Ett mörkt politiskt landskap.

Det var länge sedan jag skrev något om Sverigedemokraterna.
Luften har gått ur mej lite i frågan. Inte så att jag tycker de är mindre rasistiska eller att frågan är mindre viktig... nej mer så att jag tappar kraft.
På den gamla goda tiden här på Asta Pastassons blogg var mer än vart annat inlägg politiskt.
Men... man blir trött av att slåss mot väderkvarnar och jag är smärtsamt medveten om att få rasister bytt bana efter att ha läst min blogg.
Jag talar för de redan frälsta. Och kanske en å annan som är "ointresserad av politik". Hur man nu kan vara det?  Politik är ju typ bara allt i ens vardag och i det samhälle man lever i.

En orsak till att luften gått ur mej är att både Moderaterna och Kristdemokraterna i mångt och mycket kopierat Sd's politik och tonläge.
Antar att få har missat Moderaternas valpropaganda som cirkulerat under vintern. Filmer och affischer  som lika gärna kunde varit Sverigedemokraternas och som påminner väldigt mycket om den kritiserade valfilm fr 2014 med kvinnor i burka som rusar om svenska pensionärer och snor välfärden.
Då förfasade sej man från vänster till höger... nu var det visst inte så tokigt längre.
Och Kd som tar hjälp av rasistpampen Skara-Bert Karlsson.
Det behöver väl knappast ens förklaras varför det är ett lågvattenmärke?!

Även mitt eget parti har skruvat upp tonläget och ger folket vad folket vill ha.
Pratar om hårdare tag, fler poliser, en ansvarsfull flyktingpolitik (bland Europas hårdaste... det är alltså ansvar numera?)
Jag är MYCKET besviken över detta. Hur besviken jag är får jag känna efter fram till valdagen.
I övrigt tycker jag att Stefan Löfvens regering har lyckats med otroligt många bra reformer och med ekonomin för att bara ha styrt Sverige i dryga 2½ år med egen budget.
Allt kan inte ändras, rättas till och göras skitbra på några få år.

Men Sd då. Partiet vill nu ta sin rasistiska politik ett steg längre och nu när Jimmie Åkesson har åtminstone två partier med sej på banan vad det gäller att det är mer synd om oss att få hit en massa flyktingar än vad det är om flyktingarna som får bombas sönder där de bor så pratar han ivrigt om vad han tror å hoppas är nästa stora steg inom migrationspolitiken... återinvandring.
Detta är ju ingen nyhet. Mindre slipade sverigedemokrater har inte haft samma tålamod att invänta stämningar utan talat om detta ända sedan de inte försökte hymla med att de tillhörde vit maktrörelsen.
Allra helst vill de skicka tillbaka människor som kommit senare än 1970.
Ja eller "förmå dem återvända hem." Där de "hör hemma."
Det låter ju helt jävla verklighetsfrånvänt men jag känner mej inte alls säker på att det är det inom några år om det här nya troliga tredje blocket (M+Sd+Kd) får kuckelura ostört.
Om Löfven och resten fortsätter sätta upp fingret för att se vart vinden blåser.
Olof Palme sa "Politik är att vilja" och det är så jävla sant. Mona Sahlin använde ofta detta citat. Löfven är mer förhandlare än idealist. Tyvärr.
En trovärdig politiker skall inte försöka följa strömmen, hen ska leda den utefter övertygelse. Hen skall ha en idé och arbeta för det, inte ge folket det folket vill ha.
Jag känner mej nedslagen av Sd och M framgångar och av att det inte finns nån riktig motsats. Visst V och Fi i all ära och Mp gör väl vad de kan, men det ÄR ett stort politiskt parti som Socialdemokraterna som har muskler att möta dessa kalla främlingsfientliga vindar. Och de har ingen lust. De vill inte tappa väljare till Sd genom att vara obekväma. De orkar inte ta diskussionen om att parallellsamhällarna behöver annat och mer än fler poliser, hårdare tag och längre straff. Och det gör mej sorgsen.

Kanske är det därför jag tappar luft. En rasist är en rasist liksom, Jimmie varken förnekar sej eller förvånar men bristen på motstånd är... deprimerande.

Puss/ Asta