Skönhetens väg blev årets 19:e bok i min egen personliga utmaning att läsa minst 12 böcker under 2019. Det är den första boken jag läser ut i november.
Jag har hållit på å traggla med en annan rätt tråkig och banal roman som på ett väldigt effektivt vis tog död på min läslusta. Halvvägs igenom och efter flera veckor gav jag upp trots att det av nån oklar anledning är en "synd" hos mej och koncentrerade mej på denna pärla istället.
Skönhetens väg är en roman som bygger på verkliga personer och händelser.
Författaren ägnade mer än 10 år åt att resa runt och samla material.
Boken skildrar Andra världskriget ur tre kvinnors perspektiv.
Omväxlande, kapitelsvis, möter vi:
Caroline som arbetar på franska ambassaden i New York och precis har mött mannen i sina drömmar.
Kaisa är en ung flicka i Polen som genomför ett spionuppdrag för pojken hon är förälskad i.
Herta är en ung kvinnlig läkare i Tyskland som drömmer om att bli kirurg och som börjar arbeta på ett koncentrationsläger för att försörja sej.
Romanen sträcker sej mellan 1939 alltså vid krigets utbrott och fram till en bra bit efter krigets slut 1959.
Caroline förärades två tapperhetsmedaljer för sina insatser under Andra världskriget. Herta Oberheuser dömdes i Nurnberg för fasansfulla brott mot mänskligheten.
Förutom att ge röst åt de olika kvinnorna och deras upplevelse av kriget är den uppdelade i tre delar, där del 1 är den längsta och del 2 tar vid när kriget tar slut.
Skönhetens väg är allra starkast i del 1, den som handlar om kriget. I de två avslutande delarna tappar den bitvis fart. Trots det är detta en fantastisk och angelägen roman med ett stycke viktig kvinnohistoria.
Författaren bygger upp en slags cliff hanger varje gång hon avslutar ett kapitel vilket gör att samtliga tre karaktärer blir spännande att följa.
Vore romanen och dess karaktärer påhittade skulle jag kanske kritiserat att den tyska läkaren, Herta, är otydligast porträtterad. Det blir för mej inte förklarat hur det var möjligt att gå från en tämligen vanlig ung kvinna, förvisso med viss antisemitism i bagaget, till att utföra de dåd med den inställningen hon har på koncentrationslägret Ravenbruck. Jag skulle vilja förstå mekanismerna.
Men kanske var det så det var/ är? Kanske går det inte att till fullo förstå.
Jag ger boken en stark 4:a. Men det är en historia jag kommer fortsätta tänka på och kanske kommer den med tiden växa till allra högsta betyg. Det är redan nu snubblande nära.
Det är bedrövligt att högerextremismen och nationalismen växer så starkt på så många håll i vår värld. Låt oss aldrig glömma! Låt oss ha lärt oss av mänsklighetens mörkaste kapitel. Det började inte med gaskamrarna.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare