Tankar kring utfrågningen av Stefan Löfven på Svt

Socialdemokraterna är ju mitt modersparti. Även om jag vänstrade med Miljöpartiet sist det begav sej. Trots att jag för första gången väldigt starkt överväger att rösta på Vänsterpartiet.
Det är mitt parti.
Och Stefan Löfven. Min magkänsla är att han är en väldigt fin människa.
En god människa, en man som vill väl.
Men. För det finns ett men här, jag tycker inte han är rätt person att leda Socialdemokraterna.
Han är för vag, för resonerande. Han böjer sej för andras åsikter, framstår lite som en kappvändare. Han är otydlig och utan visioner. Och så har karlstackarn ytterst lite karisma. Upprepat under utfrågningen var min känsla, men sätt ner foten!

Utfrågningen nu då.
Jag anser att den här regeringen har gjort ett bra jobb.
De har endast regerat 3 år med egen budget och de har fått igenom flertalet av sina vallöften. Arbetslösheten sjunker, statsskulden minskar och många viktiga rättvisereformer är genomförda.
Stefan Löfven är av outgrundlig anledning skitkass på att förmedla sina framgångar. Få svenskar vet ex att våra problem till trots, vi hör till de mest framgångsrika i världen på integration.
Problem återstår fortfarande men många frågor är komplexa och tar lång tid att åtgärda. Det finns inga mirakelkurer där man knäpper med fingrarna för att lösa vårdköer i en växande befolkning, en uttalad segregation, sjunkande skolresultat och andra stora samhällsfrågor. Sittande regering behöver mer tid på sej.
Det är min fasta övertygelse om att denna regeringen är bäst lämpad att lösa de här utmaningarna och att det är så vansinnigt viktigt att de får lov att göra det.

Reflektion 1.
Detta ständiga tjat om "höjda bensinpriser."
Om att regeringen skiter i landsbygden där man minsann måste köra bil för att det inte finns kollektivtrafik.
Och Löfven mumlar och sympatiserar utan att ge några direkta svar när sanningen är  den att a.) Vi måste minska koldioxiden och få mer förnybar energi in i transportsektorn och privatbilismen. Det får kosta därför att annars spelar ingenting annat någon roll.
b.) Ett boende i Jämtland. Eller vilken glesbygd vi nu är talar om har lägre boendekostnad än vad de som bor i storstäder och städerna kring dessa har.
Samma hus i Värmland som i Stockholm kostar åtskilliga miljoner mindre så då kanske de får ta att de inte har tunnelbana och får köra lite mer bil.
Men det vågar Löfven inte säga. Det verkar ingen politiker våga säga.

Reflektion 2.
Den nya hjärtlösa asylpolitiken. Den som inte alls är traditionell socialdemokratisk politik. I såfall hade kanske inte dess sidoorganisationer protesterat så kraftigt.
Det anstår inte en sosseregering att hindra föräldrar och barn att återförenas  för att "alla länder i Europa måste ta ansvar."
Det är för jävligt. Och om han åtminstone sagt att det är för jävligt så hade jag kanske förlåtit honom.
Ja, vi tog 2015 emot exceptionellt många flyktingar.
Det är vi som ska vara stolta och andra länder skämmas, inte tvärtom.
Det ÄR en exceptionell situation i världen med fler flyktingar än det varit sedan Andra Världskriget.
Och vad har det egentligen kostat oss? Hur har vi påverkats av dessa gigantiska flyktingströmmar som rör sej i världen? Vad har du fått försaka sedan 2015?
Nä. Precis.
Jämför med hur det ex ser ut i Libanon. I Grekland.

Reflektion 3.
Kriminalitet gror i utanförskap och fattigdom. Så är det nu. Så var det för 100 år sedan.
Vårt samhälle behöver med polis och domstolar ta krafttag mot den organiserade brottsligheten och gängen som tar över våra förorter.
Det tror jag alla partier är ense om.
Men att en socialdemokratisk partiledare lägger så lite energi på att förklara hur vi hamnat där vi hamnat genom låga skolresultat, hög arbetslöshet, deprimerande bostadsområden, stora klassklyftor DET är anmärkningsvärt.
Ska vi bara skärpa straffen så kan vi redan nu sätta igång och bygga fler fängelser. Grunden är här. Här måste man åtgärda.
Ungdomar måste återfå tron på att kunna påverka sin framtid.
Socialdemokraterna skall inte falla för frestelsen att se Moderaterna och Sverigedemokraternas lösningar på detta.

Summa summarum. Jag vill ha en socialdemokratisk regering. Helst med annat styre än Löfven. Önskar mej en ideologisk, rapp, karismatisk, debattskicklig ledare, allra helst kvinna.
Och än så länge kvarstår mitt beslut att ge Sjöstedt min röst.
Trots att han inte matchar mej fullt ut politiskt.
För att han är tydlig. För att han står upp för mina hjärtefrågor...
Solidaritet. Miljön. Minskade klassklyftor.

Och ja. Jag tror tyvärr Socialdemokraterna förlorar makten.

Vad tyckte du?

Puss/ Asta