Den ovillkorliga kärleken

 

Jag grunnar mycket över föräldraskapet i dessa dagar. Alltså det föräldraskapet till det vuxna barnet.
Lotta Grey alias Vimmelmamman skrev på sin instagram:  "Det bästa som hänt mej. Så säger vi ofta om vårt föräldraskap. Ibland tänker jag att det är övermäktigt att bära. Att de inte får vara själva anledningen till att vi existerar. Vi måste alltid ha huvudrollen i våra egna liv."

Om det är sant så har jag misslyckats. Jag har misslyckats där.
Mina barn är HELA min värld. Jag växte upp med dysfunktionella föräldrar och inget mål har någonsin varit så stort för mej, så självklart, som att mina barn ska känna att de ÄR just hela min värld.
Jag har älskat dem villkorslöst, på fyra olika sätt, men lika mycket och lika högt och jag har någonstans förväntat mej samma ovillkorliga kärlek tillbaka.
Jag inser nu att jag saknat den mer än jag trott. Mina föräldrars ovillkorliga kärlek och att jag trott mej kunnat förhandla mej till den av mina barn. Att de skulle kunna laga ett hål.
Men den enda som faktiskt kan ge ovillkorlig kärlek är föräldrar. Barn kommer alltid ha en annan och högre prioritet.

Jag var sjutton år när jag blev mamma. Sjutton år och jag hade inte sett ett spädbarn på vykort. När min förstfödda lades kladdig på mitt bröst efter en förlossning som kändes bra mycket mer än den mamma utlovat som mensvärk läkte ett hål i mej.
Jag var så ung men hade ändå väntat ett helt liv på henne.
Det är stort alla gånger man får barn, men mamma för första gången blir man bara en gång. Den där "aha upplevelsen" om hur stor kärlek som är möjlig får man bara en gång.

Jag är 48 år och mina barn (och barnbarn) är anledningen till min existens. Långt mer än de flesta jag känner.
Det är fint och gott men det får inte vara nog.
Jag måste finna fler anledningar till att leva och att skratta.
Jag är mamma med hela min existens och långsamt börjar jag komma till insikt att det kanske inte är det bästa. Att jag i min jakt att kompensera en olycklig barndom går för långt i den ovillkorliga kärleken.
Jag har en karriär.
Jag har vänner... jag vill ha fler.
Jag har en hund
Jag har (oopps) en man.
Jag är jag. Oxå. Inte bara mamma, mormor å farmor.

Puss/Asta