måndag 13 maj 2019
Det lär knappast vara en glass som fuckar upp era ungar
Jag tycker jag hör det överallt. Tjatet om vikt. Kilon hit å dit. Uppvisande av den lilla valken eller den lilla putmagen. Och så lösningarna då... dieter och olika övningar som skall slimma till perfektionen. Jag tycker det är så sorgligt. Och extra sorgligt när personen med den lilla valken eller det lilla putet har barn.
Och vet ni. Jag har varit P R E C I S lika dan när mina ungar var små.
Satt med mina salladsblad. Svor högljutt.
Vältrade mej i självförakt med väninnor som någon slags jävla sport.
Och det är klart ungarna såg. Att de hörde.
Jag skäms!
Det är en av de saker som jag har allra mest dåligt samvete för som mamma.
Men jag var inte medvetnare än så. Tyvärr.
Men jag tycker det är ännu värre idag. Idag involveras barnen än mer.
Föräldrar som på allvar talar om bra och dålig mat med sina avkommor.
Barn ska pröva många smaker. Utveckla sina smaklökar. Äta balanserat och måttligt. Inte fundera över varför pizza är dåligt.
Och som verkar tro att raffinerat socker är ungefär lika farligt som kokain.
Livsfarligt med en glass. Totalt förbjudet med en bulle.
Jag talade med en småbarnsmamma som jämförde socker med barnmisshandel!
Jag ska berätta en hemlis, det är inte glassen (eller bullen eller smågodis framför fredagsfilmen) som kommer fucka upp era barn. Det är er ångest!
Ert tjat om kalorier och valkar och dieter och träning.
Ätstörningar är garanterat farligare än socker i måttliga mängder.
Det är tufft att växa upp och vara ung tjej. Det har det alltid varit men nu känns det värre än någonsin. Kroppsmedvetenhet och kroppshatet går allt lägre ner i åldrarna. Sjuåringar pratar om att de är tjocka!
Det beror så klart inte bara på bantande mammor och glassrädda föräldrar utan på tiden i stort med sociala medier, all reklam som hyllar sjuka ideal, normaliseringen av plastikkirurgi osv.
Det krossar mitt hjärta verkligen att vi om å om igen upprepar samma misstag och uppfostrar våra döttrar (främst) att de måste se ut på ett visst sätt för att duga och räcka till.
Den största sanningen inom barnuppfostran är, hur klyschig den än må vara, att barn, barn gör inte som vi säger... de gör som vi gör. Och de fattar oxå att det är ljug när mamma säger att kvarg är godare än glass.
Socker är inte knark. Socker är en kolhydrat. Punkt.
Puss/ Asta
Etiketter:
barnuppfostran,
socker är inte knark,
utseendehets,
ätstörning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare