Klimakterie å annat underbart

 

Som trogna läsare säkert vet om har jag numera ytterligare en blogg som bara avhandlar min väg mot att bli barnmorska. Där skriver jag om utbildningen och min känslomässiga resa på vägen.
Det är ingen blogg jag gör "reklam" för och länkar på ex facebook. Det är mer som en dokumentation för mej själv och den som hittar dit å vill läsa är välkommen.
Men då å då blir det ett ord om utbildningen även här.

Vi är i slutet på den andra kursen. Sexuell och reproduktiv hälsa.
Vi läser om kvinnans livscykel, just nu om klimakteriet och olika gynekologiska cancerformer och jag känner starkt hur hypokondrikern i mej vaknar till liv.
Borde ha gått till barnmorskan för flera år sedan för byte av en uråldrig spiral och lite suspekta symtom som nu med alla böcker framför mej framstår som dödshotande.
Ska ringa på måndag!!!

Klimakteriet har skrämt mej i åratal.
Jag hade en djävulskt jobbig pubertet, jag har mått sämre å sämre efter mina förlossningar och jag är uppenbart känslig för hormonförändringar. Det talar för att inte heller klimakteriet blir en dans i parken.
Klimakteriet är en lång period, längre än puberteten, och sträcker sej ofta över 10-15 år.
Förmodligen har min redan börjat med nedsatt fertilitet genom nedsatta och uteblivna ägglossningar.
Menopausen, alltså den sista menstruationen, inträffar för svenska kvinnor någonstans mellan 45 år och 58 år. Genomsnittet är 52 år.
Stora oregelbundna blödningar drabbar flertalet av kvinnor som är i klimakteriet.
Likadant är det med de vasomotoriska symtom som värmevallningar, huvudvärk och svettningar ffa nattetid. De nattliga svettningarna stör nattsömnen och bidrar till en mängd sidoeffekter som trötthet, energilöshet, nedstämdhet osv.
Slemhinnorna blir torra och sköra av östrogenbristen vilket i sin tur bidrar till trängningar, ökade urinvägsinfektioner, smärtor vid samlag.
Klimakteriet är en fysisk och psykisk resa mot förändring och någonting nytt för alla kvinnor.
Efter menopaus ökar risken mångdubbelt för ex. hjärtkärlsjukdom, benbrott då skelettet snabbt urkalkas och depressioner.

Det är ju inte så man jublar precis?!
Vad kan man göra åt skiten då?
Tja, det vanliga som nu blir än viktigare.
Äta och dricka bra, försöka få till sin sömn, motionera, finna glädjeämnen man kan vila i.
Vikten blir av än större betydelse. En medelålders kvinna bör varken vara för smal eller för överviktg då båda tillstånden får konsekvenser.
Rökning sänker östrogenhalten ytterligare och urholkar skelettet än mer.
Sen finns ju östrogen.
Efter att ha läst intensivt om klimakteriet i ett par dagar nu så känner jag ingen tvekan.
Östrogen är inte riskfritt men rätt använt är hälsofördelarna många fler än riskerna
Jag kommer inte att tveka att använda det när jag väl är där.

Puss/ Asta