Ja jag har överlevt. Å du med.

 

Det är den 25:e december och eftersom du läser detta inlägg så har du överlevt julen.
Jag med tydligen då jag skriver dessa rader.
Vi har 8 plusgrader, grått och vindstilla i detta nu. Småfåglarna kvittrar som om de gick på amfetamin allihop och tror att det är påskdagen.
Det skulle det mycket väl kunnat vara. Jag har tillbringat åtskilliga påskar med det här vädret.

Julafton.
Nej, jag skall verkligen inte klaga. Det finns de som har haft sämre jular, det är jag övertygad om. Det har även jag haft. Många.
Många är jularna som jag gått ut i köket och halsat en mugg starkvinsglögg... kall, för att få styrka. Många är jularna som jag låst in mej på toa i smyg, grinat och kylt handlederna med iskallt vatten.
Så var det inte i år.
Alla barnen var hemma. Ängpla-pängla med. Maten blev god. Vi fick alla varsin julklapp. Själv fick jag en långskjorta från Vero Moda i ett underbart grönt silkigt dreggelkänsligt tyg.
Skjortan kan användas som klänning med bara ben, med tajts eller strumpbyxor eller som en rock över den övriga klädseln (coolast om du frågar mej.)
Ängla hade tydligen varit snällast av oss alla för hon fick massor av paket.
Kläder, böcker, lära-gå vagn.
Inga gräl. Ingen som blev för full. Eller full alls.
Helt okej.

Det var bara vid några tillfällen jag med tillgjort kvittrig röst sa "Happy happy."
Happy happy betyder egentligen typ " Nu-ska-vi-inte-låtsas-om-att-vi-är-världens-mest-komplicerade-familj-med-en-massa-konflikter-och-världens-gnälligaste-pappa-å-att-alla-är-samlade-här-för-att-de-måste-och-inte-för-att-de-så-jävla-gärna-vill-så-bit-ihop-och-lek-lycklig."
Med ett "happy happy" avbryter jag stegrade tonlägen, känsliga ämnen och sura miner.
En smula psyksjukt. Jag vet.
Men som sagt, det hände typ 2-3 gånger. Ja max fyra.

Idag är barnen iväg på sitt håll å maken och jag är ensamma ända till imorgon förmiddag.
Vad TUSAN ska vi prata om hela den tiden?! :)

Puss/ Asta