Ja ja, jag VET att jag går emot strömmen av alla lyckliga blogginlägg och statusuppdateringar om harmoni, kärlek och gemenskap.
Jag VET att jag är en pessimist och borde jobba med min mentala inställning till livet.
Jag vet!
Jag lovar bara inte att ändra mej inom den närmsta framtiden.
Finns det någon högtid som väcker mer ångest hos mej än vad jul gör så är det nyår.
Jag vet inte varför. Det har alltid varit så.
Till skillnad mot jul beror det inte på brustna förhoppningar utan mer på... faktiskt rädsla.
Jag är rädd för nya år. Rädd för att svika mej själv, rädd för att stå där... ännu en nyår... och känna att "Nähä, inte i år heller", rädd för att nåt "hemskt" ska hända... mej, min familj, världen i stort.
I år känns det värre än på länge.
Jag till och med googlade Oxens 2014. För oxar i genomsnitt står tydligen planeterna så att det blir ett lugnt år, ingenting att skriva om i memoarerna.
Det lät ju bra, men sen stod det "Precis som 2013."
2013 fick jag mitt första barnbarn, fick reda på att jag skulle få ett till, gjorde en underbar semesterresa, förlorade min bästa vän och min mormor.
Det var knappast ett lugnt år.
Astrologi. Blaj. Jag vet.
Men den lytte han griper varje halmstrå vet ni.
Det är som om jag har 500 kg krav på mina axlar för allt som jag... ta me fan... måste ta i tu med i år. Helst innan 2014.
Det är som om jag känner av vibbar på att 2014 kommer innebära prövningar av astronomiska mått.
Och jag är inte ett dugg synsk. Men rätt sensitiv, har god intuition.
En god vän till mej skrev lugnande på facebook att: "Ta inte ut massa elände i förskott. Det nya året är en betydelselös siffra som endast används för att hålla räkningen i almanackan!" Och visst. Det är sant. Känslan är dock svår att göra nåt åt.
Jag har inte lyckats hittills i alla fall, på 44 år.
Hjälp mej lite här...
Fyll på min lista med härligheter som kommer att ske 2014.
Bland annat så...
Väntar ett OS och inget annat än guld i hockey gäller.
Det är valår och vi kommer äntligen byta regering.
Jag kommer få minst ett litet barnbarn till, på nära håll den här gången.
Hur känner du för 2014?
Puss/ Asta
Jag är kolugn... "Det är som det är och det blir som det blir" Det blir säkert en massa bra - och en massa dåligt.. Som alltid. Kram
SvaraRaderaEftersom 2013 var ett år fyllt av sorg och stress så hoppas jag verkligen att 2014 blir ett stabilare år... OS och hockey bryr jag mig inte om, och några barnbarn tror jag inte är på gång, men valåret har jag stora förhoppningar på! Sen är jag nöjd med att det inte blev en massa ramaskrin det här året om vad "invandrarna" (som täcker allt från den som kom i går till de som levt här i flera generationer) gör för att förstöra vår jul. Kan det vara så att folk inte är riktigt lika dumma i huvudet längre? Det är ju nått att hoppas på till 2014!
SvaraRaderaHåller helt å hållet med dig (tyvärr...) Nyårsafton känns så ödesdigert på nåt sätt... Har iofs vuxit upp med en mamma som eldade på det där tyvärr
SvaraRaderaFörsöker själv bara få det till "en kul å rolig kväll" när jag glättigt pratar med barnen om det (trots att jag
knyter händerna o kör in naglarna i handflatorna, å säkert darrar lite på stämman med..Barn är ju de mest sensitiva, de märker ju sånt!:/ )