Vi får ta risken att han blir homosexuell

Ja, jag vet att Cissi Wallin skrev ett liknande inlägg men jag skriver ändå, för det är något som jag funderat på.
Jag/ Noahs mamma/ vi får ofta kommentarer på Noahs frisyr.
"Du behöver en klippning." "Nu är det väl ändå dags att klippa honom snart?" "Han har ju en tjejfrisyr."  "Ska han inte ha klänning oxå?!"
Mini har självklart huvudansvaret för sin sons uppfostran men som "medförälder" vilket jag nästan blir då vi lever tillsammans så har jag oxå en del tyckanden å åsikter i frågan.
Och nej, han ska inte snart klippa sej.

Det är faktiskt mest män som har synpunkter i frågan. Varför är det så?! Inte minst Noahs morfar, pappa och morbror.
De verkar oerhört bekymrade om hans könsidentitet. Som om han skulle bli homosexuell för att han hade lockar som tvååring och som om det... i så fall... skulle vara den slutgiltiga katastrofen.
Jag kan tänka ut åtminstone femtusen saker som oroar mej mer kring Noahliten och hans liv.

Jag köper inga "tuffa" kläder till honom heller. Superhjältar å annat går fetbort.
Handlar jag kläder så köper jag färgglatt, mjukt, praktiskt och så älskar han ju Bamse.
Jag tycker inte att barn absolut behöver ha könsneutrala kläder om man inte önskar så men jag tror att barn... och människor över lag... ofta blir bemötta utefter sin stil.
Och så som man blir bemött, så är det stor risk att man blir.
Tuffa pojkar med machohjältar på tröjorna får kommentarer och förväntningar på sej om att vara tuffa, modiga, vilda å brötiga. Samma sak med hårt snaggade frisyrer.
Gossar med mjuka färgglada kläder och virvlande lockar blir mjukare bemötta.
Samma sak med flickor som har prinsessklänningar och söta frisyrer, de blir bemötta annorlunda än om de är mer praktiskt klädda.

Och jag vill att Noah ska bli mjukt bemött. Jag tror att vi som står nära småkillar behöver anstränga oss liiiite mer än med tjejerna för att lära dem samarbete, kommunikation, omhändertagande, skapande precis som vi behöver uppmuntra flickor mer i att ta för sej, våga, stå på sej.

Jag tror inte att det blir barndomens lockar som kommer tvinga iväg Noah till psykolog som stor.
Jag är så säker på det att jag tar risken å tack och lov är mor hans med på samma tåg.

Puss/ Asta