Är jag en TERF?

Terf= Transexkluderande radikalfeminist.

Jag minns en filosofilektion på Komvux där en fråga ställdes.
Vad är en människa? Vad är ett mänskligt beteende?
Det är inte helt lätt att besvara.Man bara vet.
Uppegående. Två armar. Två ben. Ett huvud.
Om ena armen är amputerad då?
Ex antal kromosompar.
Men de med Down syndrom då?
Förmågan till självdistans, humor, planering i framtiden.
Kan alla människor det?
Hur skulle du definiera en människa?

Vad är det att vara kvinna? Vad är en kvinna?
Det finns lite olika syn där.
Vi har det biologiska.
XX som könskromosomer.
Hormonnivåer.
Bröst, kroppsform, livmoder, snippa.
Vi har den sociala konstruktionen.
Inskolningen i att behaga, kommunicera, vårda.
Två biologiska kön. Man och kvinna.
Å de som upplever, med hela sitt väsen, att de är födda i fel kropp.
Att de egentligen tillhör det andra könet.
Hjärnan är plastisk, det vet vi. Mycket är inlärt och förväntningar.
Och egentligen har vi väl hela spannet däremellan.

På sociala medier pågår det regelbundet gräl, uthängningar, krig om detta.
Jag ska villigt erkänna att jag kanske inte är så insatt som jag borde vara men tankar kring det har jag likafullt.

Vi lever i ett patriarkat. Överallt i världen om än i olika grad.
Att födas till flicka, att bli kvinna, innebär andra spelregler än det gör för pojkar och män.
Vårt utseende är huvudsaken.
Att behaga. Att vara tilldragande.
Söt som liten. Knullbar senare.
Alltid. Det är alltid det som värderas först och högst.
Det innebär att alltid vara på sin vakt.
Jag känner inte en enda kvinna som inte blivit utsatt för ett övergrepp eller åtminstone rättar sitt liv efter det.
Som inte gått med nycklarna beredda i handen på väg hem.
Som inte undvikit mörka parker.
Som inte fått lära sej att inte bli för full, inte följa med nån främling, hålla ihop i grupp.
Som inte skrämts av män som blir gränslösa och aggressiva.
Som inte på något sätt förberett sej på att män inte går att lita på.
Det börjar redan på dagis.
Högljudda hårdhänta pojkar.
Vi har alla duckat för hårda snöbollar, tagit en annan väg hem, avvärjt händer som inte lyssnar, förklarat för män 100 ggr att vi inte är intresserade.
Osv osv osv.
Många av oss har fått dickpicks. Ovälkomna påstridiga sexuella inviter. Blivit våldtagna. Kladdade på.
Utöver det får vi inte samma chanser.
Vi måste prestera dubbelt så bra.
Jo. Så är det.
Titta på vilka som är universitetsutbildade. Titta på vem som tjänar pengarna. Titta på vilka som gubbarna i styrelserna befordrar. Titta på vem som tar ut föräldraledigheter.
Att vara kvinna är inte det samma som att vara man.
Jag skulle inte vilja byta, men samma är det inte.

Så. Transkvinnor som passerat ett halvt liv som pojkar och män...
Som gått på dagis, skola, arbeten. Levt i samhället där andra kodat dem som pojkar och män. Kan de förstå vad det innebär att vara flicka och kvinna?
Självklart inte.
De har inte utsatts för den typen av förtryck.
De har kanske utsatts för en annan typ av förtryck då de inte inordnat sej efter gängse manliga uttryck?
Ja, alldeles säkert.
Även män bär sina ok kring hur de förväntas vara, agera, se ut.
En del av dem känner kanske att de verkligen är ämnade att vara kvinna. Andra att de inte får plats i de uttryck som lämnas åt att vara "man."
Det är alldeles säkert fruktansvärt svårt att falla utanför ramarna där.
Kan förtrycket jämföras? Graderas?
Jag vet inte, troligen inte. Kanske är det värre?
Men samma sak är det inte.

I min värld är feminism en kvinnorörelse.
Av kvinnor. För kvinnor.
Den att kvinnor skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som män inom de politiska, ekonomiska och sociala områdena. Det innebär också ett erkännande om att vi inte är där utan att vi lever i ett patriarkat.
Män, kvinnor och allt där emellan får gärna delta i kampen men i slutändan ÄR den till för kvinnor.
Jag kämpar gärna för genus upptill. För varje människa att fritt få uttrycka sin person och sin sexualitet. För varje persons rätt att inte vara fast i könsuttryck utan att få klä sej, bete sej, intressera sej, arbeta med precis det den vill.
Det är toxiskt för hela mänskligheten att män och kvinnor ska inordna sej i vissa mallar. Mänskligheten är en palett av uttryck och bör så få vara.
Men det är inte samma sak som feminism.

Det är magstarkt att begära att en utsatt kvinna på en kvinnojour skall mötas av en person som är 1,85 med basröst och som "kodar sej själv" som kvinna.
Att en man som styckmördat en kvinna skall kunna byta kön och sitta av sitt straff på en kvinnoanstalt.
Det blir märkligt om "den som kom ut som kvinna" först som 26 åring skall antas begripa vad det innebär att födas och växa upp som kvinna.
På gott o ont, for better and worst.
Jag är inte... INTE... vad som inom vissa kretsar benämns som slidbärare eller livmodersbärare för att inkludera de som inte är har dessa organ.
Jag är kvinna. Biologiskt, socialt och kulturellt.

Puss/ Asta