Nangiala får vänta

Jag har katt.
Jag har förstått att det är många även inom min bekantskapskrets som inte vet om det då jag mest pratar om hunden. Jag har haft en å samma katt i nitton år... hon fyller 20 i sommar... och hon har överlevt fyra hundar.
Hon lever å lever å lever. Läste att en katt på 20 år är jämförbart med en människa på hundra år. Och jag har på nåt sätt inbillat mej att hon bara ska fortsätta.

Vilda.
Vilda Matilda Sebastian.
Vilda för att hon var "vild" när hon kom som stor kattunge och utslängd sommarkatt. Matilda för att det går bra ihop med Vilda och Sebastian eftersom hon var småelak mot min första hund Baron och på Farmen fanns det en elak karl som hette just så.

I onsdags blev hon sjuk.
Sjuk är ett understatement.
Jag upptäckte på kvällen att hon inte ätit, druckit eller kissat på hela dagen.
Hon stod med pannan mot väggen i min säng i flera minuter och från att först blivit road blev jag snabbt djupt oroad när jag såg hur märklig hon var.
Hon ville inte stå på sina ben. Hon sjunk ihop. Blottade huggtänderna. Ville vara i fred.
Jag trodde hon skulle dö den natten men när jag vaknade låg hon kvar på precis samma ställe (hon vill aldrig sova i min säng, jag är hundtanten för henne.)
En ny natt kom och hon hade inte flyttat på sej. Inte ätit. Inte druckit. Inte kissat.
Låg på samma ställe, till synes väldigt trött och oerhört likgiltig.
Hade bokat tid till idag när hon skulle få hjälp till sista vilan.
Och även om jag är hundtanten och Vilda framförallt tyr sej till Mini och maken så älskar jag henne och hon har levt en stor del av mitt liv.

Så kom jag hem från jobbet.
Katten står upp. Hon har ätit lite. Hon har druckit.
Hon har ett annat ljus i ögonen.
Vi åkte in med henne efter lunch till veterinären som kände igenom henne och tog prover.
Veterinären hade i förväg varnat om att när så här gamla katter plötsligt blir dåliga är det levern eller njurarna som gett upp.
Men provsvaren visade att hon hade helt normala lever och njurvärden och inga infektionsvärden.
Veterinären gissade på en virusinfektion eller kanske än troligare en mindre infarkt i hjärnan.
Det blev ingen spruta och inget Nangiala.
Istället fick hon komma hem.
Fortsatt lite trött och tagen, jag hoppas hon återhämtar sej och detta inte är hennes nya jag, men hon äter, dricker och står.

Jag är outgrundligt tacksam för varje dag nu med Vilda Matilda Sebastian.
Hon som fostrat mina ungar. Mina hundar. Empatitränat dem alla.

Jag trodde det inte i går, men hör ni... jag har katt. Jag HAR fortfarande en katt.

Puss/ Asta