmorskans hälsa.

En ökad valfrihet. I Danmark, Norge och på Island föds ca 1% av alla barn i planerade hemförlossningar. I Storbritannien är det något mer och i Nederländerna föds ca 1/3 av alla barn hemma.
I Danmark och Norge subventioneras hemförlossningar av staten, i Sverige gäller detta endast i Stockholm. I Sverige föds ca 1 promille av alla barn i planerade hemförlossningar, något fler sker i hemmet av misstag.
Stora studier visar att för friska omföderskor är riskerna för mor/ barn och komplikationer lägre i hemmet. Såväl värksvaghet som stora bristningar är mkt ovanligt när det kommer till hemförlossningar.
Det är så, att de allra flesta kvinnor skulle inte vilja ha hemförlossning även om de fick kostnaden subventionerad, majoriteten av alla barnmorskor vill förlösa på sjukhus men varför finns inte valmöjligheten för den/ de procent av kvinnor som önskar så?
Kostnaden finns där ändå. Det är inte billigare för staten att förlösa kvinnor inne på sjukhus.
Fungerar det i Nederländerna borde det rimligen fungera på många fler ställen i Sverige än i Stockholm.

Många kvinnor finner sjukhusmiljöerna och alla upptänkliga säkerhetsåtgärder i form av teknik och övervakning skrämmande. Barnmorskeledda enheter med idén om att ha samma barnmorska under graviditeten som under förlossningen. Förstå vad det skulle göra med ovan nämnda oxytocinpåslag. Men motståndet hos politikerna har varit hårt... eller åtminstone inte underlättande... för barnmorskeledda förlossningsenheter som inte ligger i anslutning till sjukhus. Varför? Precis som med hemförlossningar skulle det inte attrahera alla kvinnor att inte ha direkt tillgång till ex läkare och operationssal och det skulle inte heller kunna innefatta alla kvinnor som önskade utan en riskbedömning skulle få genomföras men varför finns inte valet?
Varför måste all förlossningsvård se lika dan ut, följas av samma rutiner och säkerhetstänk oavsett vem kvinnan är och hur hennes förutsättningar till en lyckad förlossning ser ut?
Ska vi lösa förlossningskrisen så behövs det tänkas stort och brett och utanför boxen.

Bättre arbetsvillkor för barnmorskor och rimliga löner skulle inte bara få fler att vilja utbilda sej till barnmorskor, det skulle även förhindra att duktiga och erfarna förlossningsbarnmorskor söker sej till andra enheter inom kvinnohälsovården elle lämnar yrket helt. Det skulle stilla såret som just nu blöder kompetens.
Att bli en erfaren barnmorska tar många år och det är ett resursslöseri utan dess like att dessa bara tillåts lämna då deras kroppar och själar inte orkar mer.

Jag hoppas att de BB marscher som har genomförts på många håll i vårt land idag bara är början på ett muller som inte tystnar förrän de som sitter på makten ha lyssnat och förstått. För vi vill väl att fertila människor skall våga sätta barn till världen?

Puss/ Asta