Stora, rynkiga, röda

Året har börjat harmoniskt även om jag alltid är jag, tänkte att jag skulle utveckla det mer i ett inlägg i slutet av månaden.

I dag får ni en bild på min lilla polis. Så här står hon å råstirrar på andra människor vi möter i skogen. Det är enligt min norska flicka HÖJDEN av skumhet att de är utomhus när det börjar skymma. Om hon får så fortsätter hon att blänga på dem ända tills de är utom synhåll.
Att hon har koll på dem kan de knappast undgå.

Det är verkligen fantastiskt hur mycket personlighet som ryms i en liten hund. Efter att ha haft tre stycken av samma ras är det oxå otroligt att se hur olika de kan vara.
Och ändå finns det ju det som är gemensamt, bortom utseendet, det som gör att för mej skulle livet vara så otroligt mycket fattigare utan dessa stora, rynkiga, röda.
Jag kanske skulle överleva, men jag skulle knappast leva.
Bente står för så mycket livskvalitet för mej.
Hon är faktiskt en outbildad servicehund. Hon håller både mitt fysiska och psykiska mående i sin tass.
Det säger nåt om livet eller hur?
Hur dessa förhållandevis okomplicerade varelser kan ge oss det största om vi bara låter dem.


Visst är det sant som maken säger att hon kostar en väldig massa pengar varje månad.
Och folk har absolut en poäng i att man blir mer bunden. Det är inte ofta men en vecka eller två om året skulle jag kanske vilja åka bort, men ingen kan se efter henne (jag vet att jag är mer nojig med henne än de flesta med sina spädbarn.)
Och jag skulle absolut haft renare golv och fönster utan henne.
Hel soffa med förmodligen?
Mindre fläckiga kläder.
Men sammantaget så ger hon så ofantligt mycket mer än hon kostar.
Hon är ovärderlig för mej och min livskvalitet.
Jag skulle valt henne framför vilken man som helst. Alla dagar i veckan.
Hon är:
Humor
Kärlek
Sällskap
Trygghet
Och hon lär mej så himla mycket, det har alla mina stora, rynkiga, röda gjort.
Om både hundar och livet.

Puss/ Asta