Me, my self och alla mina sjukdomssymtom

Det finns människor som "belastar" sjukvården helt i onödan.
Ja, det är ju inte i onödan för dom... dom upplever sej sjuka på både det ena och det fjärde sättet. De har läst på på internet, kan och känner igen alla symtom på diverse farligheter. Det är bara det att sjukvården aldrig hittar något fel.

Jag är lite sån. Ja minus att jag söker vård då.
Men jag oroar mej... periodvis... över min hälsa och är rätt säker på att jag lider av åtminstone en dödlig sjukdom.
Förra hösten... eller om det var hösten innan igen... var jag så dödligt trött (ungefär som nu) och jag tänkte "detta kan bara inte vara normalt."
Korridorsvägen talade jag med en läkare om detta som menade att onormal trötthet kunde tänkas bero på hypothyreos, njursvikt, anemi av något slag, malignitet, infektion, inflammation, depression och lite till.
Vi tog en uppsjö med prover och jag tror aldrig att jag sett en så perfekt lablista.
Idel normala värden.

Just nu oroar jag mej över en handfull potentiella sjukdomar.
Jag har för länge sedan opererats för rätt grava cellförändringar. Efter det gick jag på täta kontroller. Det har aldrig varit något fel på mina celllprovskontroller efter det.
Men oron försvinner aldrig helt, risken för cervixcancer (livmoderhalscancer) är förhöjd om man haft cellförändringar.
Plötsligt har jag börjat småblöda lite då och då. Jag har spiral och har inte haft en menstruation på 19 år. Men blödningar kan vara ett tecken på cellförändringar.
Så jag ringde till gyn och talade om mina besvär för en lugn å trygg barnmorska.
Hon frågade när jag skulle byta min hormonspiral.
Jag hummade att den skulle varit bytt i början av sommaren och då svarade hon tvärsäkert att det berodde på det. "Ring din barnmorska och få den bytt, just nu har du inget preventivmedel."
Hoppsan Kerstin, DET hade ju kunnat bli hur spännande som helst med en graviditet helt otippat.
Ja, nu ligger ju jag å maken knappt med varann så jag antar att brevbäraren hade legat risigt till där. Ja, å då hade det väl blivit än mer kylig stämning... om jag gissar lite fritt.
Ingen cervixcancer där då troligen. Bara helt vanlig fertilitet.

Sen hostar jag. Inte hela tiden men några anfall om dagen. Torr och irriterande högfärdshosta. Grejen är att jag inte är högfärdig men tänk om alla mina år som rökare resulterat i en lungcancer. Jag menar, hur normalt är det att ha förkylning maj, juni, juli, augusti och september?!

Å så hjärta då. Detta tryck över bröstet. Allt från "lite obehagligt" till för jävla ont.
Av alla mina symtom så är det kanske just hjärtat som väcker mest ångest.
Ingen läkare viftar bort mej heller utan de skriver ut medicin, vill ha med inneliggande och att jag skall göra en kranskärls CT.
Det skrämmer livet ur mej att jag ska få göra denna imorgon.
Ja kanske inte själva röntgen, men det eventuella svaret.
Det vore väldigt mycket tryggare att åka till Cypern med rena kranskärl än med igenkalkade.
Får svaret på torsdag så då vet jag om jag ska ut å bada eller stanna hemma å tjuta av ångest över att mitt hjärta beter sej som om det är 78.
Vilket ger mej denna trötthet... alltihop? Ingenting?
Stress?