Valptänk

En person jag känner står i begrepp att skaffa sej sin första egna hund.
Åh vilken lycka det är!
Att vänta de där veckorna är som en graviditet, en tid full av längtan, planering, drömmar å glädje... och så lite oro för hur det ska bli.
Tre valpar har jag själv hämtat hem som vuxen. Alla tillfällena har varit lika speciella på olika sätt. Det är dagar med känslor man minns lika tydligt som när människovalparna kom till en.

Min första valp, en Bouvier des Flandres gosse på 10 veckor hämtade jag i Lysekil 1991. Min senaste, en Dogue de Bordeaux kille på 8 veckor i Skåne 2012. Min Gottfrid.
Samma lycka men som hundmamma helt olika.

När jag köpte min första hund var auktoritet något som var på tapeten.
Ledarskap. Exempel från djurvärlden där de dominanta alfadjuren styrde flocken med järntass.
Anders Hallgren och hans gelikar hånades i de kretsar jag tränade hund.
Människor som använde godis vid hundträning gjordes fåniga.
Jo jo, om hanhunden ska välja mellan köttbulle å löptik då hö hö hö.
Det tränades med disciplin, strypkoppel och att slänga på rygg.
Och jag har fortfarande så enormt dåligt samvete över vad jag utsatte min första hund, min Baroni makaroni, för.

Min syn på ledarskap idag står för något helt annat.
Den står för trygghet. För kärlek. För gemenskap.
Ur mina händer skall bara godis eller smekningar komma.
Aldrig smärta. Aldrig bestraffningar.
Att tillfoga en hund smärta är ett lika stort nederlag som att tillfoga ett barn det.
Genom närhet och initiativ har jag etablerat ledarskap med mina två senaste hundar, mina doguar.
Att bära valpen. Ha den sovandes i famnen. Låta den sova bredvid om nätterna.
Ja, självklart krävs det mer men jag tror just detta, att lära hunden behovet av fysisk närkontakt är väldigt viktigt.
Initiativ till mat, aktivitet och vila. Initiativ till att avgöra vem som får ta kontakt med valpen och hur. I att hunden inte behöver ta den typ av beslut, det tror jag mycket på.


Gottfrid är en vansinnigt ouppfostrad hund. Han kan sitt, ligg, stanna, hit och ytterligare några kommandon som han i princip gör när han har lust.
Med nästa hund ska jag vara mer noga, åtminstone med stanna och kom hit, men Gotteman har alltid tillåtits vara sin egen.
Jag är hans flockledare ändå. Han håller sej till mej, både ute å inne, han följer efter i samma stigar jag går, han litar på att jag löser situationen.

Jag tror på tydlighet vid inlärning. Att belöna rätt beteende och ignorera det dåliga. Jag tror man kommer jävligt långt med köttbullar.
Jag höjer/ skärper väldigt sällan rösten till honom vilket gör att han reagerar när det väl händer. Men det har väldigt sällan varit några problem med honom.
Han är en snäll hund. Han har kanske inte bråttom med att lyda men han vill inte på riktigt göra fel.

Ska jag ge min vän tre råd med sin valp bortsett från att läsa litteratur om hundar så är det...
Närhet
Passivitetsövningar
Lek i avvägd dos.

Det ska bli spännande att följa den lilla krabaten.

Puss/ Asta