Min hund vaktar

Tycker ni det blir många inlägg om Bente-Nora från Norge?
Skit samma, här kommer ännu ett.
Bente är min tredje Dogue de Bordeaux.

Min första, Märta, vaktade med stor frenesi redan när hon var 8 veckor.
Hon skällde på tomten om någon närmade sej. Hon släppte inte in någon innanför grinden om hon var ute. Människor som släpptes in av oss accepterade hon men hon var tämligen ointresserad av främlingar. Hon var svårflirtad men dom hon älskade, dom älskade hon oändligt.
På promenad vaktade hon hela tiden. Mot människor och andra hundar.
Hon pysslade mycket med utfall första halvan av sitt liv, det blev sedan allt bättre även om det aldrig försvann.
Hon vaktade sej själv om hon någon gång var bunden utanför en affär. Det räckte med en blick för att hon skulle börja gaffla och visa tänderna.
Stillastående bilar med människor i eller krypkörande bilar tyckte hon var höjden av skumhet och det försatte henne i ordentlig vaktberedskap.

Jag älskade henne oändligt men ville ha en enklare hund nästa gång och sökte en valp vars föräldrar var så tillgängliga som möjligt.
Gottfrids mamma, som uppfödaren sa, skulle om hon varit människa betraktats som slampa för hon skulle sitta i famnen på varenda människa.
Riktigt så blev inte Gotteman, han vaktade tomten och huset, men var enormt trygg i sej själv och det krävdes nåt extraordinärt om han skulle uppfatta en person el situation som skum. Han hade en stillsam vaktinstinkt men var väldigt ointresserad av människor han inte kände.
Ändå tvivlar jag inte en sekund på att han skulle ha försvarat mej eller sin flock om han ställts inför en hotsituation.
Tex släppte han inte in en av mina döttrar när hon kom på natten innan jag hade sagt att det var okej.

Bente påminner mer om Märta. Hon har mer av allt än Gottfrid.
Mer kamplust, mer jaktlust och mycket mer vaktinstinkt. Hon är oxå osäkrare och mer lättriggad än vad Gottfrid var i samma ålder.
Hon vaktar tomten och huset och till skillnad mot mina andra så innebär inte vårt välkomnande per automatik att hon slutar vakta. Hon vaktar på promenad, i synnerhet om det dyker upp män som är påbylsade och kanske har huvan uppfälld.
Jag tänker att en del av hennes beteende kommer att lugna sej när hon blir äldre och tryggare men skärpan har hon.

Med alla mina tre Dogue de Bordeauxer har jag ibland fått kommentarer kring deras ointresse och vakt som om det är något beklagligt. Som om det är en brist hos dem, något som är fel.
Men en Dogue de Bordeaux ska, precis som många andra raser, vara reserverade mot främlingar. De ska ha vaktinstinkt. Det är lika mycket "dom" som att de har korta nosar och underbett. Det står i rasstandarden. Alla hundraser är inte som glada Golden retrivers och ska inte vara det
heller.
Jag tycker det är sjukt provocerande med tanken att alla hundraser skall avlas så att de passar alla människor och alla miljöer. Att ssk's drygt 400 raser ska omvandlas till pussmonster varenda en av dem.
Det är ju lite det som är finessen med olika hundraser. Inte bara antal kilon och olika pälsstruktur. De har olika ändamål och olika behov.
Det finns betydligt skarpare och vaktigare raser än min. Det finns raser som jag absolut väljer bort då de inte passar min livssituation och boendemiljö med hus nära och grannar som kommer nära.

Så nej, min hund är inget "måndagsexemplar." Hon är en Dogue de Bordeaux.
Och hon uppför sej som en sådan.

Puss/ Asta