Karaktärens D-day

Jag får ofta pikar för min bristande karaktär.
En del säger det rakt ut: "Det kommer du aldrig klara! Det går nån vecka eller två å sen har du gett upp."
En del säger det mer finkänsligt: "Varför ska du hålla på och starta igång en massa saker å så blir du ledsen sen när du inte klarar av det?!"
Jag är själv rätt bra på att säga... och tycka... att jag har usel karaktär.

Å det har jag ju!
Men alltså, man måste väl få försöka? Utmana sej själv. Sträcka sej efter månen.
Det finns ju trots allt en hel del saker som jag HAR lyckats med.
Somliga saker under kortare el längre perioder, annat jag faktiskt avverkat å som är klart.

Imorgon är ju själva The D day vad det gäller löften och prövningar av karaktären.
Aldrig är gymmen så fulla som i januari, aldrig hyllorna med bantningspulver så lockande som då.
Det verkar ligga i vår natur.
Vi startar om på måndagar. Eller den 1:a i varje månad. Å ett nytt år... det är den maxade omstarten på "det nya livet."

Somliga lovar ingenting på Nyår. Tycker sej visa av erfarenheten.
Andra lovar. Att gå ner i vikt, sluta röka, skilja sej, börja motionera, bara köpa ekologiskt.
Rätt många är som jag tror jag. Lovar lite i smyg. Eller lovar rätt mycket i smyg.
Inom sej. Mer som förhoppningar.
Jag brukar lova sådana där fluffiga diffusa saker
Att bli snällare mot mej själv. Lyssna noggrannare på mitt hjärta. Våga mer.
Jag lovar hardcore sakerna med. Om att avstå. Om att börja.
Att överhuvudtaget bli en lite mer lyckad (och lycklig) variant av min person än jag varit under året som gått.

Offentligt och helt utan rädsla för att misslyckas kan jag dock lova er alla att inte rösta på Sverigedemokraterna i valet i september.



Puss/ Asta