Varning. Löpning.

Jag ÄLSKAR att springa. Jämt och hela tiden. Utom precis innan jag ska ge mej ut och under själva rundan. Det är allt ifrån okej till en pina.
Men annars, älskar att springa. Älskar att vara en springare.
Varför ska jag komma till längre ner.

För er som inte vet är jag en exceptionellt lat människa!
Jag rör ogärna på mej i onödan och kan tillbringa dagar i sängen om jag fick.
Jag har aldrig hållit på med någon sport om man inte räknar en termin på tantgympa när jag var i trettioårsåldern, tre-fyra tillfällen jag prövade judo i min barndom, några år i en simklubb i mellanstadiet och ett år på gym för ungefär 15 år sen.
Sprungit har jag aldrig gjort och trodde faktiskt inte att jag kunde.
Jag har varit storrökare i väldigt många år och jag har astma, rätt ordentlig sådan, sedan jag var liten.
Under mina år som hundägare har jag vant kroppen vid att gå, både långt och fort, men bara jag sprang 10 meter så började hjärtat bulta okontrollerat och jag fick andnöd.

Inspirationen kom från Martina Haag som så roligt beskrev på radion hur hon började springa. Tre minuter i början. Som blev sju. Som blev ett maraton.
Jag läste hennes bok och bestämde mej för att försöka. Detta var väl... fyra år sen tror jag.
I början så sprang jag mellan lyktstolparna. 25 meter kanske och gick sedan flåsande tills jag klarade av att göra om det. Och ganska fort såg jag resultat!
Resultat om man med det menar att kunna klara av att springa tre minuter i sträck. Sju minuter. En kvart.
Jag minns min första kilometer, mina första fem kilometer och min första mil som något stort och fantastiskt. Något jag trott var omöjligt.
Sen dess har jag vår-sommar sprungit. Olika bra och rutinmässigt.
Jag har aldrig klarat av att hålla i när höststormarna och regnet kommit.
Och förra sommaren blev det inte så många rundor.
Men nu är jag på g igen!

Jag försöker att inte tänka hastigheter och längd utan bara att faktiskt komma ut men det är svårt. Och det är trögare i år än tidigare år.
Kanske för att jag är äldre eller tyngre, kanske för att det inte blev så mycket förra sommaren.
Är i alla fall uppe i 5 km nu och vill upp till milen.
Har lovat en vän att vi skall springa statsloppet på 1 mil i juli och då vill jag vara säker... ha lite marginal... till att jag grejar det.
Jag har tidigare år kunnat öka distansen fortare när jag väl kommit över 3 km gränsen men i år är det tungt och går med nöd å näppe 5 km.
Det går oxå långsammare i år än tidigare, har aldrig varit snabb men tidigare kanske sprungit 5 km på 33-34 minuter, nu är det snarare på 38-39 minuter.
Frustrerande.

Jag känner stor motivation.
Jag VET att löpningen ffa har två fantastiska effekter på mej.
1.) Min astma blir bättre.
2.) Mitt psykiska mående blir bättre
(Och 3.) min häck blir snyggare.)

Och när jag kan springa en mil tänker jag klicka hem det här setet från Stronger. HUR snyggt?!

Kan JAG springa, då kan alla!

Puss/ Asta

Summering av en händelserik vecka

Ännu en vecka av sommaren kom å gick.
Det börjar bli klurigt att variera de här "veckan som var inläggen" med variation.
Rätt många av er verkar ändå läsa dem.

Detta har varit en händelserik vecka.
En av de största i mitt. Mormorveckan. Mirakelveckan.
Jag vägde in på 59,5 kg i måndags.
Jag har tagit det varsammare med löpningen. Ätit normalt med eftertanke och en del unnardagar. Jag förbjuder mej ingenting, jag tänker... "måste jag ha ett glas vin/ en skål chips nu?" Ofta är svaret ja.

Måndag. Min dotter var beräknad och spänningen steg. Hon hade en hel del förvärkar.
Jag var hos doktorn och blev lite ledsen. Han var sjukskriven så jag fick en vikarie.
Å avtalet med det företaget hade förhandlats om med landstinget och förlorat.
Så nu tillhör jag en annan företagshälsovård.
Vikarien kände ju så klart inte mej och det enda vi enades om var att jag skulle vara fortsatt halvt sjukskriven till semestern för att sen börja jobba fullt igen.
Fick senare i veckan mitt nya schema å fy fan... 90% är lika med så gott som jämt.
Handlade två klänningar  när jag var i grannstaden för pengar jag fick av mamma.
Jag sprang 5,74 km.
På kvällen var det sommarfest hos Anita. Lite stillsamt blev det men väldigt trevligt.
Var hemma vid halv ett eller nåt.

Tisdag. Ordentligt allergisk. Gick en halvkort runda med hunden, 40 minuter kanske.
Sen jobbade jag, På kvällen skrev min dotter att hon fått värkar igen.

Onsdag. 13:41 föddes vår Ängla. En fantastisk känsla.
Jag ville bara DIT så klart, men fick lugna mej. Istället åkte jag in till stan och handlade presenter till den lilla sessan. Kläder och en egen Rubendocka.
Alla mina kommande barnbarn ska få en Rubendocka.
De är handsydda å fantastiskt söta.
Motionsmässigt så gick jag 45 min. Sprang 6,45 km.
Å längtade.

 

Torsdag. Äntligen äntligen fick jag träffa henne, hålla henne, lukta på henne innan jobbet. Lilla Ängla. Den sötaste lilla flickan som någonsin skådats (och säkert den starkaste, smartaste och mest kapabla oxå :)
Det var plågsamt att gå till jobbet efteråt, att vara i samma byggnad, så nära men så långt borta.
På kvällen smet jag ner igen å fick ytterligare en kik ihop med övriga familjen som oxå kommit.

Fredag. Väldigt trött. Gick 45 minuter med Gotteman.
God mat, godis och vin.

Lördag. Gick 45 minuter och sprang på kvällen milen.
Helt galet häftigt att ha klarat av det.
Lat dag för övrigt med god mat (igen), godis och vin.

Söndag. Sjukt allergisk idag. Värst i ögonen som kliar så jag vill köra in gafflar i dem å röra runt.
Har gått en 45 minuters runda x 2 med Gotteman innan ösregnet och åskan kom.
Städat av nedervåningen.
Lagat å ätit mat och är nu sinnessjukt trött.
Det har varit en händelserik vecka.

Nästa vecka... 

Imorgon är jag ledig och ska ta tag i lite ärenden. Som försäkringskassan, apotek, beställa vaccination för lilleman.
Ska även ta mina mått imorgon å se om nåt har hänt. Samt väga mej så klart.
Jobbar tisdag, fredag (midsommarafton) och söndag.
Pappa å hans fru kommer nån av dagarna jag är ledig.

Ska hinna springa och träna lite mer strukturerat med Gottfrid.

Har ni haft en bra vecka?

Puss/ Asta