Män bortskrämda från feminismen.

Lisa Magnusson skriver en krönika i DN om att gapiga feministfundamentalister gör att män överger feminismen. Andelen män som kallar sej feminister har halverats de senaste fyra åren i Sverige skriver hon.
Mmmm. Då kan man ju fundera på vad den var värd tänker jag.

Fler kvinnor har mördats senaste åren än tidigare år (å nej, det har inte med invandringen att göra.) Fler kvinnor har anmält våldtäkter än tidigare.
Kvinnor fortsätter att undvika joggingturer i mörker och krama nyckelknippan och mobiltelefoner när de ändå måste förflytta sej utomhus kvällar och nätter.
Kvinnor framhärdar med att duka under av psykisk ohälsa relaterat till sina jobb, sina äktenskap, sitt vardagspussel.
Vita rika män var de stora vinnarna i årets budget som regeringen fick igenom.
Men män tycker att vissa feminister är för gapiga och tar avstånd.
Nån måtta får det vara får vi förmoda att de tänker.
Själv tänker jag att tiden för silkesvantar och tålamod är över för oss kvinnor, och faktiskt... vill männen inte vara med på tåget är det förvisso tråkigt men ingenting som feminismen kan ta hänsyn till.

Jag hörde på radion här om dagen om att det skulle spelas en match mellan IFK Norrköping och Djurgården. Det väntades dit tusentals Djurgårdssupportrar som inte hade biljett.
Polisen mobiliserade stort för att garantera säkerheten, det togs in poliser från angränsande län.
Det måste ha kostat... ja, massor av pengar. Stora summor för att se till att vuxna män inte pucklade på varandra allt för illa.
Jag avskyr vanligtvis att sätta behövande grupper mot varandra, det är Sd svansens specialitet "Men våra hemlösa då" vrålar de i diverse kommentarsfält.
(Som om de någonsin brytt sej om svenska narkomaner förut eller gör det i andra sammanhang. Som om deras parti någonsin budgeterat för denna grupp av utsatta.)
Men i det här fallet så slår mej tanken måste jag erkänna.
Man har inte råd att skydda utsatta kvinnor som flyr från dokumenterat farliga män. Om och om och om igen mördas kvinnor av sina män eller ex. Än oftare flyr de från ett skyddat boende till nästa och i massor av fall vågar de aldrig ta steget.
Men nej, där räcker resurserna inte till. Där plockas inte angränsande poliskollegor in.
Skjutningar och sprängningar i utsatta områden får feta rubriker och diverse riksdagspolitiker lägger pannan i djupa veck och talar med sin allvarligaste stämma men kvinnor som misshandlas och hotas får knappt en notis, mord på kvinnor beskrivs ofta som familjetragedier.
Så förlåt mej Lisa Magnusson om jag tycker att du pratar skit!

Vi är så jävla långt ifrån att ha en jämställd lön. En jämställt sexualitet. En jämställd vård. Jämställda parförhållande. De flesta pappor jag känner når fortfarande inte upp till mer än en medioker mammas nivå.
Vi är så vana vid att kvinnor jämfört med män är andra klassens medborgare att de flesta inte ens ser det och när de ser det så är det som om det är en naturlag... omöjlig att göra något åt.
I ljuset av det har jag väldigt lite medlidande med män som känner sej trampade på tårna av feminister och jag tänker inga snälla tankar om kvinnor som går deras ärenden.
Faktiskt inte.
Så män. Shape up eller skit i det. Tåget kommer i vilket fall.
Patriarkatet kommer att falla under min livstid!

Puss/ Asta