Jag trodde han var mannen i mitt liv...

Jag är ingen tv tjej. Ser sällan film, följer inte många serier.
I höst har det varit annorlunda. Jag var ju förkyld under flera veckor och mäktade inte med så mycket fysiskt samtidigt hade jag tidspress att bli klar med två stycken adventskalender (nästan där, som Maggio sjunger) och då blev jag sittande. Plöjde mycket svenskt. Så jag kunde koncentrera mej på två saker samtidigt.
Jag såg samtliga avsnitt och säsonger av Fröken Frimans krig (underbar serie om girlpower, feminism och jävlar anamma), samtliga avsnitt av Gåsmamman (som tog en stund innan jag hoockade på men som jag nu längtar jätte mycket efter kommande säsong), Selma som gick en jul (Helena Bergström är fantastisk där.)
Och nu följer jag "Bonde söker fru" förstås. "Vår tid är nu", lika självklart.
Sthm Rekviem. Hockeyn i den mån jag är hemma. Och... sist men inte minst "Cirkus Bagge" där vi får hänga med de närmaste månaderna före brölloppet mellan Johanna Lind och Anders Bagge.

Jag började se på den främst för att jag ville spana in hans två old english bulldogar Iris och Sonja, är lite intresserad av den rasen om... jag sa OM... jag nu skulle byta ras någongång i mitt liv. Men sen har jag alltid varit lite småkär i Anders Bagge med.
Från det jag har sett å hört av honom innan så har jag känt att, Jo då så att... vi skulle nog kunna vara ett dreamteam han och jag. Han skulle kunna vara mannen i mitt liv.
Men nu efter 4 avsnitt är jag inte alls säker på det. Eller jag är tvärtom rätt säker på motsatsen.
Han är jätte go absolut. Verkar vara en väldigt fin människa.
Varm, generös, rolig, kärleksfull. Och när han beskrev sin relation till sin döda hundflicka Ester fick jag tårar i ögonen för det var precis som jag brukar berätta om Märta och mej. Det där alldeles speciella bandet. Den största vänskapen. Sorgen och tomheten som aldrig går över riktigt efter dem.
Mmm. Men där tar superlativen slut för jag måste säga att Johanna Lind (numera Bagge) är en otroligt mycket mer tålmodig person än mej.
Jag vill leva med en vuxen person och han är ett stort barn.
Leker, sover och äter. Måste ha sin fästmö med varenda steg.
När hon var på Ikea och handlade en massa till husrenoveringen hade han via telefon ingen åsikt om någonting. Hon fick leta, bära, betala, kånka allt medan han sms'ade var 5:e minut att hon skulle komma hem för han saknade henne.
Jag hade fått ett spel. Det fick hon med men jag hade fått ett större och mer långvarigt.
Så njä. Jag tror kanske inte vi är så rätt för varann ändå. Trots poolen, herrgården, humorn och hundarna. Vilket ju är en jäkla tur för de verkar helt otroligt kära de där två. Jag tror de blir ett väldigt lyckligt par (även om hon kanske får börja käka Valium så småningom.)

Vad ser du på tv?

Puss/ Asta

Som egentligen inte ser nånting på tv utan via datorn och på svtplay el tv4play.