Livet är för kort för sånt trams

Provade 2 toppar igår på Lindex och bad mina Instagramföljare om råd vilken jag skulle köpa.
Den ena av dem ser ni ovan. Det var den minst populära (den andra kan jag visa i annat inlägg om ni vill.)
En av de som kommenterade skrev så här: "Den ljusa. Den mörka blir för utmanande."
Jag frågade vad hen menade som vidareutvecklade: "Ja, lite för urringad för en äldre kvinna."

Mmmm.
Åldersnojan till trots som jag skrivit om tidigare innefattar inte det här. Inte alls.
Som jag sagt tidigare så handlar den nojan endast om att det känns som att val å möjligheter börjar sina ut och att dagarna... på nåt sätt... börjar ta slut.
Det handlar inte om rynkor å sånt där tjafs och det handlar sannerligen inte om att jag känner mej intvingad i en viss roll.

Det finns så otroligt många fåniga oskrivna regler hur vi kvinnor ska förhålla oss. Hur vi ska vara. Bete oss. Och inte minst klä oss.
Inte si och så om du är kraftig
Inte si och så om du är storbystad
Inte si och så om du är äldre
Inte för mycket, inte för lite.
Suck!
Är livet verkligen inte tillräckligt komplicerat ändå?
Finns det inte en hel massa viktigare saker att bry sej om än hur andra klär sej?
Hen från Instagram skulle bara veta! Jag visar ofta betydligt mycket mer tuttar än så här.
Varför skulle jag inte? Jag älskar bröst och tycker de är vackra i alla former och storlekar och åldrar. Då vore det ju oerhört dumt att ha polo bara för att jag hunnit fylla 28 eller 34 eller var gränsen nu går för "äldre."

Skit i klädregler mina vänner. Blanda som du vill. Randigt och prickigt.
Rosa och gult. Ha urringat om du vill. Höghalsat om det känns bättre.
Magtröja om du gillar det alldeles oavsett om du har rutor eller volanger på magen.
Lyssna på tant. Jag vet. Livet är för kort för sånt trams.

Puss/ Asta