Manshat och förhållningssätt

Fick ett ryck å tänkte att jag skulle åka och träna i kväll.
Jag skulle inte hinna dit för än vid 21 tiden men det är inga problem för gymmet stänger inte för än kl 23. Det är obemannat och man får gå in med nyckelkort tidiga mornar och på kvällarna. Jag vet att vid nio brukar det vara ganska tomt för det är typ då jag brukar bli klar.
Jag var visserligen lite trött och ett knä protesterade sedan gårdagens träning men jag kände mej ändå förhållandevis... tillräckligt... pepp.
Så jag kom in efter hundpromenaden. Bytte om, fyllde vattenflaskan, packade skorna... och så kom obehaget.
Obehaget stavas män.
Det kändes jävligt obehagligt att vistas i en öde byggnad, på kvällen om någon okänd man var eller skulle komma dit.
Jag brottades med mej själv en stund. Beslutade mej för att ta det imorgon förmiddag istället, "det blir bättre för knät" och la ner.
Och efter en stund kom självföraktet.
Men så jävla paranoid du är.
Vilken jävla tönt.
Varför skulle den eventuella mannen göra dej nåt.
Fan. 

Men på riktigt?!
Är det så jävla konstigt att man tänker så som kvinna?
Jag har tidigare skrivit ett flertal gånger om sexuella inviter och övergrepp jag råkat ut för från att jag var barn till att jag nu är ordentligt vuxen.
På tåg.
På jobbet.
I hissar.
I taxibilar.
På släktkalas.
På krogen.
På gatan.
Varför skulle det inte kunna ske på ett gym då?


Sanningen är ju att de faktum att män tar sej rättigheter från att komma med oinbjudna sexuella inviter och närmande till att begå regelrätta våldtäkter är något som vi kvinnor tidigt får lära oss att förhålla oss till.
Akta oss för mörker. Öde platser. Att vara för berusade. För ensamma.
Akta oss för att följa med främmande män. Bjuda hem främmande män.
Gå med nycklarna i handen. Ett förprogrammerat nummer i mobilen.
Eller för all del bli ihjälslagna av män vi älskad, värnat, skaffat barn och gift oss med.
Det syns inte utanpå vem som är en våldtäktsman.
De har ingen särskild ålder, etnicitet, klädsel.
Det står inte "svin" i pannan på dem.
Ständigt och jämt rasar män (och ibland även kvinnor) i kommentarsfält "Inte alla män."
Det är sant. Inte alla män. Men många män. Och du kan aldrig i förväg veta vem.
Polis, rättsväsende, föräldrar, samhälle säger till drabbade kvinnor "Men varför följde du med en man du inte kände."
Underförstått måste kvinnor tänka just... alla män.
Eller vilken man som helst.
Och säger man det så vädrar man manshat.
Någonstans läste jag en så jäkla klok kommentar.
Män som hatar kvinnor slår, våldtar och mördar.
Kvinnor som hatar män protesterar och undviker.
Viss skillnad.

Och på tal om manshat.
Läste ni att polisen gjorde en riktad insats mot sexköpare på Söder i Stockholm.
Det gällde lägenhetsbordeller där flertalet av de prostituerade var unga fattiga kvinnor från Baltikum och liknande länder.
41 män greps på ett bräde.
Polisen kan uppenbarligen när de vill.
Män som helt utan hänsyn eller tillstymmelse till empati med berått mod köper en våldtäkt mot en utsatt ung kvinna. Till vissa lägenheter var det kö.
Här är några av de gripna:
Man 35 år, arbetslös flerbarnsfar.
Man 19 år, studerande.
Man 43 år, VD på stort företag, har fru och barn på annan ort.
Man 26 år, funktionsvarierad.
Man 56 år, änkling på tjänsteresa i Stockholm.
Man 32 år, nybliven far, har fast jobb och fru.
Man 31 år, turist från ett europeiskt land på weekendresa med killgänget.”

Som sagt. Inte alla män. Men vem som helst.
Därför tränar jag i morgon förmiddag.
Därför pyser jag lite manshat här i kväll.

Puss/ Asta