Sen sist

Länge sedan sist.

Mitt liv går i sjukdomens tecken. Ja inte just jag då... influensamonstret flåsar mej i nacken men än har jag lyckats undkomma. Samma tur har inte de små hjärtanen i mitt liv haft.

Min äldsta dotters samtliga tre barn insjuknade i den jävligaste form av influensa som jag upplevt den 6:e februari.
Hög feber, sällan under 40 grader trots febernedsättande, snuva, hosta och allmänt medtagna.
De små änglarna är ju inte särskilt stora. En som blir 5 i sommar, en som blir 2 i sommar å så lilla Astrid på 5 månader.
Och det höll i. Och höll i. Och höll i. Pappan i familjen insjuknade oxå och det var allmänt kaosartat.
Själv undvek jag dem så gott det gick under konstant skitdåligt samvete.
Jag är astmatiker och influensan slår hårdare mot oss men hade jag bara haft mej själv att tänka på så hade jag struntat i det. Men nu ville jag inte smitta Noah. Tillslut fick jag ändå göra brandkårsutryckningar, och komma med glass, passa barn när den lilla skulle till akuten.
Det blev flera besök på vårdcentral och barnakuten i grannstaden där beskedet bara var att de skulle ha mycket dryck å att det snart vänder.

Förrförra tisdagen blev dottern dock inlagd med lilla Astrid. Hon fick sond, dropp och syrgas på barnavdelningen i Halmstad.
Men efter tre dagar försämrades hon kraftigt och fick intuberas och läggas i respirator medan det letades plats på tillräckligt avancerad barn iva.
Hon fick en plats i Göteborg och jag for dit tillsammans med dottern.
Det var oroliga dagar. Det första dygnet i Göteborg kritiskt.
Att se denna lilla docka med alla slangar, infarter och sonder uppkopplade till alla dessa maskiner och inte veta säkert att hon skulle klara sej var fruktansvärt.
Att se sin dotter, fullkomligt slut efter veckor av oro och vakande, var inte heller speciellt muntert.
Lilla Astrid hade en dubbelsidig lunginflammation. Virusbetingad så kroppen fick läka den själv. Mot virus biter inte antibiotika, även om hon fick det ändå för att inte dra på sej ytterligare smittor.

Jag var kvar till måndag kväll. Då var allt stabilt. På tisdagen togs hon ur respiratorn och på onsdagen fick de flyttas till Halmstads sjukhus igen.


Men även min dotters lilla kille Mio, han som blir 2 i sommar, började bli medtagen av all denna långvariga feber. Sedan några dagar tillbaka ligger även han inlagd med dropp.

Här hemma har maken varit isolerad sedan i tisdags när han fick feber.
Igår fick Noah feber. Jag är tveksam till om han har influensan. Han har inte lika hög feber och är rätt pigg å glad ändå.

Summa summarum är att det har varit en jävla februari!
Men oxå att min tacksamhet över att vi lever i Sverige och har den skattefinansierade välfärd vi har.
Det är i stunder som denna man på riktigt inser vad man får för sina skattepengar och vad som hänt om vi inte haft den kunskap och kompetens som idag finns.
Min son hade en rejäl lunginflammation när han var 6 månader som han fick antibiotika intravenöst för. Om jag och min dotter levt för 100 år sedan... alternativt i något U-land idag... så hade både hon å jag fått gå igenom erfarenheten och smärtan av att mista ett barn.

Vad har ni pysslat med sen sist då?

Puss/ Asta