Antingen eller

 

En blogg... rätt olik de andra jag följer... är Vimmelmamman.
Till skillnad mot flertalet av hennes läsare (antar jag) så har jag inte följt henne sedan tiden hon var sjuk i cancer utan fastnade rätt nyligen, kanske för nåt halvår sen.
Jag läser inte varje dag, men catchar lixom upp emellanåt.
Vimmelmamman... eller Lotta... är otroligt snygg å glammig, jobbar som kändisjournalist på Hänt Extra, har en bedårande son, en fantastiskt vacker man, ett tjusigt hem. Det är barnflicka å botox men oxå väldigt mycket vardag och känslor, sånt jag känner igen hos mej själv.
En varierad och sympatisk blogg som jag rekommenderar.

Hur som helst, i senaste inlägget skriver hon om att hon vill/ ska göra en tatuering på handleden. Hon har redan tatuerat in sin sons namn på överarmens insida.
Hon får olika reaktioner.
Jag fascineras... igen... av hur mycket känslor tatueringar väcker. Hur det delar befolkningen mellan de som tycker tatueringar är vackra och de som inte gör det.
Hur de som inte gillar tatueringar lätt benämner det i termer som "smutsigt", "billigt" och "white trash."

Själv älskar jag tatueringar. Men precis som jag älskar skor så tycker jag vissa tatueringar är snygga och andra fula... och en del är balla men passar inte mej.
Jag vill att mina tatueringar ska betyda något/ stå för något även om 20 år.
Jag vill inte bara ha ett vackert motiv om ni förstår vad jag menar.
Jag har själv två stycken just nu.
En liten meningslös nalle som jag satte dit för hundra år sedan på den tiden när man fortfarande valde bland tatuerarens motiv och inte var jobbig å kom med egna idéer. Således satt jag där i en soffa och bläddrade bland skisser på nakna skrevande kvinnor å dödskallar. Å så ett ark med "tjejmotiv"... delfiner, rosor, fjärilar och en nalle. Det blev nallen. Den ska på sikt täckas av något mer meningsfullt motiv.
Sen har jag Märtas huvud (valp porträtt) strax nedanför nacken.
Den kommer jag bära med samma stolthet när jag är 70 år.

Jag har flera "tatueringstankar" i huvudet. Det är tur att det är lite dyrt för annars hade jag nog gjort flera jag ångrat. De ska lixom mogna.
Jag skulle vilja göra symboler för barn å barnbarn.
Inte namn... det är inte min grej... med kroppen fullklottrad av förnamn på 4 ungar och gud vet hur många barnbarn det blir. Men typ fjärilar eller annat som symboliserar varje barn flygande över nyckelbenet å mot axeln... eller nåt liknande.
Jag vill även skriva Winnerbäcks låttitel "Kom ihåg mej då" i nacken eftersom den låten/ texten är speciell för mej å har varit många, många år.
Jag har länge funderat på en större sjuksköterskepinuppa på utsidan av vaden å det sista även på att föreviga Gottfrid...
Det sista möter protester av nära å kära som tycker att jag inte kan ha hela ryggen full av hundansikten... å de kanske har en poäng... jag har inte bestämt mej.

Vad tycker du om tatueringar?

Puss/ Asta