Härlig bild va? Minns ni hur det kändes? De där första kyssarna?
Den där galna åtrån?
Ikväll på Karlavagnen talade de om sex, skydd, könssjukdomar och hur man pratar om sånt här med sina barn.
Hur har ni gjort med era ungar? Eller hur tänker ni er att ni ska?
Hur pratade era föräldrar med er?
Själv är jag uppfostrad av två motsatser, av två generationer.
Mamma och mormor.
Fast mormor var 36 år äldre än mej och skulle ju faktiskt ha kunnat vara min mamma.
Mamma var väldigt frispråkig. Å frisinnad.
Hade mängder av älskare. Högljutt sex. Massagestavar i sängbordet.
Mormor var djupt pryd.
Hon tyckte att alla som haft typ mer än två karlar i sitt liv var slampor.
Ordning o reda och ingenting som fick verka utmanande eller stötande.
De där två världarna krockade rätt rejält i mitt huvud när jag var ung flicka.
Själv var jag, som jag berättat tidigare, rätt gränslös och destruktiv när jag var ung och det kom till sex.
Det var aldrig något medvetet behov, aldrig nån lust som styrde mej.
Mer en vilja och ett behov av att bli accepterad å älskad.
En oförmåga att kunna säga "nej", ett inre krav att "jag faktiskt hade gett klartecken när jag gick med på den där kyssen."
Mitt fokus som sexpratande mamma har därför naturligt mest handlat om det.
Om att bejaka lust. Om att stå upp för sin egna vilja. Rätten att ångra sej och tacka nej när fan som helst i förloppet. Att vakta sin integritet.
Jag har alltid kunnat tala öppet och naturligt om sex.
Mina barn har inte blivit lika naturliga för det.
Åtminstone inte alla av dem.
De två mellersta av mina ungar, ffa dotter nr II, är direkt pryd.
Hon är lik sin pappa där, precis som på de flesta andra sätt.
Äldsta dottern har alltid kunnat prata öppet om sex. Hon är näst intill min överman och det finns perioder i hennes liv när jag fått bromsa och nästan skrika att "Nej, det vill jag faktiskt inte veta!!!"
Så jag vet inte, jag tror inte alltid att det "hjälper" att man som förälder är pryd/ öppensinnad. Barnen blir det dom blir ändå.
Skydd har vi så klart snackat. Eller jag har uppmanat. Å uppmuntrat.
Å berättat om HIV och klamydia och allt det där.
Det sägs att ungdomar är så dåliga på att skydda sej med kondom, vilket säkert stämmer för könssjukdomarna ökar ju hela tiden.
Men jag vet inte om min generation är bättre?
Nu är ju jag gift sedan stenåldern men jag kan nog räkna på en hand hur många gånger jag sett en kondom träs på.
Jag tror det är osäkerhet. Att man inte vill joxa med sånt i hettan.
Om jag haft unga tonårsbarn idag så hade jag nog köpt kondomer till dem och uppmanat dem att öva så det sitter i benmärgen när det blir "skarpt läge."
Jag är själv osäker på hur bra jag kan trä på en kondom?
Blir jag singel nångång så får jag väl köpa hem ett par förpackningar å öva :)
Puss/ Asta
Tycker att det är lte spännande att höra (läsa) dig skriva om dessa bitarna. Har precis börjat prata med min stora om att hålla på sig och vänta tills det känns rätt, inte för att det måste ske. Vi pratar, eller är det kanske bara jag, ganska fritt om dessa bitarna. Om vikten i att använda skydd, inte bara för att inte bli mamma innan man egentligen vill.
SvaraRaderaHar även sagt att jag tänker inte försöka att jag henne och förbjuda henne till den typen av aktiviteter, jag kommer aldrig att lyckas, utan istället prata om vilka alternativ det finns till skydd. Antingen kan jag lägga ett gäng kondomer hemma eller om hon tycker att det känns mer bekvämt, hämta på ungdomsmottagningen.
Oavsett om det känns bekvämt för den ena eller den andra så är det viktiga bitar. Jag har alltid sagt det att: - Du behöver inte svara, bara lyssna.
Gällande din fråga om generation hit eller dit... Jag tror inte att det spelar någon roll, man slarvar nog oavsett vilken generation man tillhör. Åtminstone så är det en egen erfarenhet. Ny kvinna, kondomer fanns i lådan ca 2 meter bort och där ligger de i sina förpackningar än idag, närmare 2 år senare. Det som hände bara hände och skydd var det sista jag/vi tänkte på.
Och till sist svaret på din första fråga: Den där galna åtrån finns kvar, åtminstone ännu snart 2 år senare även om det inte
är de första ännu. Underbart behöver inte vara kort...
Ursäkta om det blev långrandigt men det var ett ämne som berör mig...
Hej Micke! KUL med en lång kommentar fr dej och roligt att höra ämnet fr en pappas sida tycker jag.
SvaraRaderaFör er andra kan jag berätta att detta är min första riktiga kärlek :) och en av få positiva erfarenheter av det manliga könet jag hade på den tiden.
Kram
Jag tror också att barn blir som de blir, men att man måste känna att man i alla fall gjort allt man kan för att klargöra sin ståndpunkt och erfarenheter. Sedan vet jag inte hur bra föredöme jag är när det gäller hela "Vänta tills det är rätt"-biten, eftersom jag aldrig lagt så stor känslomässig betydelse vid sex. Det är klart att det är MYCKET bättre att ha sex med någon man älskar och litar på - men för mig är det inte ett måste.
SvaraRaderaVi har pratat med våra barn från att de var små, fast på deras villkor då förstås. Just nu är sonen, 14, ganska öppen för prat, men dottern, 13, tycker det är "snuskigt" och "äckligt" och förstår inte hur någon kan vilja ha sex. Jag hoppas att hon kommer vara OK att prata om sex när hon kommer in i fasen att det är spännande och lite pirrigt i stället...
SvaraRadera