Att misströsta

Trött som jag är efter att ha varit uppe sedan strax efter klockan fem har jag suttit å häckat vid datorn någon timma nu. Hängt på facebook där jag bland annat är med i diverse antirasistiska grupper.
Många av dem lägger ut skärmdumpningar av kommentarer från tidningar på nätet och andra grupper i facebook.
Där härjar Sverigedemokraternas väljare fritt.
Ofta är sådana här antirasistiska grupper allt för hänsynsfulla och bluddrar efternamn och ansikte på hatarna men inte här i den senaste jag läste.
Där kommenteras en ung tjej som heter Matilda och som har uttalat sej negativt om Sd.
Det är inte precis sakargument.
Nej, tre män och en kvinna uttalar sej om vilken hora/ slyna Matilda är.
Hur hon förtjänar att våldtas av en somalisk sjörövare och att hon är en landsförrädare vars namn skall kommas ihåg.
Med sina nunor, för å efternamn, finns de där. Hatar. Hatar för att Matilda kritiserade.

Jag läser hundratals sådana här kommentarer varje dag.
Håll dina vänner nära och dina fienden närmre ni vet...
Dess teman är återkommande. Utlänningar kallas alla möjliga skällsord.
Allt ifrån svartingar, pedofiler, parasiter till mångkultursberikare och terrorister.
Deras våldsamma dna påpekas alltid liksom väldigt ofta deras kvinnosyn.
De borde stympas, brännas, slås ihjäl, buntas ihop, skickas hem, dränkas.
Kvinnor som står upp för allas lika värde är horor, slynor, naiva skökor.
De borde gruppvåldtas, skändas, hängas ut.
Plötsligt är det inte så jävla noga med den där kvinnosynen.

Alltså hundratals kommentarer om dagen läser jag. Utan att leta.
Sverigedemokraterna ÄR inte vilket parti som helst, Sverigedemokraternas väljare är inte vilka som helst.
Det finns rötägg inom alla parti men inte i den här omfattningen och inte på det här viset.
Inte så att de hänger på nätet och önskar att folk ska sprättas upp/ våldtas.
En å annan kvinna. En å annan med utländskt påbrå men mest vita kränkta små skitar till män.

Ibland önskar jag hett att jag i nästa liv ska bli lesbisk.
Ibland blir föraktet mer än jag orkar bära.
Män... många män... får mej att må illa.
Sd har i alla undersökningar en bra bit över 23%. Huvudsakligen män.
De kan bli Sveriges näst största parti. Skulle till å med kunna bli störst till 2018.
Jag har slutat bli förvånad. Jag har börjat ge upp hoppet om det här folket.
Samtidigt vet jag att alla män är inte så här.
Det finns fina män oxå.
Män som inte hotar, hatar, kränker.
Män som inte förminskar kvinnor ner till bara yta.
Män med empati, intelligens och med tillräckligt stor självkänsla för att inte hålla på och vifta med pitten stup i kvarten (bildligt talat.)
De finns, jag vet ju det, men alla dessa kommentarer får mej att misströsta stort.

Puss/ Asta