Supervalåret. Ja här kommer att tjatas om politik och om Sd

 

Jag lyfter ibland kommentarer från er läsare till egna inlägg.
Ofta är det då (lite orättvist) kritiker som svaras ordentligt.
I mitt senaste inlägg fick jag den här kommentaren...
"Fy fan vilken skön text att läsa! Du är ta mig fan bäst, civilkurage och ett jävlar anamma, att personer som du finns gör att mitt hopp fortsätter flamma."
Jag måste säga att jag blev så HIMLA glad!
Ibland kan till och med jag tycka att jag tuggar på för mycket om Sverigedemokraterna och rasismen och jag kan förstå att det finns läsare som tycker det blir tjatigt men sådana här ord.
Jag blir tacksam, rörd och ogenerat stolt! Stort stort tack Karolina.

Det ÄR mycket Sverigedemokraterna nu i min blogg. Det kommer att fortsätta vara det.
Det och övrigt politikerprat.
Det är ju valår mina vänner... supervalåret till å med.
För en politikernörd som mej är det som ett OS år för många av er sportintresserade.

På min facebooksida får jag upp mycket reklam/ länkar som delats via vänner som kommer att rösta på Feministiskt initiativ.
Jag sympatiserar självklart med den feministiska kampen och jag beundrar och har alltid beundrat Gudrun Schyman utan att någonsin varit vänsterpartist.
Hon är rak, tydlig, retoriskt skicklig, ber aldrig om ursäkt för sej själv, tar plats men är ändå ödmjuk. Hon är kort sagt en av de skickligaste talare och politiker vi har i det här landet.
För egen del känner jag ändå att Feministiskt initiativ inte är något för mej.
Jag vill ha större bredd. Jag vill ha erfarenhet och politiskt ledarskap.
Jag tycker det finns andra frågor som är lika behjärtansvärda.
Och jag har tänkt... jag har tänkt att många av de Fi sympatisörer som jag känner, som är för ett solidariskt, rättvist och starkt samhälle där alla får plats, slänger bort sin röst på Feministiskt initiativ.
Att det är ett för viktigt val. Kampen mellan blocken. Kampen mellan Alliansen och de Röd-gröna. Mellan att fortsätta som nu och låta egoismen och kapitalismen styra allt på bekostnad av människorna som bor här.
Men så idag tänkte jag om.
Inte så att jag kommer att rösta på Fi i valet.
Men jag tänkte om därför att demokrati handlar om drömmar.
Fria val handlar om drömmar.
Det är inte troligt att Feministiskt initiativ kommer in i riksdagen.
Men det är heller inte särskilt troligt att Sverigedemokraterna åker ur.
Å det drömmer och kämpar jag ju för!

Demokrati är lika lite som en viktnedgång något som man kan konstatera sej ha och luta sej tillbaka med. Demokrati och demokratiska värden är något som ständigt måste bevakas och försvaras.
När tomtarna inom Sd tjoar om att "Vänsterfolk (= alla till vänster om dem själva) inte respekterar demokratin" för att brandmän lämnar lokalen inför deras besök, rektorer låter sina ungdomar protestera med banderoller, läkare hindrar dem från att komma in på avdelningen osv så har de inte förstått begreppet demokrati.
Demokratin tog dessvärre Sverigedemokraterna in i riksdagen.
Men demokratin ger oss medborgare oxå rätt till att demonstrera, protestera, negligera rasistiska budskap.
Demokrati fungerar åt båda hållen dessvärre Jimmie.

Håll drömmen om en riksdag utan rasistiska parti levande.

Puss/ Asta

Å så lite ångest på det.

 

Ja ja, jag VET att jag går emot strömmen av alla lyckliga blogginlägg och statusuppdateringar om harmoni, kärlek och gemenskap.
Jag VET att jag är en pessimist och borde jobba med min mentala inställning till livet.
Jag vet!
Jag lovar bara inte att ändra mej inom den närmsta framtiden.
Finns det någon högtid som väcker mer ångest hos mej än vad jul gör så är det nyår.
Jag vet inte varför. Det har alltid varit så.
Till skillnad mot jul beror det inte på brustna förhoppningar utan mer på... faktiskt rädsla.
Jag är rädd för nya år. Rädd för att svika mej själv, rädd för att stå där... ännu en nyår... och känna att "Nähä, inte i år heller", rädd för att nåt "hemskt" ska hända... mej, min familj, världen i stort.

I år känns det värre än på länge.
Jag till och med googlade Oxens 2014. För oxar i genomsnitt står tydligen planeterna så att det blir ett lugnt år, ingenting att skriva om i memoarerna.
Det lät ju bra, men sen stod det "Precis som 2013."
2013 fick jag mitt första barnbarn, fick reda på att jag skulle få ett till, gjorde en underbar semesterresa, förlorade min bästa vän och min mormor.
Det var knappast ett lugnt år.
Astrologi. Blaj. Jag vet.
Men den lytte han griper varje halmstrå vet ni.
Det är som om jag har 500 kg krav på mina axlar för allt som jag... ta me fan... måste ta i tu med i år. Helst innan 2014.
Det är som om jag känner av vibbar på att 2014 kommer innebära prövningar av astronomiska mått.
Och jag är inte ett dugg synsk. Men rätt sensitiv, har god intuition.

En god vän till mej skrev lugnande på facebook att: "Ta inte ut massa elände i förskott. Det nya året är en betydelselös siffra som endast används för att hålla räkningen i almanackan!" Och visst. Det är sant. Känslan är dock svår att göra nåt åt.
Jag har inte lyckats hittills i alla fall, på 44 år. 

Hjälp mej lite här...
Fyll på min lista med härligheter som kommer att ske 2014.
Bland annat så... 

Väntar ett OS och inget annat än guld i hockey gäller.
Det är valår och vi kommer äntligen byta regering.
Jag kommer få minst ett litet barnbarn till, på nära håll den här gången. 

Hur känner du för 2014?

Puss/ Asta