Läste en miniduell på nätet från "Vi föräldrar" mellan storbloggerskorna Meekatt å Lady Dahmer. "Ska vi träna våra barn i att vara artiga?"
Tja, ibland känner jag att jag är en annan generation än dagens småbarnsföräldrar.
Att de har ett annat "tänk" än vad jag hade, att de funderar så mycket medan jag väldigt ofta gick på instinkt och sunt förnuft och inte hade en massa pedagogiska riktlinjer med mej i ryggen.
På gott å ont. Verkligen. Jag har ändrat åsikt och tänkt till på flera områden.
Tagit intryck av en mer medveten föräldraroll.
Men jag tror ändå att man med sunt förnuft kommer långt.
Jag skulle inte vilja säga att jag "tränat" mina ungar i artighet. De är, som LD påpekar, inga hundar eller cirkusdjur men jag har uppfostrat dem, lärt dem vikten av sociala koder.
Jag tror så här... vissa saker lär du dej den enkla vägen, hemma i familjen, i samklang med föräldrar å syskon och gör du inte det, ja då lär du dej det så småningom den tuffare vägen i mötet med världen utanför.
Nej, barn skall absolut inte behöva krama sin faster som de ser en gång om året bara för att faster så gärna vill, ungar har rätt till sin kroppsliga integritet men genom att lära sej sociala koder så går de smidigare genom livet.
Sociala koder?
Ja som att sträcka fram handen och hälsa.
Att säga tack när de får något.
Att säga förlåt när de gjort något dumt.
Att lyssna på andra, dela med sej, vara generös.
Att lära sej vara försiktig och snäll mot djur.
Att sitta ordentligt vid matbordet. Att äta med hyfsat bordsskick när de är mogna för det.
Och så vidare.
Jag har fostrat dem så genom eget uppförande och genom att säga åt dem när de gör fel. Ingen av mina barn är särskilt hämmade vuxna.
Jag tycker att det är trams att säga att barn hämmas eller trycks in i roller för att de lär sej samspel och hänsyn.
Allt kretsar inte kring dom alltid och enklaste sättet att lära sej det är att få syskon.
Idag fostras små känsliga superegoister som uppmuntras att tro att jorden gick upp just för deras skull och krocken blir brutal när de kommer i möte med andra.
Vad tycker du?
Puss/ Asta
Håller fullständigt med dig!
SvaraRaderaMött 90-talister, nyvuxna människor som bokstavligen sparkar i dörrar och kastar sig på golvet, gapar, skriker och hotar när de inte får som de vill. Ganska löjeväckande beteende som de själva förlorar på i längden. Igen står ut med sådana energitjuvande människor i längden.
Jag håller helt med dig! Jag har också försökt uppfostra mina barn med sunt förnuft och att de måste lära sig att allt inte kretsar runt dem. Bägge två är idag duktiga på att ta sig fram i livet och de har haft både med och motgångar.
SvaraRaderaP.S Jag har skickat en förfrågan till Bloggdalas facebook grupp.
Ha en fantastisk dag!
Jag håller med. Jag skummade lite snabbt i minidebatten och visst, barn lär sig genom det vi vuxna gör men det är inte alltid så lätt för en förälder att visa att man tackar för maten när den enda som finns att tacka är en själv. Då blir det bara löjeväckande. Mina föräldrar lärde mig vikten av att vara artig och trevlig och jag har fått berättat av min mamma att jag faktiskt fått fördelar under uppväxten från utomstående som tyckte det var roligt att bjuda mig och min bror på saker för vi alltid var så tacksamma. Min son har diagnos och jättesvårt för koder. Därför har jag lagt mycket vikt i att tacka och be om ursäkt, även om han själv kanske inte alltid förstår att han gjort något fel, eftersom det som hände inte var meningen. Trots att det inte var meningen kanske någon gjorde illa sig och då är det sunt förnuft att säga förlåt. Jag tror inte att barn säger det på reflex bara för att de vet att man säger så om man gjort något fel. Min son, däremot, är ofta ledsen för att folk är så otacksamma mot honom, när han håller upp dörrar eller hjälper folk med saker får han sällan ett tack och det irriterar honom har jag märkt. Som han själv uttrycker det - "Det är inte så mycket begärt"
SvaraRaderaTräna på att vara artig....eh...nja inget jag har tänkt på. Jag håller med du.
SvaraRaderaJag håller också med. Kanske läste jag dock ordet "träna" lite annorlunda - jag läste det faktiskt som att "fostra". Och jag tycker absolut att vi som föräldrar har uppgiften att fostra våra egna barn. Precis på de saker du tar upp i inlägget. Det är viktigt. Av absolut högsta vikt dessutom.
SvaraRaderaKram
Minns att jag kunde reagera på det redan som ganska liten... hur andra barn kunde få saker utan att säga tack. Ta gåvor för givet. Göra fel, utan att be om ursäkt... Träna låter så konstigt. Det är väl en del i att vara förälder... att lära ut sociala koder? Sen tycker jag att barns vilja o integritet ska respekteras, men de två behöver inte motsäga varandra! Kram Emelie.
SvaraRadera