Sist på bollen

Sist på bollen bland bloggare och tyckare med ett inlägg som legat på vänt ett tag i skallen nu men som jag inte hunnit med att skriva. Det om Patrik Syks krönika. Ni hittar den här, om ni  mot förmodan inte läst den.
Kort handlar det om en man som tar över föräldraledigheten för sina tvillingar.
Hans hustru hade tagit de första 10 månaderna och nu var det fruns tur att få komma ifrån hemmet, arbeta, käka varm lunch och komma hem till dukat bord.
Efter någon månad med vaknätter och vilda bebisar blev han utbränd, mådde skit, sjukskrivs och frun fick ta över.

Krönikan har utlöst både hånskratt och vrede. Feminister och matchomän har liksom gjort gemensam sak av att håna Patrik Syk om än av olika anledningar.
Jag vill börja med att säga att jag tycker det är fint med män som står i kontakt med sina känslor och som vågar vädra dem offentligt. Vi... både kvinnor å män... törstar efter ett annat och nytt mansideal.
Jag tror egentligen att de flesta som jag läst diskutera denna krönika håller med mej om det.
Jag har läst en syrligt ilsket uttalande av Patrik Syks fru där hon betackar sej att folk tycker synd om henne eller hånar hennes man och där hon beskriver vilken jämställd och fin man å pappa han är.
Jag tvivlar inte på det.

Men det som jag reagerar på är hur lätt en man med småbarn blir sjukskriven för bristande sömn, bristande glädje, bristande tålamod när i stort sätt varenda kvinna som fått barn upplevt det samma.
När kvinnor gång på gång får höra att graviditet är ingen sjukdom, att sömnlöshet hör småbarnsåren till "tids nog blir de stora och du kommer sakna den här tiden."
Kvinnor med mörbultade kroppar, spruckna underliv, läckande bröst och hormoner som går bananas sjukskrivs inte. Kvinnor som genomgått kejsarsnitt, alltså en stor bukoperation sjukskrivs inte.
Sånt ska kvinnor bara ta. Sådant hör barnafödandet till.
Vips så är de stora och flyttar hemifrån.
Patrik Syk skriver det själv "Samtidigt var jag ju såklart inte ensam om att behöva vila. Det senaste året hade varit oerhört slitsamt för min fru, men det fanns helt enkelt ingen annan lösning."
Kvinnor förväntas, ska och måste orka!
En man sjukskrivs efter en månad.


Detta är bara en bland många många orättvisor mellan kvinnor och män.
Bara en av alla skillnader vi knappt ens reflekterar över.
Och det är DET som gör mej förbannad.


Puss/ Asta