Ung eller äldre mamma

 

Det finns mycket tyckande om när i livet det är bäst att bli mamma och som ung mamma har jag mött vansinnigt mycket åsikter och... initialt... en hel del farhågor.
Jag fick mina barn när jag var 17, 19, 21 och 25 år.
Nu kan jag undra hur jag orkade/ fixade så många barn så tätt alldeles oavsett ålder men då upplevde jag inte det som särskilt jobbigt. Jag växte in i det successivt och visste inget annat.
Delvis var jag kanske för ung för att oroa mej.

Större delen av forskning som gjorts visar på fördelar med att skaffa barn som ung. Kanske behöver man för den saken skull inte vara fyrbarnsmamma vid tjugofem men ändå, att skaffa barn tidigt i livet.
Graviditet och förlossning innebär färre risker, risker för sjukdomar senare i livet så som demens och diabetes, bröstcancer minskar.
Nu har det kommit en forskningsrapport som visar att barn till äldre mammor... kring fyrtio... vinner fördelar. Blir friskare och skaffar högre utbildning. Ni kan läsa/ höra mer om det här.De lärda tvistar alltså och kanske är det som det där med arslet ni vet...

Helt klart är att jag hade blivit en helt annan mamma om jag skaffat barn senare i livet.
En tryggare, klockare, tålmodigare mamma säkert.
En ängsligare, mindre naturlig, mindre påhittig mamma oxå.
Jag tror att mammaålder är väldigt individuellt och för egen del ser jag mest fördelar med mina val.
Mina barn helade mej. I en tid när väldigt mycket var jobbigt och vågskålen kunde vägt över åt ett annat håll fick jag ett uppdrag större än mej själv. Deras kärlek och deras behov lagade något inom mej och kanske är det därför jag är och alltid har varit "mamma."
Det är min främsta roll, min viktigaste uppgift fortfarande.
Man kan aldrig veta vad andra val skulle inneburit, man får bara svaren på de val man gör.
Kanske hade jag sällat mej till "släktens karriär" med ångest och missbruk utan dem?
Kanske hade jag ändå tagit tag i mitt liv, skaffat en utbildning, gjort en karriär och fått färre barn?
Det är omöjligt att säga men fick jag leva om mitt liv skulle jag gjort samma val.

Mamma är man ju inte bara i 18 år.
Mamma är man för evigt.
Jag ser stora fördelar med att jag var ung mamma när barnen var små men jag ser minst lika många fördelar nu.
Jag är... peppar, peppar... frisk, ung i sinnet, stark och mina barn behöver inte ta det ansvaret en åldrande mamma innebär.
Jag kan umgås med mina barn. Jag kan vara deras kompis även om jag för alltid är mamma i första hand.
Jag orkar vara en aktiv, busig, påhittig mormor som förhoppningsvis kommer att få följa barnbarnen till de blir vuxna. Jag vill ju se vad de blir för personer! Vem de blir kär i, vad de kommer få fightas med, vad de kommer älska att göra, vilket yrke de väljer osv.

Och jag kan i lugn och ro satsa på mej själv nu. Gå utbildningen jag alltid drömt om. Arbeta med det jag alltid velat arbeta med. Resa. Sova. Roa mej.
Som blivande barnmorska känner jag oxå att det är viktigt att tänka på den reproduktiva hälsan.
Att unga tjejer och kvinnor gör informerade val.
Fertiliteten sjunker och riskerna ökar när kvinnor väljer att skaffa barn allt senare i livet vilket kan innebära onödigt lidande, oro och ekonomiska kostnader.
Barn måste inte ha stort hus, enorma antal kvadratmeter, dyr bil, båt, ny flashig barnvagn och sjuttielva tillbehör. Barn behöver egentligen bara kärlek och uppmärksamhet. Å lite mat i magen.
Vänta om du vill men vänta inte för länge.

Puss/ Asta