Bilden som skakar världen.

Facebook och kvällstidningslöp svämmar över av bilden av en liten pojke.
Han hette Ayan och var tre år. Nu är han död och uppspolad på en strand i Turkiet.
Drunknad i Medelhavets vågor.
Tre år och redan död.
Trots att vi vet att det är många, många som mister livet under sin flykt till Fort Europa, vi får näst intill dagligdags rapporter om katastrofer så griper bilden av den lilla gossen med de smala benen och blå skor oss alldeles särskilt.
Jag har sett den flera gånger nu. Jag kippar efter andan varje gång.
Den slår undan benen på mej och naglar sig igenom mitt själsliga försvar.
Treåriga Ayrans döda kropp är omöjlig att värja sej mot.
Jag kan inte förmå mej dela den här. Den gör för ont.

Synen på att denna typ av bilder delas och sprids över hela världen går i sär.
En del tycker att det är viktig information som vi är skyldiga att se. Att det är någon form av upprättelse för barnet som dog.
Andra finner det osmakligt att lägga ut bilder på en död människa.
Anser att det är respektlöst både mot den döda gossen och hans anhöriga samt att allmänheten inte ska få sådant upptryckt i ansiktet.
Att det blir ett frosseri i andras olycka.

Jag är splittrad.
Jag förstår båda sidor. Jag har delat bilder, tagit tillbaka, delat igen.
Men jag tror... jag tror... att det i grunden mer lutar över i att det finns ett värde i bilden och i de starka känslor den väcker. Det känns så.
För Ayans pappa som mist både sin son och sin fru till havet har det värsta redan skett.
För människor som mej som är övertygade om att en generös flyktingpolitik är enda moraliskt försvarbara linjen framåt och för övertygade, hjärntvättade Sverigedemokrater som tex Kent Ekroth eller "Anonym" som envisas med att hänga på min blogg och kväka ur sej dumheter spelar det kanske inte så stor roll.
Men för många andra, andra inte fullt lika övertygade, kan det spela stor roll.
Jag tror att en ruskigt bra bild, och det ÄR bilden av lilla Ayan, den kommer att i framtiden symbolisera hela den här vidriga tiden i människans historia så kan opinionen vända.
En bild som är så klockrent grym kan påverka ett helt folk. Kan vända vindar. Kan öppna upp samtal.
Och finns det en liten liten chans att så är fallet så är det värt det.

Ingen människa sätter sitt barn på en skranglig å överfull båt om inte havet ter sej säkrare än landet de lämnar.
Dessa människor, som i desperation flyr terror, krig och brutalitet, för att ge sina barn ett bättre liv besitter i all sin skräck en beslutsamhet och ett mod. Det är kapabla människor.
Europa måste agera och vi måste agera nu för ett flyktingmottagande det anstår en värld i kris och för säkra vägar hit.
Integration, bra bostäder, arbete och allt annat sådant som är viktigt för att nya medborgare skall få bra liv i sina nya länder får komma i andra hand. Här å nu gäller det i första hand att ge dessa människor säkerhet. Att flytta dem ur krig och ur hänsynslösa flyktingsmugglares klor.

Jag tror på människors godhet.
Jag tror på svenskarnas solidaritet.
Jag tror att vindarna vänder nu.
Om så sker, ja då är inte lilla Ayan och andra drunknade barn döda helt förgäves.

Puss/ Asta