Svenska uteliggare då

 

Ni kan inte ha undgått det...
Detta hur alla Sverigedemokratiska väljare och övriga rasister plötsligt så otroligt vurmar för de svaga i samhället. Hur de plötsligt med illa dold upprördhet ifrågasätter solidaritet och hjälpinsatser för flyktingar när de gamla sitter ensamma på ålderdomshemmen och vi faktiskt har SVENSKA uteliggare som far illa.
Men gör nåt för de svenska uteliggarna då rå!!! vrålar de i snart samtliga kommentarsfält som finns på nätet.
Organisationer och enskilda som på något vis samlar in pengar, prylar eller uppvisar annat engagemang för människor som kommer hit och har flytt ett fruktansvärt krig får upprörda funderingar om när det skall komma stödgalor, insamlingar, soppkök för svenskar.

Fint så kan man tycka, all empati är ju fint.
Med tanke på hur stora Sd är i valundersökningar så tordes det ju vara massor av människor som öppnade sina hem och sina plånböcker för dessa, inte sant?!

Själv avskyr jag att ställa behövande människor mot varandra. Jag tycker inte det anstår ett värdigt demokratiskt samhälle. Jag tror att sann empati inte har någon etnisk begränsning.
Humanister brukar ha samma åsikter gällande ex flyktingmottagande, missbrukare, homosexuellas rättigheter, dödsstraff mm. Icke humanister likaså.
Men OM... om vi nu för en stund ska tala om de svenska uteliggarna... så har flertalet av dem gemensamma nämnare.
De är i de allra flesta fall missbrukare och/ eller psykiskt sjuka.
Vad som är hönan å ägget här är ofta svårt att utröna.
Vi talar nu inte om hemlösa som de som får flytta runt mellan olika andra och tredje hands kontrakt för att det finns för ont om billiga hyreskontrakt utan om de som sover i portuppgångar, på nattbussar och under broar.
Jag råkar känna några sådana. Jag råkar känna några svenska uteliggare väl.
Jag har dom i min familj.

Varje människa som hamnar där är ett misslyckande.
För individen själv, för hens närstående och för samhället.
Det är bortslösade liv. Ofta misär.
Men så gott som samtliga svenska uteliggare har fått många chanser av staten.
Kanske inte rätt hjälp, uppenbarligen inte tillräcklig, men de har fått upprepad hjälp.
Behandlingshem, lägenheter, natthärbärgen, psykiatriinläggningar, socialbidrag.
Ofta i många vändor.
De har kostat svenska staten miljoner. Var å en.
De har, genom sitt missbruk och/ eller sin psykiska sjukdom bränt alla broar, förbrukat förtroende och ork hos sina anhöriga och slutligen står de rätt ensamma i livet.
En tragedi... absolut. Men knappast från början ignorerade.
Det är inte så att samhället valt att satsa på en syrisk flykting istället.
Ska vi snacka rättvisa så fundera en stund på vilka chanser en romsk kvinna utanför ICA har fått jämfört med dom som... säg min bror... fått.

Det finns grader även i helvetet.
Men för all del. Svenska uteliggare har det för jävligt nu när kylan kommer alldeles oavsett hur många familjemedlemmar de lämnat efter sej. Missbruk och psykisk sjukdom kan drabba oss alla.
Vill du hjälpa så föreslår jag att du tar kontakt med första bästa soppkök, dessa anordnas av ett flertal organisationer och det är bara att googla. Svenska kyrkan och Frälsis bland annat gör ett utmärkt jobb.

Puss/ Asta