Att vara tacksam

 

Inspirerad av min fina bloggkollega och vän vill jag skriva ett inlägg om tacksamhet.
Idag... eller ja, klockan är över midnatt så igår... fyllde jag 44 år.
"Hur känns det?" frågar dom som vill vara snälla. "Hur känns det att vara så gammal" frågar dom andra :) och mitt svar är samma...
Alternativet vore mycket värre.
Allt sedan min vän Lena dog inte ens 35 år gammal har jag känt tacksamhet över att få bli äldre, över att ha fått vara med ännu ett år. Även stunder när livet varit ganska svårt.

Jag har en del yngre läsare.
Till er vill jag säga... räds inte medelåldern. Räds inte att fylla 40.
Samma dag... i princip... blir du förvisso mer rynkig, gråhårigare, slappare i hullet, stelare i leder, orolig för malignt melanom... men livet blir oxå så mycket bättre.
Min bästa tid är nu!

Jag brukar vara rädd för att säga att jag är lycklig.
Jag brukar dra lite grann på det där med att erkänna att jag mår väldigt väl.
För att jag i grunden är en människa inställd på katastrofer.
För att jag är mer pessimist än optimist, även om det senare anses lite finare.
Jag är helt enkelt så himla rädd att det ska vända... att nåt hemskt ska hända... i samma ögonblick som jag uttalat orden eller ens tänkt dem.
Men nu gör jag det ändå.
Är lite wild & crazy så här på födelsedagsnatten.
Jag mår bra! Jag känner mej så tillfreds och så tacksam och det har jag gjort ganska länge nu (med mina mått iaf.)
Jag känner att jag står allt stadigare på jorden och att jag är nöjd med det jag har och eftertraktar inte en massa mer.
Inte just nu.
Inte idag.

Jag känner så klart tacksamhet över att vara född i ett av världens absolut tryggaste länder. Jag är tacksam över att ha ett hem, pengar så jag överlever, mat på bordet. Att jag lever i en demokrati. I ett av världens mest jämställda länder (trots allt.)
Jag är tacksam över att få vara kvinna. Över att ha fått bli mamma.
Tacksam över världens finaste barn. Över att ha en man som bryr sej om mej.
Tacksam över det väntade barnbarnet, över världens bästa kollegor, över mitt yrke (trots allt även här.)
Jag är tacksam över mina pärlor till vänner.
Tacksam över att ha båda mina föräldrar i livet å att älska dem. Tacksam över min fina bonusmamma Britt.
Jag är tacksam över att Märta vakar över mej vart jag än går och jag är tacksam över att få dela mitt liv med världens finaste prins.
Å över ER... tänk vd jag är glad över alla er. Som läser, som följer, som tycker att jag har något att säga, som kommenterar!

Jag är tacksam över att få vara frisk. Över att ha kommit igång med träningen.
Jag vill bli ÄNNU starkare, friskare, sundare.
Jag vill ta hand om mej å ge tillbaka till min kropp och det är så skönt att det denna gång inte handlar alls (jo, kanske pyttelite) om utseende och vikt.

För att tjata vidare är jag tacksam över att jag får må bra igen. Över att jag är påväg tillbaka in i arbetslivet och över denna fina dag.
Egentligen kanske den inte skilt sej från många andra födelsedagar, det är nog mitt mående, min känsla som gjort den till min hittills finaste födelsedag.

Sov gott.
Hade jag varit amerikan nu så hade jag skrivit and God bless you, men nu är jag svensk så då avslutar jag med... "Fan så gött att Tre Kronor spöade skiten ur Kanada."
Vilken bragd. Have a safe trip home Canadicks. :)

Puss/ Asta