Rutiner, sammanhang och mindre tid att fundera

Jag älskar att vara ledig. Jag säger jämt att om jag skulle bli mångmiljonär hastigt och lustigt så skulle jag inte jobba en dag till. Trots att jag har världens bästa jobb.

Men faktum är att jag mår inte bra av att vara ledig.
Jag har väl egentligen vetat det länge men det har blivit extra tydligt den här hösten.
När jag var långledig (semester, sjuk, ledig igen, glest i schemat) mådde jag under några månader skitdåligt. Jag hade superlättriggad  ångest, jag grät hela tiden, jag hade en stor klump i magen och jag funderade på om jag hade en klinisk depression och borde medicinera.
Nu har jag jobbat intensivt några veckor med relativt kort återhämtning emellan och jag mår otroligt mycket bättre. Bra rent av. Kände lycka när jag åkte hem i morse efter en helseg natt på jobbet.
Såg de vackra nakna träden som sträckte sej mot den bleka solen som inte riktigt orkade ge varken värme eller ordentligt ljus.
Såg rådjuren som stod precis vid vägrenen.
Såg dimman som låg trolsk över ängarna.
November. Jag gillar november.

Min valda bror i livet sa alltid det förr när vi var kollegor. Såg sambandet tydligare än mej. "Nu har du varit ledig för länge" när jag började bli så där tung och grubblig.
Och jag tror att det är tre saker jag mår väl av i det här, som av nån anledning är viktiga för mej.
Rutiner, sammanhang och mindre tid att fundera på vad jag saknar i livet.
Så vi får väl hoppas att de där miljonerna uteblir. Jag tror faktiskt inte att jag vill ha dem och ställas in för det valet. Tursamt nog har jag bara fattiga släktingar och spelar aldrig på varesej Triss eller travet så risken att drabbas är minimal.

I kväll har jag sett i kapp lite serier.
Fredagens avsnitt av Hem till gården och måndagens avsnitt av Vår tid är nu.
Jag har druckit några glas skumpa och ska kanske gå upp å läsa lite?
Läser en rätt dålig bok (har en annan med högt ställda förväntningar på lut) men kan man sluta läsa mitt i en bok?
Böcker är... av outgrundlig anledning lite heliga för mej.
Jag läser ut dem.
Jag slänger dem aldrig.
Men jag inser att det är fånigt för livet är för kort för kassa böcker.

Imorgon är jag ledig,  ja ända till tisdag faktiskt och jag planerar att hålla mörkret stången. Ägna mej lite åt den sköna bönan på bilden och kanske åka till GeKåś timmarna innan det stänger.

Hoppas ni har det fint.

Puss/ Asta