lördag 15 februari 2020

Bloggeri



Det händer ibland att jag kollar igenom gamla blogginlägg.
Här på Blogspot har jag varit sedan 2013 och innan dess hade jag bloggat drygt 5 år på annan portal.
Wow. Det är länge för för mej, oceaner av tid, som så rastlöst överger det mesta efter ett tag.
Det är inte särskilt konstigt att jag ofta känner att jag "redan skrivit om allt."
De sista fem? åren har framförallt skilt sej på tre sätt.
1. Antalet bloggläsare har... dykt (ja, det finns inget mer förmildrande uttryck att använda.) Under min storhetstid ca 1000 besök per dag, nu 250-300 per dag.
2. Jag får sällan kommentarer. När jag kollade igenom de första åren så hade jag alltid tvåsiffriga kommentarer.
3. Delvis som en konsekvens av punkt 1 å 2, skriver jag betydligt färre inlägg.
Förr skrev jag två, ibland tre, inlägg om dagen. Nu skriver jag kanske 10-15 på en bra månad.
Det låter ju som en uppvisning i självförnedring. Som en firad och älskad hockeyspelare som bara blir sämre å sämre men vägrar lägga av trots att fansen gått från att ge stående ovationer till att bua.
Det är sant. Delvis är det så.
Men jag tänker att 250 läsare är oxå stort och en del har följt mej HELA TIDEN.
Fatta vilken enorm ära, någon har velat läsa mina tankar i över ett decennium.

Och jag VILL fortsätta blogga. Vill finna ny inspiration och kraft.
Som jag sagt så många gånger tidigare så bloggar jag först och främst för min egen skull, som en slags dokumentation av mitt liv och mina tankar, men det är ju självklart även för er och det är kul de gånger som jag får del av era tankar och synpunkter. Och ännu roligare de gånger det uppstår diskussioner er emellan. Engagemang. Engagemang är alltid roligt.
Bloggandet som varat i över tio år, sedan jag var tonårsbarnsmamma, och på en helt annan mental plats än nu har blivit en del av mej själv.

Finns det nåt inlägg du saknar eller åtminstone skulle vilja att jag skrev om?
Nåt du undrar?
Det är NU om inte förr du ska kommentera (här eller på facebook.)
Om inte så kör jag på. I mindre skala, för förre läsare än förr men ändå.
Lite till i alla fall.

Puss/ Asta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare