Samvetsklausur för barnmorskor

I Aftonbladet kunde vi i dagarna läsa en debattartikel underskriven av mängd präster, pastorer, biskopar och annat "löst folk" inom svenska kyrkan där de ifrågasätter svensk abortlagstiftning och hävdar barnmorskors rätt till samvetsklausur gällande att få slippa genomföra sena aborter.
Ni som orkar kan gärna läsa artikeln här.
Artikeln vädjar till våra känslor men innehåller rena faktafel och är populistiskt utarbetad.

I Sverige har vi haft nuvarande Abortlagstiftning sedan 1975 med vissa tillägg 1995.
Den går ut på att en abort är kvinnans eget beslut fram till vecka 18 i graviditeten.
Efter v 18 skall socialstyrelsen granska begäran. Då skall särskilda skäl föreligga.
Vi har ingen övre abortgräns men ett foster får inte vara livsdugligt. Detta avgörs av en obstetriker, alltså en specialist inom området. Denna regel gör att gränsen i princip går vid 22:a graviditetsveckan.

Det genomförs i snitt 35 000 aborter i Sverige/ år. Ett misslyckande kan man tycka med tanke på det utbud som finns av preventivmedel med subventioner för unga och den höga kunskap vi generellt besitter. Självklart ska vi arbeta med detta!
95 % av alla aborter i Sverige utförs före v 12.
0,5 % av alla aborter utförs efter v 18.

Det finns gott om fruktansvärda exempel på vad motsatsen till fri abort innebär i andra länder och i vår egen historia. Det är och var inte så att kvinnor avstod aborter om det var förbjudet. Istället framkallades de på egen hand eller med hjälp av abortgumma med infertilitet och stora dödstal som följd.
Tillgången till effektiva preventivmedel och vår abortlagstiftning är det viktigaste som skett för kvinnors hälsa.
En barnmorska har kvinnlig sexuell och reproduktiv hälsa som sin profession och då är det självklart att varje barnmorska skall stå bakom en sådan viktig lag och rättighet för svenska kvinnor.

Rent personligt så skulle jag inte vilja ha sena aborter som mitt dagliga arbete.
Även om jag till fullo står bakom abortlagstiftningen och kvinnans rätt att bestämma över sin egna kropp så är det inte de arbetsuppgifterna jag brinner för och ser framför mej när jag drömmer om mitt framtida yrke.
Därmed kommer jag inte heller söka mej till en sådan verksamhet.
Men det är inte samma sak som att begära frihet från att utföra det, något som ex sker på min närmaste förlossning sommartid när gynavdelningen har stängt.
Att vara barnmorska innebär att ställa upp på en barnmorskas värdegrund!
Hur skulle det se ut om vi inom våra olika yrken valde vilka arbetsuppgifter som känns okej och vilka våra kollegor får ta?!
Skulle veterinärer ha rätt att slippa avliva?
Journalister slippa rapportera om det de inte gillar?
Förskolelärare inte ta emot barn under två år om de anser att det är fel?
Sjuksköterskor inte administrera morfin till palliativa patienter för att det kan förkorta livet på dem?

Och till sist, låt mej citera ett par meningar ur artikeln.

Historiskt har kristna alltid engagerat sig för människor i nöd. Vi vill göra allt vi kan för att hjälpa, skydda och tala för dem som inte kan föra sin egen talan, för flyktingar och människor som är offer för krig, trafficking eller på andra sätt förtryckta och utnyttjade, för barn, sjuka, gamla och döende.

För den kristna kyrkan har det i 2000 år varit självklart att värna om rätten till liv. Vi vill kämpa för respekten för livet från befruktningen till den naturliga döden. Vi vill arbeta för en livets kultur i hela samhället.

Förstå!!! den bristen på egenkritik! 
I kristus namn har det utförts blodiga slag å krig, kvinnor (inte minst historiens jordemödrar) har eldats på bål, människor flydde det här landet i tusentals å åter tusentals för inte så många generationers skull på grund av svält och förföljelser av kyrkans män.
I många kristna länder tvingas fortfarande kvinnor med risk för sitt liv genomföra illegala aborter. 

Det vore klädsamt att nämna. 

Puss/ Asta