Studenten som vab'ade

Idag har jag varit mer... mycket mer... mormor än student.
Äldsta dottern kom hit med Ängla-Pängla igår och var redan i full färd med att dammsuga mormors skitiga golv när jag kom hem efter grupparbete med en klassis.
(Det är ett inlägg för sej när jag körde bil fem mil enkel väg på E6:an och ser in å virrade i centrum bland rondeller, vägkorsningar, rödljus och annat "stadsliknande." Halvt hysteriskt var det men jag
a.) dog inte b.) körde inte ihjäl någon annan c.) orsakade ingen seriekrock d.) ingen mindre krock heller e.) hamnade inte  på psyket f.) fick ingen panikångestattack. Okej då, kanske en liten en.)
Så gårdagen ägnades åt två små frön som busade, lät, ville ha samma saker, promenerade i snigeltakt, blötte ner sej i havet och... ja, den typen av stuff.

Idag var planen att jag tillsammans med Äldsta dottern skulle passa rackarungarna några timmar medan Mini var på möte och sedan hos frisören. Sen skulle jag plugga. Förbereda mej inför morgondagens muntliga redovisning.
Den planen sket sej.
Fem minuter efter att Mini återvänt från sina ärenden på stan och Noah lättad å lycklig fick återse sin mamma (ja, för han gillar mormor men efter 3-4 timmar så längtar han ändå efter sin mamma) så fick Mini ÄNNU ett migränanfall.
Hon har haft det dom sista månaderna. Det kommer någon gång i veckan/ varannan vecka och är fullständigt lamslående. Flimmer, fruktansvärd huvudvärk, ljud och ljuskänslighet, illamående och kräkningar. Hon kan alltså inte stå upp på benen när migränen kommer och det går lixom inte att ignorera och ta hand om en liten illbatting under tiden.
Så hon fick fly fältet. Till sängen och toastolen omväxlande och jag fick passa lillkillen.
Inte det lättaste en längre stund. Han ammas och bara så somnar han/ tröstas när han är riktigt ledsen.
Men vi gjorde väl så gott vi kunde Noah å jag med hjälp av stortösa och Änglastumpan.
Det gick bra. Blev bra. Men inte så mycket plugga eller förbereda sej nej.

Å nu är jag trött. Slut i rutan. Redo för sängen.
Jag har läst igenom, skrivit en mind map och så får det vara bra.
Jag är sällan särskilt nervös för muntliga redovisningar eller att tala i grupp.
Kul att det finns nåt som inte gör en skräckslagen.

Puss/ Asta