I fas.

 

Jag har en bra dag. Det är lixom svårt att låta bli när hösten är så här vacker.
Solen skiner, luften är hög och allting doftar... egentligen av död... men för mej är det "omstart" på nåt vis.
Jag är ledig. Inte förrän nästnästa onsdag, alltså om 12 dagar, flexar jag in igen till Gud, Landstinget och patienternas tjänst.

Idag har jag fått gjort det jag föresatte mej innan.
Jag har sprungit (idag kändes det kanon), jag har haft en dejt med min Cissi (och sett på hennes små kattbebisar), jag har handlat och gjort diverse ärenden (bland annat varit på systemet), jag har njutit av hösten, promenad och ensamtid med min prins. Å jag har färgat håret.

Jag är i fas skulle man kunna säga.
Det är inte mamma.
Hon är halvt hysterisk för att min struliga, egocentriska, missbrukande bror ställt till det än värre än vanligt och i detta nu sitter häktad. Han har varit extra meckig (till och med för att vara honom) sista tiden och mamma är 100% fokuserad där.
Hon har inte ens köpt en resväska.
(Nu känner jag ett trängande behov av att andas i ett papperspåse.)
Maken sa dagens mest klockrena kommentar: "Du planerar som om ni vore en normal familj."
Mmmm.

Ja. I alla fall...
Jag har färgat håret. Å sippar på ett glas vin i detta nu i skenet av stearinljus.
Sen ska jag ta itu med sista stycket i Bloggdalas bok "En smula underbar."
Som sagt, i fas.

Hur har ni det?

Puss/ Asta